Jag är 16 snart 17 och jag vill inget annat hellre än att få ett barn. Jag va gravid för ca 2 år sedan med en liten pojke men blev tvungen att göra abort pga massa skäl. Detta har fått mig att må skit i 2 års tid. Och jag försöker nu att kunna bli gravid igen.
Finns det några andra 16-19 åringar som vill ha barn nu eller redan försöker??
Ja det är verkligen helt rätt tänkt :) Om du skulle vilja snacka av dig eller bara prata om ja allt mjligt så får du gärna höra av dig :) Tänkte eftersom att vi ästan har haft en likadan uppväxt!
Jag har inte läst alla trådar, bara TS.
Tänkte bara fråga dig (du kanske har redan skrivit om det?) om hur ser din vardagsliv ut.
Pluggar du? jobbar du?
Tänkte bara om du pluggar på gymnasitet så du kan vänta med barn tills du har den där klassiker vita mössa i hand.
Kan bebisen vara en studentpresent till dig själv?
Du kanske tycker det låter evighet dit men jag kan säga att tiden går skitfort, mycket fortare än grundskolan tycker jag.
Pluggade 4 år i Örebro på Risbergskaskolan.
Tiden gick fort.
Jag var inte festprinsessa, (det kan min man intyga, vi var goda vänner alltså inte tillsammans) jag hellre ha en fest hemma hos mig med tjejvänner.
Jag sa alltid att vi inte bestämma om vi ska ut eller inte, Det gör vi senare ikväll.
Så gick vi nästan aldrig ut för vi hade så roligt hos mig.
Jag reste inte så mycket, sist jag var utanför sverigegräns var...måste tänka... 2003 skulle jag tro, då bilade vi till Tyskland över helg.
Sen åkte vi till min mans sommarstuga i Finland sommar 2005.
Jaa lycka till.
Jag tycker du verkar mogen och redo för ett barn av det lilla jag sett du skrivit i alla fall. Men det kan ju enbart du veta. Längtar du så mkt efter ett barn så tycker jag det är helt rätt för dig. Det är ju bara du som vet om du kommer ha råd och tid för barn just nu. Lycka till.
Orkar inte läsa hela tråden, men av dina senare inlägg så tycker jag såhär: Du ska inte bli gravid för att få ge den kärlek du aldrig fick av dina föräldrar. Det är fel anledning! Du ska bli gravid och ge barnet kärlek och omtanke TROTS att du aldrig fick det av dina föräldrar. Förstår du skillnaden? Skaffa inte barn för att fylla ett tomrum. Tänk om du sitter där med ditt lilla nyfödda barn som (kanske) skriker mycket och inte sover alls och du fortfarande har den där känslan av tomhet inom dig?? Det kan bli illa.
Jag har precis fyllt 20 år och har en son på 9 månader. Jag älskar att vara mamma, Det är det bästa som finns. Så förstår dig. Men tänk noga innan ni bestämmer er för något.
Jag hann precis ta studenten och det är en stor befrielse för mig nu att jag slipper gå tillbaka till gymnasiet.
Tänk vad mycket du måste ta igen sen. Men om du verkligen kämpar kommer du ju klara det :)
Jag har alltid velat ha barn tidigt, men jag är glad att jag hann gå ut gymnasiet!
Ett tips är att du faktiskt gör det, bli över 18 år och har utbildning.
(Du är ingen sämre mamma om du får före detta men det blir en lättare start)
Jag är 90a och fick tvillingar förra året. Det är ingen dans på rosor och då känns det skönt att faktiskt veta att jag behöver inte plugga mer eller vara omyndig utan gör mina egna val :)
Haha oj, när jag läste rubriken trodde jag att det var någon som ville adoptera bort sin tonåring :p
Men jag ingår i denna kategorin.
Är 19 år och försöker få till en liten :)
Har inte läst igenom hela tråden men ska ta mig tid och göra det innan den blir längre.
jag längtade efter barn i din ålder med men min sambo ville vänta (killar har mer förnuft) sen ville han efter ett par år. vi fick en son tre månader efter jag gått ut gymnasiet. Kan säga att jag var glad att vi inte skaffade barn när min längtan kom utan väntade. jag kunde ta dom där tre månaderna innan han kom och bara njuta av graviditeten,
nu hade jag tur att jag inte hade något illamående eller trötthet för det hade varit jobbigt i skolan, kissade mycket bara.
jag ville inte bli särbehandlad pga att jag var gravid utan körde på i skolan som vanligt och sprang på toan emellan utan att komma sent. la tillochmed tiderna till MVC så att skolan inte skulle drabbas. Kan säga att jag var den enda som lärarna faktiskt respekterade när jag var gravid, en del lärare var helt enkelt trötta på alla tjejer som blev gravida och inte tog fullt ansvar över skolan.
Jag tycker du ska vänta, det är så skönt att vara färdig med skolan och inte behöva tänka på det.