Hur kan man önska sig ett prematur barn??

Prematur är före vecka 38 (37+0).

Jag kan också bli irriterad på folk som använder det uttycket, absolut! Men TS använder sig (i inlägg #8) av ett exempel som jag inte ser problemet i. Hon har graviditetsklåda, vilket av läkarna klassas som ett sjukdomstillstånd och ingen läkare förlöser ett barn utan att väga riskerna och för och nackdelar för både mor och barn. I samma inlägg var kvinnan i v.34, och idag tydligen i v.33 (se inlägg #51).

Jag tycker det är obehagligt när man är totalt ovillig till att se att det finns situationer då en prematur födsel är fördelaktig.

Och angående hela jämförelse biten så vet jag inte riktigt vad jag ska säga, visst svider det när man hör "Så kom vi äntligen hem från neonatalen efter en vecka". Jag säger aldrig något, alla människor hanterar saker annorlunda och har olika perspektiv, men det svider.

Bra av uppsala och Umeå att ha vid 22+ tycker jag. Beklagar verkligen att din son inte överlevde så förstår att det är något som engagerar dig.

"Bite me"
Vad är det stora skillnaden på Trollet Ludenbens historia och min?
Bara en undran??
Efter som jag födde en SEN!!!! prematur som du så starkt vill påpeka.
Dom var dessutom lika stora.

Nä nu struntar jag i det här. det verkar som ni vill missuppfata med flit..
Låt oss tävla vem har haft det jobbigast med sina barn...
Jag förlorar helt klart för jag har ingen rätt att yttra mig om att jag tog min sons födelse som jobbig.
Det är bara tillåtet om du har fått under v25..

Tycker det är lite löjligt att det ska vara en tävling om vilka som har det jobbigast eller värst.
Alla som fått prematurt eller som fått sjuka barn har det jobbigt, var och en på sitt vis.  Och alla ska ha rätt att få ha känslor oavsett om man fött i 36+6 eller 25+0. Sen har alla olika känslor, olika starka och olika situationer. Men alla ska ju bli respkterade för sina känslor avsett om man har en sen eller tidig prematur.

Jag är så glad att jag fick ett prematurbarn faktiskt.

Eftersom mitt första barn inte ens fick bli ett prematurbarn utan dog efter en timme. Hon föddes i vecka 22. När jag sedan blev gravid igen och alla hade ultraljudsbilderna på kylskåpet, så hade jag och min överlevnadsstatistik för prematurer och så kryssade vi varje vecka som lite av en delseger.
När vår son försökte ta sig ut i vecka 32 ...var vi så väl pålästa att vi blev inte förtvivlade...däremot insåg vi att de kunde bli jobbigt. När de sedan lyckades hålla kvar honom till vecka 35+0, så var vi överlyckliga. Han föddes med fulla Apgar poäng, höll värmen och hade lite lågt blodsocker. Han hade kunnat få vara med mig på BB men jag vill helst han skulle få lite övervakning de första dygnet. Sedan fick han lite gulsot.

Totalt var vi 10 dagar på neonatal och både jag och min man ser fortfarande det som en underbar tid. Vi hade äntligen fått ett levande barn.

Däremot har jag sett på min väninnor som har gått hela graviditeten och haft diverse krämpor och verkligen lidit. Jag kan faktiskt inte förstå att man inte är lite generösare med igångsättning.

Var det så ni tolkade mitt inlägg?

jag har inte tolkat det på nåt sätt alls hade till och med missat det, läste det när jag såg detta

Men om någon säger att de kom hem från neo efter en vecka så hade jag inte brytt mig på det vis att jag tog illa upp. Den som säger så har ju rätt till sin känsla och uppfattning. I mig svider det inte alls utan jag tänker bara att för dom, ur deras perspektiv kan det vart en jobbig förlossning. De har inte mina erfarenheter så de ska heller inte fråntas sin rätt att känna att det är jobbigt. Jag tyckte det var jättejobbigt att vara 2 veckor på neo med stora sonen. Den förlossningen höll på att gå åt skogen då fosterljuden sjönk i samband med värkar under ctg-kurvan och när bm letar med doptonen hittar hon inga hjärtljud. Det var 2 veckor efter det på neo pga att han var tillväxthämmad. Men när jag jämför mina förlossningar var klart nummer två värst men visste jag ju inte då jag fick nummer ett.

Jag stör mig inte på att de säger att de kommer hem efter en vecka, klart det är skönt! Det som känns malplacerat är uttrycket "äntligen", men som jag skrev nedanför så har ju alla sina perspektiv och för mig är ju en vecka ingenting, medan jag förstår att det för andra kan vara lång tid. För de som spenderat flera år på sjukhus så är ju mina sju månader ingenting, så är det ju och för att inte trampa någon på tårna så använder jag mig sällan av uttrycket äntligen (tror att det kan förekomma någon gång i min presentation, men i regel undviker jag det).

För mig är också nummer två värst, vilket kan låta konstigt eftersom han föddes i v.35+1, medan dottern föddes i v.24+1. Men det var jobbigare att bara ligga ner i 13 veckor innan förlossningen och knappt få träffa min dotter än vad det var att ligga på neonatalen i 16 veckor, då hade jag ju iallafall något att sysselsätta mig med.
Konstiga känslor det här, eftersom jag såklart skulle välja 13 veckor i en sjukhussäng istället för en extremt prematur förlossning igen, men du kanske förstår hur jag menar?