• nevadita

    Vi som blivit gravida via Öresundskliniken, del 4

    {#lang_emotions_flower}Äntligen har vi lyckats med det vi trodde var ouppnåeligt, vi har blivit gravida, det kar kostat blod svett och tårar för oss alla men nu ä vi här och kan dela med oss av vår glädje, oro, tankar och funderingar kring vår ivf och graviditet{#lang_emotions_flower}

    ...och såklart har vi alla tagit oss igenom detta med lite hjälp från Öresundskliniken....

    Välkomna {#lang_emotions_gravid}

    kämpartråden: www.familjeliv.se/Forum-7-134/m47913273.html
    föräldratråden: www.familjeliv.se/Forum-7-134/m48963190.html

  • Svar på tråden Vi som blivit gravida via Öresundskliniken, del 4
  • nevadita
    hinderbana skrev 2009-12-08 12:58:40 följande:
    Tack Nevadita, precis vad jag behöver!!!! Du får en tillbaka!!!
    Hoppas du får ett bra samtal hos psykologen idag.
    De här hormonerna gör verkligen inte livet lättare oavsett om det gäller småsaker (min älskade man som ställer upp hela tiden får sig utskällningar om idiotsaker) eller större grejer....

    du får boxa på ditt karlskrälle lite och tala om allt som du talar om för oss om du känner att du behöver det.
    Hans strejkande kanske är hans sätt att visa att han tycker det är jobbigt just nu?

    Jag kom ju på i helgen att min mans huvudvärk är hans sätt att tala om hur dåligt han mår för att bebis inte kommer...
    men han säger ju inget. För allt kretsar kring mig...

    måtte våra bebisar må bra bara - det är det enda som betyder nåt.
    Resten ordnar sig.
    Jag lovar!!

    Kramkramkram
    ..?:*¨¨*:?..♥..Krumelura..♥..?:*¨¨*:?..
  • isa78

    Har varit inne på RUL idag. Allt såg jätte bra ut. Har varit grymt nervös denna gång. Har inbillat mig massa olika saker. Mer nervös nu än med första barnet. Vi hade bestämt oss för att ta reda på könet denna. Tog ca 10 sekunder innan jag såg vad det var :) Vår bm gjorte UL och hon sa men oj då nu var du snabb. Det var väldigt lätt att se då bäbisen stod på huvudet och ner dinglade en liten snopp.
    Vår son Edwin ska få en lillebror :O) Nu gäller det bara att komma på killnamn igen.

  • nevadita

    isa78:
    vad skönt att allt var bra

    Kram!

    Pigga upp deppigheten :
    ">


    ..?:*¨¨*:?..♥..Krumelura..♥..?:*¨¨*:?..
  • abovo

    Hej,

    Jag ber om ursäkt för att jag tränger mig på i er tråd, men jag måste få fråga er lyckosamma ivf:are en fråga...

    Det har precis konstateratas att jag och min man inte kommer att kunna få barn utan hjälp p.g.a. få och dåliga spermier. Ända sedan vi började försöka, för typ 100 år sedan har jag "känt på mig" att något är fel och även om jag älskar att ha rätt så var det väldigt jobbigt att få rätt i denna fråga. Jag trodde dock att problemet skulle ligga hos mig så på den punkten hade jag ju i och för sig fel.

    Eftersom jag nu går och tänker att jag ALDRIG kommer att bli gravid tror jag ju att jag ska få rätt i det också, jag tänker alltså att det inte är någon idé att ens försöka med ivf då jag "känner på mig" att det inte kommer att lyckas.

    Nu till själva frågan: Har ni någonsin tvekat på att ni kommer att bli gravida? Har ni någonsin tänkt "det kommer aldrig att gå" eller har ni alltid lyckats hålla hoppet uppe? Tror ni att man kan känna på sig att man inte kommer att bli gravid, eller tror ni att det är rädslan för att misslyckas som spökar i min hjärna?

