Om jag ska fortsätta så fick min andra kompis via blodprovstest en risk på 1:20 att det var ett barn med downs syndrom. Läkarna ville att hon skulle göra prov, men de ville ha kvar barnet oavsett så de avstod. De tänkte också att det var 80% chans att barnet var friskt. Den lilla hade downs syndrom. De var ju ändock lite förberedda så det har gått bra.
Hej!
Hos oss ska ingen flytta, men när jag var irriterad/skällde på Anton i förra veckan så fick jag ett torrt konstaterande/hot: "Jaha, då får väl jag hitta en annan mamma då!
Samma vecka var vi inne i affären och Anton ville ha än det ena än det andra och då frågade han: MAmma varför kan inte du köpa allt jag vill ha till mig?
Hej!
Var finns svårt att få syskontråden? Kram till dig Vi4 utan att jag vet något, antar att det var ett jobbigt besked.
Här verkar ett syskon vara svårt att få till, månaderna bara går. Då E blev till utan att det var mening så trodde jag i min enfald att det skulle gå lika lätt denna gången, men så är det alltså inte. Skulle naturligtvis ha börjat mkt tidigare.
Hittade den (var lat...)
Kram. JAg hade nog också velat vänta om jag var du då kroppen inte är sig lik, samtidigt så tar det lång tid för kroppen att stressa ned och då är det stressande i sig att vänta medan månaderna går. Tror inte att du kommer ha så mkt lägre stressnivåer på bara 2 månader? Men jag kan egentligen inget om det hela, bara har teorier...
Imorgon kväll ska jag ut med jobbet och kommer hem sent. Sedan ska jag upp tiidgt fre morgon för att åka tåg till Uppsala. Ska på tjejträff fre-sön med kompisar från studietiden. Det ska bli kul! Tyvärr (hm får man skriva så) är jag den enda som inte tar med mina barn. De andra måste av olika anledningar ta med sig sina så det blir 7 barn under 4 år. Det var i alla fall fem år sedan jag var i Uppsala sist så jag ska ta mig lite tid att gå runt och vara nostalgisk.
Mandra - Du skriver så fint att jag blir alldeles tårögd! Du har en fantastisk förmåga att tänka och reflektera över allt och du påverkar i alla fall mig djupt med dina kloka funderingar. Du ser nästan alltid allt från en positiv sida som jag försöker prova alltmer (det ligger inte riktigt för mig, pessimist som jag är, men funkar allt bättre)
Vi4 - Härligt med positiva nyheter! Hoppas hoppas att det funkar redan denna gången, annars så blir det lite senare bara.
Jag hade en härlig helg i Uppsala med mina vänner (och deras barn). Träffade inte barnen mellan ons kväll till måndag kväll, det var det längsta jag varit från dem. Mysigt att vara tillbaka hos trollen igen!
Det låter väl förberett Mandra - naturligtvis kommer det vara värt besväret att lämna bort barnen!
Vi har ju inte lämnat bort våra så mkt - men det var någon som sade att man skulle se det som en present till barnen att få lämnas bort till några andra vuxna tex mor/farföräldrar så att det kan få en närmare relation med dem. Det kan de naturligtvis få även om man inte lämnar bort dem, men lite tänkvärt är det allt. MAn behöver i alla fall inte ha så dåligt samvete...
Igår var jag ledig med barnen och vi hade en underbar dag. Morgonen började med att Anton sade - Vilken HÄRLIG morgon! Sedan var vi ute i det härliga vädret, gick promenad, var på stan och handlade farsdagspresent och fikade (och de var så mkt lugnare jämfört med förra gången - jag kunde dricka upp en hel kopp kaffe i lugn och ro). Skönt att kunna njuta och inte bara sitta med andan i halsen. Sedan var vi på lekplatsen, därefter vid havet och kollade in de båtar som fanns kvar. Inget bråk och inget gnäll, bara mys!
Vi har inga aktiviteter för barnen. Anton har börjat leka med kompisar några dagar i veckan och jag tycker att det räcker... På em när vi kommer hem från dagis har Anton varit så trött så det har inte riktigt känts rätt, och på helgerna har man ju så mkt annat uppbokat. Vi provade på friskis och svettis barngympa med både Elis och Anton vägrade att ens lämna våra famnar. Funderar på "vanlig" gympa i mindre grupp, men Anton vill bara skjuta upp allt "tills jag är 5 år" - gympa, cykla, somna själv... Tror att han måste ha med sig någon kompis som trygghet för han är väldigt orolig när det är något nytt och då blåvägrar han. Vi väntar nog tills han är 5...
Gbg - Vilken fin bild! Så stora barnen har blivit, speciellt Bianca och Gabriel! Perfekt julklapp.
Nu har ni gjort mig nojjig med all diskussion om omega3. Jag har tidigare ansett att vi får i oss det vi behöver då vi äter mkt fisk (ej odlad, som J fiskat).Men får nog ta en tur till apoteket och prova.
Anton hade idag försökt peta ett annat barn i ögonen med pinnar och dessutom sparkat efter en i småbarnsgruppen. Fröknarna hade sagt till honom flera ggr och sedan pratat med honom, men det bara rinner av honom och han skrattar bara. Lite jobbigt för jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag pratade med honom om det på vägen hem, men då blir han bara arg på mig.
Idag känns det lite tröstlöst med försöken till en trea. Fertiliteten minskar ju drastiskt efter 35 och jag är 37 så det kommer antagligen aldrig att gå. Det gick ju snabbt med Elis så jag levde nog i villfarelsen att det skulle bli så denna gången också.
Kul att se era fina bilder!
Måste bara fortsätta med Anton och fsk. Idag hade det gått lite bättre, men bara lite. När fröknarna säger till honom så hade han slagit dem i ansiktet. De små barnen springer och skriker när de ser Anton... Det var något liknande i våras (men då slog han i alla fall inte fröknarna), men det löstes genom att det blev sommarlov och beteendet kunde brytas. Nu är de lediga i tre dagar och det är nog för lite. HAn är i alla fall helt slut här hemma på kvällen så det tar nog en del på alla tillsägelser trots att han inte ser ut att bry sig. Jag tipsade lite oa att berömma det positiva och att ta bort honom från situationen då det inte går att prata honom ur det. Svårt i alla fall.
Ang. fertilitet så vet jag ju att man inte blir infertil på direkten, och vi har egentligen inte försökt så länge, men det känns ändå lite hopplöst och att månaderna går. Vad gör man på en undersökning? Vad kollas på blodprovet?