Autismtråd 9

lägger till denna tråd för min dotter på 5 år har fått diagnos Autism.

När lillebror blev till så visste vi inte. Visste att hon var annorlunda för hon sov ju aldrig o var jättesvår med maten, men det trodde man ju skulle gå över..
Jag blev med lillebror när M var ett år drygt. Det skiljer 2 år mellan dom.
Vi brukar säga att det var tur att vi inte visste då, det vi vet idag, för då hade han inte funnits. Det är vi så klart glada för idag, att vi har vår lillprins:)

Jag vågar inte. Här blir det inga fler barn, ever. Jag är dessutom orolig att han har något mer genetiskt fel. 

Konstigt, jag kan inte heller citera dej Skumboll... =S Vi velar fram och tillbaka mellan att vilja och inte. Samtidigt känner jag att jag skulle vilja ha ett barn som man kan prata med, och lära en massa saker, sådär som jag tänkte före vi fick vår son. Trots att vi älskar honom över allt annat så känns det så sorgligt om man aldrig skulle få uppleva allt det där. Fast å andra sidan om vi skulle få ett till barn som honom så finns det en risk att vi skulle gå under för han är verkligen krävande =/ Önskar nästan att det hade varit ett genetiskt fel så att man skulle kunna screena för det i förväg.

Vi tänkte när han föddes att vi skulle skaffa ett syskon när han har lärt sig prata, men så lärde han sig inte det =/

Nu funkade det!

Jag kan fortfarande inte =P

Ja, det är möjligt... det känns dock som att det borde finnas något sätt att minska risken ifall man skulle få ett syskon =S Visst är autism lite mindre vanligt hos flickor?

Vi har samma tankar. Jag är dessutom inte purung så ska det bli ett syskon till får det bli snart. Men vi har en pojke som inte har några bekymmer alls. Våran 3,5 åring verkar inte ha så stora svårigheter som några av er andras barn. Men man undrar ändå hur man ska göra. Just nu har vi bestämt at avvakta Utredningen som BUP ska göra. Beroende på vad de kommer fram till ska vi sedan ta oss ett snack.

Men visst blir man sjuk när man ser en liten bebis. Såg en i helgen och blev sjuuk av längtan.

Vår äldste son har autism i den svårare delen av spektrum. Hans tre småbröder har inte haft några som helst problem.

Vi resonerade som så att fick vi ett barn till med autism så visste vi redan från början hur vi skulle hantera det.

Det är ganska fantastiskt när barnen bara börjar prata mer eller mindre av sig själva när man fått kämpa många timmar i veckan i åratal innan det börjar hända saker för storebror