    Mycket tacksam om någon orkar läsa och bemöda sig med ett svar!

  • nevadita
    abovo skrev 2009-12-08 15:06:44 följande:
    Hej, Jag ber om ursäkt för att jag tränger mig på i er tråd, men jag måste få fråga er lyckosamma ivf:are en fråga... Det har precis konstateratas att jag och min man inte kommer att kunna få barn utan hjälp p.g.a. få och dåliga spermier. Ända sedan vi började försöka, för typ 100 år sedan har jag "känt på mig" att något är fel och även om jag älskar att ha rätt så var det väldigt jobbigt att få rätt i denna fråga. Jag trodde dock att problemet skulle ligga hos mig så på den punkten hade jag ju i och för sig fel. Eftersom jag nu går och tänker att jag ALDRIG kommer att bli gravid tror jag ju att jag ska få rätt i det också, jag tänker alltså att det inte är någon idé att ens försöka med ivf då jag "känner på mig" att det inte kommer att lyckas.Nu till själva frågan: Har ni någonsin tvekat på att ni kommer att bli gravida? Har ni någonsin tänkt "det kommer aldrig att gå" eller har ni alltid lyckats hålla hoppet uppe? Tror ni att man kan känna på sig att man inte kommer att bli gravid, eller tror ni att det är rädslan för att misslyckas som spökar i min hjärna?Mycket tacksam om någon orkar läsa och bemöda sig med ett svar!
    Hej du!
    Beklagar ert besked... men ge dig/er lite tid att smälta det!!

    Jag kan bara svara för mig själv gällande dina frågor:

    ja jag har tvekat, misströstat, skrikit - förbannat...har ofta trott att vi inte ska få barn alls. Har pendlat mellan ljusaste hopp och svartaste fötvivlan.
    Att ens behöva ställa sig i kö till IVF var skitjobbigt.
    För att inte tala om resan - att aldrig veta säkert att det skulle bli nåt.

    Men jag ångrar inte en sekund nu. Visserligen är vi inte i mål ännu men vi blev gravida. Vi kan. Vi SKA.
    Vi har ändå haft tur som lyckades bli gravida på vårt tredje IVF-försök.

    Det jag vill säga till dig är: ni har ett konstaterat fel -utgå från det och ge er in i karusellen. Var beredd på att det kan ta ett par försök, även om man klart hoppas på första så ska man vara medveten om att det kan ta lite tid.

    Ge inte upp. Stötta varandra. Prata med andra i samma sits, här på FL eller "på riktigt".

    Önskar er all lycka till!!
    ..?:*¨¨*:?..♥..Krumelura..♥..?:*¨¨*:?..
  • nevadita
    abovo skrev 2009-12-08 15:06:44 följande:
    Eftersom jag nu går och tänker att jag ALDRIG kommer att bli gravid tror jag ju att jag ska få rätt i det också, jag tänker alltså att det inte är någon idé att ens försöka med ivf då jag "känner på mig" att det inte kommer att lyckas.  
     
    Tror ni att man kan känna på sig att man inte kommer att bli gravid, eller tror ni att det är rädslan för att misslyckas som spökar i min hjärna?
    Jag tror att det är kroppens försvarsmekanism;
    att ställa in sig på det värsta för att slippa bli besviken.

    Tror inte att din känsla stämmer
    ..?:*¨¨*:?..♥..Krumelura..♥..?:*¨¨*:?..
  • abovo

    TACK för ditt svar nevadita och åhh vad jag hoppas att du har rätt!!! Det känns bara sååå långt borta. Kan inte ens föreställa mig en stor mage på mig själv och det tar jag som ett "tecken" på att jag inte kommer att lyckas med ivf... Sjukt! I know!

