Kristen och ofrivilligt barnlös, stöd- och förbönstråd nr 16
Kristen och ofrivilligt barnlös, stöd- och förbönstråd nr 16
Kristen och ofrivilligt barnlös, stöd- och förbönstråd nr 16
Hej på er.... jag mår inte bra... känner mig så deppig.. gråter och gråter Tog en temp när jag kom hem (jag som inte skulle tempa öht denna ruvningstid...) och den var 36,3.. precis som vid samma tid igår... sen efter en halvtimma så är den över 37 igen.. som imorse.. och alla andra ruvarmornar. Jag blir bara ledsen.. är det mensen som ska komma eller varför bråkar det så.. Det spänner inne i livmodern,,i väggarna, precis som det gör innan mens.. som att livmodern öppnar sig för att släppa ut allt... Jag vill inte tänka såhär.... vill inte känna så himla mycket.
Ja snälla ni... hur ska man orka med ruvningstiden??
Jaa du Lilloppan... Jag är inne med jämna mellanrum och läser din blogg så jag vet vad som är på gång Jag måste godkänna att jag aldrig har tempat överhuvudtaget (förutom vid feber och sånt då), så jag förstår ingenting av dina siffror!
Ruvningstiden är en jobbig tid, så psykiskt påfrestande!
Jag försökte åtminstone att inte alls känna efter, hade jag ont i magen skyllde jag det på övertimuleringen och försökte att inte grubbla mer på det! Det är inte lätt, för man tänker ju hela tiden på livet/liven som finns där inne, men för mig kändes det som det bästa! Jag skulle heller aldrig ha klarat av att testa innan TD, och testade ju faktiskt inte ens då, utan väntade tills mensen kom...
Det finns nog inget jag kan skriva som hjälper dig, jag kan bara be för dig och hoppas att du ska kunna slappna av!
Ja Herre, jag ber för Lilloppan. Låt henne få vila helt i dig och bara få känna sig trygg! Du är med henne vad som än händer, bär henne nu och låt henne få sova i din famn. Herre, du ser hennes längtan och önskan att detta barn ska få stanna, var med henne! Styrk henne, trösta henne, ge henne kraft och tålamod under ruvningstiden och tiden efteråt! I Jesu namn, amen.
Jo jag tycker också det låter lite hårt att barnlöshet skulle vara tecken på Guds missnöje. Däremot var jag rätt övertygad om att just IVF är inget som en kristen kan göra, det var därför jag blev så förvånad över att IVF diskuteras i den här förböns-tråden. helt ok att be för att någon ska bli gravid...men att be för att någon ska lyckas med en behandling som innebär att flera befruktade ägg inte används...hmm...låter inte särskilt "kristet". Jag förstår dock fullständigt varför man som barnlös vill prova alla väger....personligen hade jag nog gjort IVF behandlingen men sedan spenderat resten av mitt liv med att be Gud om förlåtelse för synden jag begått och nog också engagerat mig i något projekt där man hjälper ofrivilligt gravida att ta hand om sina barn så att de inte behöver abortera i hopp om att må lite mindre skyldig.
Att faktiskt anta att Gud kommer hjälpa en med IVF behandling finner jag rätt "udda" då det faktist går helt emot bibeln. Men som sagt...förstår absolut varför man vill prova alla vägar och att man även som kristen kan bli så pass desperat att man går emot Guds lag.
Tack gosevännen!
Jag har tjuvtestat.. det blev två streck på ruvardag 10! Nu Gud, så måste låta oss få ha kvar vårt älskade pyre!!! Är säker på att Gud älskar sitt försiktigt inplanterade liv! Men, jag är så rädd för missfallsrisken... det är ju för tidigt att testa.. men ja, vad säger man. Man är ju bara människa..
Är TD om 6 dagar.
Tack för alla förböner!!! Ni är underbara!
Lilloppan: Åh vad spännande. Vi ska be att allt går hela vägen! Så roligt. Då är vi i samma sitts nu då!
Tack snälla ni! Jag känner mig så upp och ner... ena stunden jättelycklig och så andra stunden nervös. Ber att det inte ska börja blöda på torsdag, utan att det fortfarande ska visa fint positivt! Det värsta är nog att man räknar sig själv som gravid ändå.... och den bästa känslan EVER! Vill så gärna! Käre Gud, tack för alla fina människor här inne, tack för välsignelsen i förbön.
Åh, Lilloppan! Vad glad jag blir! Var lite spänd inför vad som skulle möta mig här när jag loggade in med tanke på ditt inlägg i tisdags, men nu var det ju roliga nyheter jag fick läsa! Fortsätter be för dig Lilloppan! Och för dig Mrs S E!
Här har vi numera en ettåring i huset. Kan inte riktigt fatta det, tiden har gått så snabbt.