30+ som fick första barnet 2006 *4*

Mandra, det låter ju jättebra att dela upp 32 st i tre grupper. Även om jag kan tänka att det skulle vara bättre att vara en mindre sammanhållen grupp från början. Det är många att relatera till. I Es skola är de ju nu 680 st (år F-6). Det som han själv säger är att han är rädd, att han inte vågar gå i skolan.

Nu i morse kunde han formulera lite mer vad det är som är jobbigast och det är sådant som att han inte vet vilken kö han ska stå i, (de är 4 grupper om ca 30 barn som delar på kapprummet) och rädd att tappa maten (man ska bära allt själv) rädd att sitta i samlingen. Rädd att inte hitta och att han inte känner igen de andra. Det är ju alltså helt realistiska rädslor som borde kunna minska när han förstår hur allt fungerar och lär känna de andra. Men å andra sidan är det så stort att osäkerheten nog kommer bestå till viss del. Och det är nog, tror vi, fler saker som kommer dyka upp än de mest påtagliga som han kan verbalisera nu. Han är ju en rätt ängslig liten decemberkille som helst vill ha stenkoll på vardagen (kan alla dagar på hela året, vet hur många dagar varje månad har, kan klockan, vill veta vad man ska göra när osv). 

Vi har försökt ge hon strategier, hålla fast vid någon av de han känner igen och se hur de gör, vilken kö står de i osv. Men varje morgon bryter han ihop helt vid lämning. Och det är inte likt honom  

Möjligheten att byta är i princip obefintlig. De har 25 platser och har för ovanlighets skull tagit in en extra i år. En familj står före oss, men om någon flyttar till området kan de få förtur, vi bor 20 min med bil därifrån. Jag vet eg inte heller hur jag skulle få ihop vardagen om jag skulle behöva skjutsa dit. Det ligger åt fel håll från jobbet och stan Fördelen där han är nu är att han har med sig några för förskolan och även om han inte lekte med dem så är de nog den största tryggheten nu. Jag har också lite koll på de föräldrarna och de är bra. Jag tänker att de är sådana vi kan samarbeta med vid lämning osv om det nu bara blir bättre för E. Jag kommer inte låta honom gå och må dåligt förstås. Då tar jag hem honom. Det är ju inte obligatoriskt med F-klass.Men ännu hoppas jag att det ska kunna ge sig. 

Vi5: usch så jobbigt för fina E! Vad bra att han har så lyhörda föräldrar. När A började nollan hade hon en fadder i ettan som visade allt det där E är orolig för. Funkade klockrent. De hade nolletta så hon gick i samma klass som sin fadder.

Måste bara få skryta lite: Agnes har lärt sig sticka och stickar både hemma och på fritids. Idag när jag hämtade kom en lärare fram och pratade med mig, hon är skolans textillärare och var mäkta imponerad av Agnes, hade hämtat riktiga stickor i slöjdsalen så att A inte skulle behöva använda pinnar... *mallig*

Ghp, Härligt att lära sig nya grejer -så kul att hon kan sticka! Vad fint med fadderetta Jag funderar mycket på vad det är för vits att ha förskoleklass i skolan eg. Jag har sett så många gråtande små barn denna vecka. De flesta skulle säkert mått bättre av att gå på förskola ett år till. Direkt när man kommer till skolan förväntas man klara massa saker och så ska man samtidigt mest leka. Men som E säger "det är inte kul att leka i ett litet rum så många barn på en gång". "Och ute är stora barn som gör allt först". Det verkar dessutom vara så himla olika, vissa F-klasser fokuserar jättemycket på lärande andra bara på lek. Vissa är bara 10-15 st i sin grupp andra är 30 och vissa går bara 3h andra 5. Är det inte märkligt att det är så olika?