  • nevadita
    abovo skrev 2009-12-08 15:45:22 följande:
    TACK för ditt svar nevadita och åhh vad jag hoppas att du har rätt!!! Det känns bara sååå långt borta. Kan inte ens föreställa mig en stor mage på mig själv och det tar jag som ett "tecken" på att jag inte kommer att lyckas med ivf... Sjukt! I know!
    man har väldigt mycket sjuka jobbiga hemska tankar när tiden bara går och inget händer....
    och sen att behöva söka hjälp och så händer ingenting...

    ...men det kommer! Våga hoppas litegrann mellan de djupaste dalarna! Och glöm aldrig bort varandra. Kramas ibland och kom ihåg varför ni vill ha barn tillsammans.

    >jag kunde inte ta till mig min graviditet förrän jag fick lite hjälp av min underbara barnmorska och en kurator. Efter halva tiden ungefär.
    Och nu går man över dessutom, det är svårt fortfarande att tro på det här - men det är faktiskt en bebis i min mage.

    Ge IVF en chans.
    Du kommer att ångra dig om du inte provar.
    ..?:*¨¨*:?..♥..Krumelura..♥..?:*¨¨*:?..
  • hinderbana
    abovo skrev 2009-12-08 15:06:44 följande:
    Hej, Jag ber om ursäkt för att jag tränger mig på i er tråd, men jag måste få fråga er lyckosamma ivf:are en fråga... Det har precis konstateratas att jag och min man inte kommer att kunna få barn utan hjälp p.g.a. få och dåliga spermier. Ända sedan vi började försöka, för typ 100 år sedan har jag "känt på mig" att något är fel och även om jag älskar att ha rätt så var det väldigt jobbigt att få rätt i denna fråga. Jag trodde dock att problemet skulle ligga hos mig så på den punkten hade jag ju i och för sig fel. Eftersom jag nu går och tänker att jag ALDRIG kommer att bli gravid tror jag ju att jag ska få rätt i det också, jag tänker alltså att det inte är någon idé att ens försöka med ivf då jag "känner på mig" att det inte kommer att lyckas.Nu till själva frågan: Har ni någonsin tvekat på att ni kommer att bli gravida? Har ni någonsin tänkt "det kommer aldrig att gå" eller har ni alltid lyckats hålla hoppet uppe? Tror ni att man kan känna på sig att man inte kommer att bli gravid, eller tror ni att det är rädslan för att misslyckas som spökar i min hjärna?Mycket tacksam om någon orkar läsa och bemöda sig med ett svar!
    Hej!

    Ni har kommit långt på väg genom att ni fått besked om vad nästa lämpliga steg är!!

    Har du tänkt på att genom att vara negativ så är du själv det största hindret just nu!! Det finns en väg att gå men om du misströstar och itne vågar så är ju DU problemet!! Om ni satsar och försöker med ivf så är chanserna goda att ni lyckas! Låt inte din egen hjärna stå ivägen för vägen till barn! Förstår du vad jag menar? Vill du sitta på ålderdoms-hemmet ohc inte har vågat försöka?

    Det låter nog alldeles rysligt det jag skriver, hoppas du kan ta det på rätt sätt och se möjligheten med ivf. Vi var i samma sits som du, min sambo hade lite trötta riddare, vi lyckades på tredje försöket. Säger som NEvadita, ställ in er på att försöka flera ggr, få lyckas på första. Jag har aldrig misströstat som på vårt tredje försök, var helt övertygad om att det inte skulle funka, MEN är nu i v 36!!!

    Stor jättekram till dig, skriv gärna igen och berätta hur det går!

    Ni kan! Ni vågar!
  • Virriga V

    frugg....Kan bara hålla med de övriga och de har beskrivit det så bra Så här i efterhand inser jag att jag har bra statistik, gravid 3 ggr av 5 möjliga, 1 barn och gravid i v.36.
    Fast när man är inne i den TUFFA karusellen som det är så vill man lyckas direkt och nederlagen är hårda men det är värt precis ALLT!!!

Svar på tråden Vi som blivit gravida via Öresundskliniken, del 4