Vet inte riktigt hur jag ska börja.....
Innan jag blev gravid trodde jag att det räckte med att få ett pluss på stickan så var lyckan gjord, när sedan missfallet kom 2 veckor senare förstod jag att det räcker inte att få ett pluss, så inför denna ivf-behandlingen har jag liksom gaderat mig mot det och skulle inte ta ut något i förtid.
Jag visste oxå att det var lite nervöst dem första dagarna efter äggplock...skulle något ägg ha kvalite'e nog och skulle det bli något befruktat?? Ingen ringde på dag 2 eller 3 så det bådade ju gott. Att det som sedan hände skulle hända hade jag faktist inte alls förberett mig på...det fanns liksom inte med på kartan
Vi bor 8 mil ifrån Carlanderska och skulle vara där 12.45. Jag hoppade upp ur sängen idag, tog en lååång tur med hundarna, städade hela huset och fick min förkylda man att ta sej i kragen o följa med på insättningen. I Mölndal, kl 12.20, fick vi ett samtal av Göran Westlander...(eller vad han nu heter) Har ni åkt? Hur långt har ni kommit,? "Det finns inget embryo som håller tillräckligt god kvalite så det blir inget ET idag". Han sa att detta kan hända och att det oxå kan vara roten till vår barnlöshet men att vi fortfarande var unga..(32 o 31)
Av 8 ägg blev 5 befruktade. På dag 3 var där 2 kvar och det var dessa som nu inte hade god kvalite nog att ens sätta in...
20 min!!!! innan ringer dem o meddelar detta....hur i helvete är dem funtade på det stället??
Fick liksom en chock av samtalet så fick inte ur mig så mycket just då men min man försökte slita telefonen ur näven på mej och säga dem ett o annat..tur att jag höll i.
Någon...? skulle höra av sig om en vecka.
Jag blir så trött, är mest bara helt tom o apatisk nu...hur orkar man?? Är det detta som är vår "akilleshäl"??
Skrippo: Jag sörjer för dej idag, vet hur du har det...Life sucks!!
En dag i veckan jobbade hon där tydligen. Hoppas jag får se mer av henne (om jag måste komma tillbaka), hon var sjukt trevlig.