Hur kan man önska sig ett prematur barn??

Beklagar verkligen.

Sen är det inte bara pga min sons födelse jag reagerar,
Utan denna tråd kom pga min bekantas lilla dotter som föddes i v 25 422g som avled nyligen.
Efter ha sett henne kämpa så kan jag inte förstå hur någon vill ha sitt barn tidigare.
Även jag förstår att det är mil mellan henne och ett barn som föds i v 33 men fortfarande.

tråden blev en kompott mellan Lilla kämpande tjejen.
Och kvinnan som ville ha tips hur hon kunde få igång förlossningen i v 33.
Och jag har bara mina egna känslor att gå efter ingen annans.

Nej, inte "men fortfarande" - det är en HELT annan sak!

Precis. det är en helt annan sak. det är mil mellan henne och ett barn född i v 33..

Om det bara är för att mamman inte orkar och har lust att vara gravid så tycker jag det är egoistiskt mot barnet!!

Jag fick mina tvillingar i v24+4 och skulle hemskt gärna vara gravid mycket längre och få en normal förlossning.. Tycker det är tråkigt ifall vissa inte uppskattar en sådan stor sak..

Hmmmm jag kan till viss del förstå dig,men samtidigt så är jag en av dessa egomammor som bad om igångsättning i v.36+0 !!
Jag orkade inte med all smärta och all oro över att min son skulle dö i magen om han fick stanna kvar.
Kan säga att jag blev igångsatt då läkarna ansåg också att det fick vara nog.

Såg dokumentären på svt play "den sköra tråden"... fy fan, trodde jag hade kommit över allt som hänt men inte. Bröt ihop totalt
Sonen föddes i v 31+ i februari förra året och det var väldigt traumatiskt med allt. snart ett år sen och jag pallar fortfarande inte att se grejer om prematura barn på tv.

Varför var det så traumatiskt? Var han sjuk?

Ja, han hade jobbigt med lungorna när han kom ut så han låg i respirator och han hade jobbigt med att vända viktnedgången. Men det var inte bara oron för honom utan allt runt omkring. Jag fick akuta buksmärtor, kom in i ambulans till spec.förlossningen. De gav mig massa morfin och jag bara låg och spydde. Inget fel på bebis i magen och de dröjde innan de hittade felet på mig. De röntgade allt, gjorde ultraljud på inte organen och jag var helt väck. Sen kom de med beskedet att de hade sett en propp i porta (ven till levern). Jag hamnade på IVA med hjärtövervakning och hela baletten. Sen säger de att om jag ska överleva så måste de snitta och det görs under narkos för de vill titta på buken i samband med snittet. När jag vaknar så körs jag tillbaka till IVA. bebis på neo i ett annat hus av sjukhuset och jag inte träffa min bebis förens 1 dygn senare. När jag kommer dit så säger dom att hans lungor inte är bra. De hade förväntat sig att de skulle vara mer mogna i v 31+ och att jag fick cortison innan. Sen hade de hittat nåt på hjärtat och prata om en ev. ductusoperation. Att det var ett ganska enkelt ingrepp hade man ju svårt att ta in då mitt i allt detta.
Min bebis var ändå rätt stabil jämfört med många andra men chocken över en prematur bebis, en propp på mig och vad läkarna hade att säga blev för mycket.

Jag har dessutom en pojk sen innan som föddes med akut snitt pga hotande fosterasfyxi och det var jobbigt även då.

Låter helt klart som en pärs. Hur länge låg han i resp.? Behövde han operera ductus, det har nämligen min son gjort, därför jag frågar, för oftast får de ju medicin så att ductus stänger sig. Min son hade dock otur o efter att medicinen verkat åkte han på en svår infektion/blodförgiftning o ductus öppnade sig igen. Beundrar starkt de kirurger som kan "laga" ett hjärta på en kille som väger 550 gram, helt otroligt.