• susye

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram

  • Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
  • Maia
    susye skrev 2010-04-08 00:33:30 följande:
    är sådär vidrigt nu ikväll o saknaden är enorm. som en stor brännande klump i magen. men bara att möta smärtan. går upp o ner. har inte fattat detta än. maia: hur går det för dig?
    Jag är så hemskt ledsen Susye och det kommer nog ta ett tag för dig att ta in det hela och det är först då du kan påbörja sorge arbetet. Hoppas du inte tar detta fel.. Man kan prata och skriva av sig massor och det är bra (!) men det bedövar mest för stunden i början. Fortsätt dock att tala om det, även när du börjar förstå vad som faktiskt har hänt. Känner precis som cherrybaby, man är så rädd att skriva fel ord. Jag har skrivit massor till dig som jag sen inte vågat/känt rätt att skicka. Det är så svårt att veta vad man ska säga då man inte vill att du ska tolka det fel nu när du går genom nåt så hemskt. 
    Har du pratat med psyk än?
    Att du ens frågar hur jag mår är beundransvärt. Jag har haft det tufft ett par veckor och tagit upp det med ssk, så nu måste jag hämta medicin 2ggr/vecka. Idag känns dock som en bra dag än så länge. Massa av Kramar till dig. Du är i mina tankar.
  • susye
    Cherrybaby skrev 2010-04-08 02:15:04 följande:
    susye inboxa om du vill prata. jag förstår om du inte vill eller orkar men min inbox är alltid öppen för dig. jag förstår om det inte är något så svårt som det du går igenom nu, men jag har själv förlorat två små syskon, dom som jag har hållt allra närmast hjärtat, min räddning i livet, det finaste jag visste och hade bara försvann på en sekund. jag vet såklart inte hur du känner det men det kan kanske vara skönt ibland att prata med någon som också förlorat det finaste dom hade i livet. det känns som att det inte finns några rätt att skriva i en sådan här situation, jag är verkligen livrädd för att skriva fel saker så därför har jag tidigare inte skrivit så mycket alls. jag vill bara att du ska veta att jag faktist bryr mig om dig, även om vi bara sitter på ett forum säkert hundra mil ifrån varandra så bryr jag mig faktist, och du har hjälp mig många gånger, även för längesen, år sedan, även om du kanske inte minns det, men det kommer jag alltid minnas för det gav mig så mycket. tack för att du finns, och jag vill finnas för dig med. jag har så mycket att säga ikväll förlåt, jag hoppas du förstår och att jag inte sagt något fel nu.
    tack söta rara du. du kan inte säga fel. var inte rädd för att skriva det du känner till mig. bättre att du skriver o visar att du bryr dig. jag lovar att inte tolka fel. behöver allt stöd jag kan få just nu
  • susye
    Maia: som jag skrev till cherrybaby var inte rädd för att skriva till mig. inget kan bli fel. bättre att ni skriver o visar att ni bryr er än inte alls. har varit på dagsjukvården på psyk idag o pratat av mig. jag inte bara skriver av mig utan pratar med alla som vill o orkar höra
  • Cherrybaby

    Jag vet inte egentligen vad jag ska säga. Men sorg som denna är ingenting du kan medicinera bort, inte ens den starkaste benzon kan fylla alla tomrum i hjärtat. Utan det är en sorg du kommer ha med dig varje dag i resten av ditt liv, men du kommer kunna lära dig leva med känslan, sorgen, saknaden. Du kommer kunna se tillbaka på dom fina sakerna och allting fint han gav dig i livet men du kommer ändå gråta vissa kvällar, nu och även om tio år, tjugo år, och resten av ditt liv.

    Nu skulle min lillebror Adam börja förskolan, och det gör ont i hjärtat varje jul jag måste stå på hans grav istället för att se honom öppna presenter. Men jag är även stolt över allt jag gav honom även om jag ibland kännt mig otrillräcklig. Även om jag alltid undrar om det fanns något mer jag borde gjort men aldrig gjorde. Det är nog frågor man kommer ställa sig själv livet ut, men man duger, man var det finaste och bästa i sina syskon och även i sina barns ögon och mer än det finaste kan man inte vara.
    Det är viktigt att veta att man tillräcklig precis som man var, även om man ibland önskar att man hade varit så mycket mer så tror jag att både du och jag var det finaste för dom vi älskade så hårt.

    Får jag fråga hur gammal din son var?
    Och vad som hände? Du behöver självklart inte svara.