Vi 5 - åh, lilla vännen. Det är ingen i personalen som kan ta sig an honom lite extra så här i början? Så han blir trygg med att han är rätt och gör rätt? Det låter ju som det är väldigt mycket att hålla reda på. Tänker på min "stora" som också alltid är ängslig och som jag alltid oroat mig för. För ett knappt år sen var vi hos tandläkaren och plötsligt skulle hon röntgas (utan förvarning eller förklaring) och då blev hon arg, ställde tusen frågor för att förstå och ifrågasatte allt. Protesterade och krävde svar innan de ens fick komma nära henne. Plötsligt händer det, plötsligt blir de stora och säger stopp, tar kontroll över situationen. Lugnade mig mycket att se och jag berömde hennes agerande. :)
Nu kom jag också på att V vägrade släppa mig vid lämningarna på första skolan. Jag var tvungen att stå med henne i kön utanför klassrummet tills de gick in. Vi flyttade ju efter en termin och hon bytte skola mitt i fsk läsåret. På första stället uttryckte hon rädslor för liknande saker.
Vilken fin kontakt ni har med honom och vad bra han är att sätta ord på det. Jag tycker du/ni resonerar klokt runt det, jag lär mig mycket :) . Hoppas att det snart är mer överskådligt för honom.

GHP - va härligt! Klart du ska va stolt :)

Vi5: Det låter bedrövligt!!! Jag tycker du ska ställa krav på personalen att styra upp och hjälpa E med att stå i rätt kö, hitta kompisar osv. Sara går i en mycket mindre klass och har sin bror på skolan men känner ändå mycket ängslan. Jag sa till personalen att de får styra upp lära-känna-lekar. Ingen ska behöva vara ensam och det är inte OK med fri lek så här i början! Sedan tar det tid - det gjorde det för Simon som är väldigt social och inte alls särskilt ängslig - säkert fram till november månad kände han sig ensam i F-klass. Nu har hans bästis flyttat så nu känner han sig lite ensam igen... Då gäller det att curla lite. Finns det några bekanta som ni kan bjuda hem och som man sedan kan para ihop honom med vid lämning? Jag har redan försökt bjuda hem någon tjej som Sara lekt lite med. Ja, det är märkligt att det är så olika med F-klass - håller helt med. Men jag tänker att det blir ännu svårare för E att komma in i klassen i 1:an (om ni hoppar över F-klass). Vänta inte med att prata med personalen!

GHP: Vad roligt med A!

Vi5: ju mer jag tänker på vad du skriver destu mer fundersam blir jag! Håller med om att det är underligt att det skiljer så mycket!
Jag tror precis som KAz att det kan bli ännu svårare att komma in i gruppen om han börjar i ettan istället för i nollan. Håller också med om att det nog är bra att prata med personalen omgående! A har en klasskompis som blev lite utanför eftersom hon inte fick gå så mkt på fritids då hennes föräldrar var hemma med hennes cancersjuka syster. (föräldrarnas val) HOn gick hem själv och då blev det inte så mkt spontan lek eftersom barnen ofta bestämmer sig samma stund som man kommer och hämtar. 

När A skulle börja nollan blev hon inbjuden tillsammans med en förälder redan i maj, de gick en poängpromenad fyra barn per grupp, de parades ihop med sina faddrar redan då, fick ett välkomstkort med en bild på sin fadder mm. Nu har de gjort om så att de går i rena nollor och rena ettor, men de samarbetar fortfarande och har kvar faddrarna även om det inte blir riktigt likadant som innan.

Nu när A går i tvåan har de föst ihop alla tre klasserna i en storgrupp, men de har "mentorsgrupper" som motsvarar förra årets ettor. Jag var negativ innan men har ändrat mig lite. De har ett fritids med bara tvåorna så de lär känna personalen bättre. De tre pedagogerna har var sin klass men en av dem har musik i alla klasser och en annan har bild i alla klasserna. Dessutom har A gympaläraren hela torsdagen, ihop med sin fritidspedagog. Jag tror att tanken är att de ska lära känna alla i samma årskurs så att det går bättre om de behöver göra om klasserna. Detta är tyvärr ngt som vår skola har pippi på, har hört flera barn som gått i olika klasskonstellationer varje läsår!

kaz: Tråkigt med din mamma. Hoppas det finns någon bra behandling.

Vi5: Det låter som väldigt många barn. Inte konstigt att det blir för mycket för E.

Vi är tillbaka i Nordnorge efter några sköna veckor i Sverige.

Kaz - Vad tråkigt att höra om din mamma. Min farfar hade en sorts blodcancer som hette MDS. Han levde med det i väldigt många år, och fortsatte med sina intressen som var orientering, cykling, att vara "bonddräng" på en kompis gård osv. Han fick åka in med jämna mellanrum och få en påse blod, när hans blodvärde var för lågt, men annars påverkade inte sjukdomen honom särskilt.

