Autismtråd 9

Idag blir det äntligen 6-årskalas för Gustaf! Han har längtat i flera veckor, vi har haft lappar uppe som har räknat ner dagarna till kalaset. Igår låg han i sängen och pratade om sitt kalas!! Det kommer mer och mer spontana saker, han pratar och berättar riktigt mycket, hade frågat sin resurs på dagis om hon var ledsen en dag när hon satt med huvudet i handen. Man blir glad för lite! Annars har veckan varit eländig, jag mår så dåligt över min yngsta pojkes stackars finger - han blir nog av med fingertoppen, nästan en centimeter! Försöker intala mig att det är fånigt att vara så ledsen över en fingertopp, det finns ju så mycket värre saker som kan hända...men det funkar inte, jag tror att det beror mycket på att jag är väldigt trött just nu och det här var droppen. Är trött hela tiden, och när jag måste åka och byta bandage på lillen så mår jag illa och blir supertrött, känner mig gråtfärdig och matt.  Men det blir väl bättre...önskar ibland att jag kunde gå i ide och få sova några månader för att sen vakna pigg och utvilad!

Igår blev jag av med jobbet, fick gå på dagen för att jag inte uppfyllt avtalet alternativt arbetsvägran. Dessutom var jag bara provanställd.  Vi får ju inte till någon dagisplats till sonen, vi har en bra plan men det tar ett tag för att få till det som vi tänkt. Sedan november har jag jobbat halvtid hemifrån samtidigt som jag haft sonen hemma hela tiden. Igår ringde chefen och sa att det inte funkar längre, att det inte kan motivera att betala ut lön. Visst, jag kan förstå, jag klandrar dem inte men nu står man här och vi vet inte hur vi ska klara oss rent ekonomiskt.  Föräldradagar har jag inga kvar. Vårdbidraget tar åtminstone ett par månader till. A-kassa kan jag inte få (för att jag inte har ordnad barnomsorg). VAD gör man i ett sånt här läge? Känns som man faller utanför systemet...

Å jag känner så väl igen detta, att Sonen var "ouppfostrad" som inte kunde det eller det... det är betydligt bättre nu när diagnosen finns och det går att säja till dem att de faktiskt inte kan jämföra med sina egna (normalstörda) barn. Att det itne går över av sig själv. Och att vi jäklar i mig INTE är dåliga föräldrar!Min mamma klarar inte heller av Sonen och har inte gjort sen han blev ungefär 3 år. Han är för stökig och de förstår inte varandra tillräckligt för att han ska följa henne som han gör med mig. Eftersom hon är snabb vågade hon inte vara ute heller, hon skulle inte hinna i fatt. Vår stora lycka är vår unga smarta fantastiska avlösare som har underbar hand med båda barnen och fyller en stor lucka som våra familjer inte kan.

Vad är det som gör att ni inte får dagisplats? Kan ni gå till kommunen och hävda att eftersom de inte erbjuder plats så måste ni få någon form av hjälp? Kan ni få hjälp hemma så du kan söka arbete?

Igår blev jag av med jobbet, fick gå på dagen för att jag inte uppfyllt avtalet alternativt arbetsvägran. Dessutom var jag bara provanställd.  Vi får ju inte till någon dagisplats till sonen, vi har en bra plan men det tar ett tag för att få till det som vi tänkt. Sedan november har jag jobbat halvtid hemifrån samtidigt som jag haft sonen hemma hela tiden. Igår ringde chefen och sa att det inte funkar längre, att det inte kan motivera att betala ut lön. Visst, jag kan förstå, jag klandrar dem inte men nu står man här och vi vet inte hur vi ska klara oss rent ekonomiskt.  Föräldradagar har jag inga kvar. Vårdbidraget tar åtminstone ett par månader till. A-kassa kan jag inte få (för att jag inte har ordnad barnomsorg). VAD gör man i ett sånt här läge? Känns som man faller utanför systemet...

Hej allesammans, kastar in en fråga, ni med barn som är maniska snoppdragare och behöver body även vid 3 års ålder (har sett i nån av autismtrådarna att det finns fler med samma problem) vart hittar ni större bodies? Dom jag har nu är från dunnis och dunnis finns ju inte kvar tyvärr, behöver minst storlek 92... Skickar även en kram till dig skumboll, hoppas ekonomin löser sig, inte roligt att bli av med jobbet

Men fy vad tråkigt! När man får diagnosen innan barnet börjat på en förskola kan det ta tid eftersom man måste tänka om redan från början. För oss tog det 7 månader att fixa en förskola (som ändå inte passade) och det kostade oss massor eftersom vi var tvugna att vara hemma tills det var dags. Man borde få ersättning som resurs när det drar ut på tiden!