  • susye
    Cherrybaby skrev 2010-04-08 16:22:21 följande:
    Jag vet inte egentligen vad jag ska säga. Men sorg som denna är ingenting du kan medicinera bort, inte ens den starkaste benzon kan fylla alla tomrum i hjärtat. Utan det är en sorg du kommer ha med dig varje dag i resten av ditt liv, men du kommer kunna lära dig leva med känslan, sorgen, saknaden. Du kommer kunna se tillbaka på dom fina sakerna och allting fint han gav dig i livet men du kommer ändå gråta vissa kvällar, nu och även om tio år, tjugo år, och resten av ditt liv. Nu skulle min lillebror Adam börja förskolan, och det gör ont i hjärtat varje jul jag måste stå på hans grav istället för att se honom öppna presenter. Men jag är även stolt över allt jag gav honom även om jag ibland kännt mig otrillräcklig. Även om jag alltid undrar om det fanns något mer jag borde gjort men aldrig gjorde. Det är nog frågor man kommer ställa sig själv livet ut, men man duger, man var det finaste och bästa i sina syskon och även i sina barns ögon och mer än det finaste kan man inte vara. Det är viktigt att veta att man tillräcklig precis som man var, även om man ibland önskar att man hade varit så mycket mer så tror jag att både du och jag var det finaste för dom vi älskade så hårt. Får jag fråga hur gammal din son var? Och vad som hände? Du behöver självklart inte svara.
    inboxar dig
  • Maia

    Hej på er. Hoppas ni har det ok. En extra kram till dig Susye.


    Ville bara, mitt i all bedrövelse som hänt vara lite ego och säga att jag faktiskt mår skapligt igen. Efter mötet med FK så fick jag svar på oroligheter som jag funderat över och min handläggare där är väldigt trevlig och lyssnade på mig.
    Som ssk på psyk sa, hon märkte oxå att jag var lugnare, så är jag sån att jag måste få ordentlig info och raka svar. Att vandra i ovisshet funkar inte alls för mig för då har jag ingen kotroll.
    En annan stoor grej. Sambon har fått jobb! De ringde idag och han börjar redan på måndag.
    Tyvär innebär det att vi inte kommer kunna gå på parsamtalet som jag lyckats boka idag... Men men, en sak i taget, kanske kan få ny tid när han får ordning på timmarna han ska jobba.
    Kram på er! Tänker på er.
  • ClaraV

    När jag såg denna tråd kände jag en lättnadens suck. Va skönt att inte vara ensam gravid med bipolär sjukdom. Jag äter inga mediciner nu när jag är gravid men har ätit antidepressiva under över fem års tid och känner att jag börjar må dåligt igen. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Vill inte äta mediciner när jag är gravid. Men är ju rädd att gå ner mig för mycket också.

  • susye

    Maia o Trollie: tack. är sjukt tungt ikväll. varit på begravningsbyrån idag. 1/3 av mitt hjärta är borta. måste försöka leva för mina andra 2/3. älskar dig min änglason o mina 2 barn på jorden

  • Maia
    susye skrev 2010-04-09 21:20:49 följande:
    Maia o Trollie: tack. är sjukt tungt ikväll. varit på begravningsbyrån idag. 1/3 av mitt hjärta är borta. måste försöka leva för mina andra 2/3. älskar dig min änglason o mina 2 barn på jorden
    Åh, Susye! Gråter med dig. Ta hand om dig och din familj. Kramar!
  • Maia
    ClaraV skrev 2010-04-09 21:16:21 följande:
    När jag såg denna tråd kände jag en lättnadens suck. Va skönt att inte vara ensam gravid med bipolär sjukdom. Jag äter inga mediciner nu när jag är gravid men har ätit antidepressiva under över fem års tid och känner att jag börjar må dåligt igen. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Vill inte äta mediciner när jag är gravid. Men är ju rädd att gå ner mig för mycket också.
    Hej Clara!
    Bra att du inte äter mediciner men om du börjar må dåligt igen så ska du nog ta upp det med din läkare. Jag var på en svag dos Zyprexa när jag var gravid. Man måste väga för och nackdelar. Min son hade inga utsättningssymptom efter födelse. Valde dock att inte amma då jag inte ville fortsätta "medicinera" honom. Det var för mig ett väldigt bra val då sambon och jag kunde hjälpas åt med nattpass och matning.
    Hur långt gången är du? Antar att det är första barnet..?
    Ta hjälp av läkare, mvc har ju även egen läkare som kan följa upp dig.
    Roligt att ha dig här. :)
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2