Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Jag borde också gå på ett sånt Maia, men jag vill inte.. verkar inte kul =/

Jag mår dåligt igen förresten.. manin är bättre men är fortfarande jätterastlös och depressionen är fortfarande väldigt dålig :( Har börjat gå hos en psykolog..

Hörni får jag fråga er en sak? Jag har haft problem med maten till och från sen jag var kanske 12-13... i perioder är det ok, i perioder hetsäter jag och kräks ibland, och i andra perioder svälter jag mig själv. Jag pendlar konstant i vikt, 10 kg upp, 10 kg ner osv. Men ingen tar mig på allvar, för jag är ju bipolär och det är viktigare.. Jag känner att jag har förlorat kontrollen helt vad gäller maten (just nu hetsäter jag hela tiden, går upp en massa i vikt och funderar på att kräkas) men min sambo tycker att det har att göra med att jag är bipolär så då är det ingen idé att ta tag i MATEN utan man måste istället ta tag i den bipolära störningen så blir det andra bättre. Vad ska jag göra? :(

Usch, vad jobbigt för dig. Du kommer snart må bättre det är jag säker på. *kram*

Jag får väl ta upp det på måndag, men det känns som att man skulle behöva gå till nån annan ang det, nån mottagning som INTE handlar om borderline och bipolär, för då pratar de bara om det hela tiden... bara få gå till en vanlig ätstörningsklinik och inte prata om det bipolära. Bara få bort ätstörningsbeteendet...

Vart var det du bodde nu igen, om du har lust att berätta det? Det finns ett ställe här som heter Fountain House men jag har ingen direkt lust att gå... Finns det inget annat man kan göra? Skulle vilja träffa andra med bipolär egentligen men såna som är lika "normala" och (relativt) högfungerande som mig :P Alltså som ni!!

nån mer med adhd oxå? Kan det göra de "hypomaniska/maniska" perioderna värre på nått vis? Jag är fenomenal på att påbörja saker, projekt osv.. men kan inte avsluta dem. gör massor samtidigt eller inget alls. Ibland SER jag hela världen lixom, och känner LIVET.. allt blir lixom verkligt och närvarande.. andra perioder är det bara svart/vitt.. sen blir det som på en gammal halvtrasig färgtv man slår på för att färgen ska komma tillbaka. fram och tillbaka. När man vant sig och lixom "boat in sig" i den underbara känslan och glädjen, så är det som om någon bara drar ner en kolsvart rullgardin och kastar ett kallt nät om en.. å så trillar man ner i ett svart hål.. av ångest och värre än så typ. Fyy så jag hatar det.

Men så vet jag ju att det vänder... men hatar depprisionerna som är vidriga. Även svängarna emellan, iblad är jag supersocial, spring i benen och vill umgås med allt och alla, har massor med smarta idéer osv... sen vissa perioder får jag kämpa för att bara ta mig ur sängen, lämna barn på dagis å laga mat typ.. bara DET är som att bestiga ett berg. tar slut på en direkt och så gråter man massor. å är dödens trött, hur mycket man än sover eller äter.

Jag bor i karlstad. Stället heter Gemet. Det är för folk med alla typer av problem vilket känns lite oroande. Som du säger man skulle hellst träffa likasinnade. Inte möjligtvis med samma diagnoser men som inte är, eller kanske är, lika knäppa som jag. ;)

För mig var det precis tvärtom.. Jag kom in på ätstörningsenheten här i staden och jag försökte förklara om och om igen att jag misstänkte att ätstörningarna var mer en bieffekt av "något annat" - eftersom det förvärrades när jag var som mest hypo eller som mest nere, däremellan var det rätt så lugnt. Men här fokuserades det BARA på ätstörningen och inte på nått annat - de ansåg att maten var det största problemet..
Nåja, när jag sen fick min diagnos så blev det så mycket bättre med bulimin och nu har jag inte kräkt på över 1½år (efter att ha haft bulimi i 11år), dels pga medicineringen och dels för att jag idag lättare kan se hur det INTE hjälper mig att spy upp maten.. Svårt att förklara - men jag skulle råda dig att söka in på nån ätstörningsklinik - det finns både privata och inom öppenvårdspsykiatrin. Stå på dig - det är ju ändå du som vet bäst med ditt mående!
Sök även på nätet, det finns tex många KBT-behandlingar för ätstörningar som sker via nätet och leds av psykiatri-studerande.
Vill du har fler tips & råd så har jag tusen till

Lycka till!

Tack båda två! :) Angelica, jag skriver till dig strax! Jag ska till min nya psykolog på måndag så jag tar upp det då. Vill ju helst inte ta kontakt med en ätstörningsklinik utan att de vet, utan gärna med deras samtycke... Kan ju ringa ätstörningskliniken och rådgöra också.

Angelica, jag pluggar till psykolog så jag kan nog be nån av mina kompisar hjälpa mig.. :P Nä skämt åsido... Jag har läst en bok av Christopher Fairburn, ska nog kolla igenom den igen.

Helt sjukt.. Jag glömde ta medicinen igårkväll och kan inte ta den på morgonen eftersom jag då är så gott som död..

Och det visar sig direkt om jag missar medicinen - jag blir så jääävla aktiv!

Nu när klockan blev närmare åtta på kvällen, så råkade jag få syn på lite såna här cupcakes, här på nätet - har aldrig bakat såna och det var nog typ tio år sen jag bakade kakor öht (gillar inte att stå vid spisen..)..
Jaja, men såklart skulle jag baka sådana..!?! Och givetvis passar jag då också på att baka dubbel sats rulltårta och ett gäng kladdkakemuffins.. Samt då ca 60 cupcakes.. Hur koko får man lov att va?! Och jag äter inte ens det själv..

Hmm, nåja, barnen och mannen blev ju glada iaf! Och jag är nu aptrött!! Ska bara frysa in bakelserna och sen får jag väl hoppa i säng! Eller så är det bara en andningspaus så jag är igång om tjugo min igen.. (För jag skulle ju behöva flytta lite möbler, rensa skåpen och skura av hyllorna... *flinar*)

Hahaha ja ibland blir de glada att man blir hyper :D Du är nog igång snart igen, men hoppas du kan sova i alla fall.. ;) Jag kan INTE sova, har blandepisod, är deprimerad men lite manisk samtidigt, resten har medicinerna tagit bort.