Vi5 - Så jobbigt för E och er! Har det blivit något bättre nu när det gått några dagar? Håller med om att det är konstigt att det skiljer så väldigt mellan olika skolor och kommuner, men de enda riktlinjer de har som är samma för alla är väl att det ska vara en bro mellan förskola och skola. Att barnen ska få ett år på sig att bli färdiga för att börja skolan. Och då är det tydligen valfritt hur man gör det. Det finns ju inga kunskapskrav att nå, tex. På en del ställen är ju tom förskoleklassen en del av förskolan, och man flyttar inte till skolan förrän i ettan.
På skolan där Ida och Gustav går finns det två förskoleklasser, ca 20 barn per klass. Förskoleklasserna är en egen fritidsavdelning, de slås ihop med ettornas fritids bara innan stängning, 16.45. Och schemat ser ut så att F:orna inte har rast samtidigt med de stora barnen, och inte äter samtidigt etc. Det är bara på fritids de ibland är tillsammans med de stora barnen, om de är ute på skolgården. Det är jättebra, tycker jag, jag förstår att det är helt överväldigande att behöva kasta sig in i

Tack alla! Jag ska hälsa på mamma i Lund imorgon. Tyvärr måste jag ta med mig Philip för maken har skadat axeln. Mamma har nu fått 4 omgångar cellgift. Nu blir det uppehåll någon vecka och då skrivs hon ut och flyttar upp hit till Stockholm. Sedan blir det ny omgång med cellgifter. När hon nått "rätt nivå" ska kan man tydligen hålla sig där ett tag - individuellt hur länge - innan nya behandlingar behövs. Det blir nog bra till sist.

Känns bara som terminen rivstartat och jag bara springer och stressar. Funderar för första gången på att gå ner i tid! Jag har bara lite fel personlighet för det - är rädd att jag ändå kommer jobba som vanligt...

Vi5: Undrar också hur det går för E? Kram

Asap: Stor kram! Läste vad som är på G och det verkar så tufft!

Läste också om hur GHP och Mandra lät era barn få lite ansvar att klara saker. Jag fick lite inspiration. Borde låta mina gå och handla mest för sakens skull

Heeeeeeeeej! Och tack asap för omtanken   Jag finns här ännu i bakgrunden, men tror att jag inte varit inne här pa...... vääääldigt länge. Känns som att det inte finns tid för det hela, och eftersom jag ocksa har min firmasida pa FB har det blivit mer att jag hängt där privat ocksa. Och varje gang jag kliver in här sa tänker jag att fasen vad härligt med detta gäng! Och sa tänker jag att nu maste jag bli mer aktiv! Men jag vet bättre än att ge nagra löften och hoppas att det är ok att jag för nu ialla fall är lite mer sporadiskt pa plats?

Just nu är det fullt upp eftersom jag ska ställa ut pa en bröllopsmässa i november och inte ens har börjat med allt det som ska göras (fotoböcker, bilder till utskrift, prislistor....) men det far ga pa nagot vis. Annars kan jag ju dra en kort resumé av vart liv för tillfället: Vi flyttade äntligen till nya lägenheten i december förra aret, och känner oss verkligen hemma här. Langt ifran färdiga med allt i lyan, men ändock. Härliga grannar, mer frihet för barnen, precis det jag önskat mig. Arbetsmässigt gar det ju sisadär - upp och ned. Funderar över att söka en sjuksyrreutbildning (inte som hemma dock) för att göra nagot annat. Tjänar ju inget vidare men sa kan jag vakna och vilja ga till jobbet, och fylla ut kassan med bröllop.

Alfred har börjat trean (!) och det gar helt ok. De har börjat simma med skolan och vi försöker hitta sätt för att hjälpa honom med koncentrationen - det senaste är att han fatt hörselskydd under läxtiden pa em i skolan och det har hjälpt. Elvira gar nu i samma skola, i förskoleklass. Sa stor hon har blivit, och vansinnigt självständig! Snart far vi ocksa hem ett par glasögon till henne - langsynt som sin mor. Da blir det glasögonparty och sa hoppas vi att hon känner sig hemma i dem rätt snart. Vi har fatt lite bra tips av bla minimalla och Ghp :)

Och nu mina vänner är det tillbaka till att jobba!! Och har ni vägarna förbi Hamburg är ni alltid välkomna att hälsa pa 

KRAM!!!!!