• Boel1

    Autismtråd 9

    En ny tråd igen! Välkomna alla som vill prata om eller har frågor och funderingar om autism!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-16 10:50
    Länk till en tråd med behandlingstips m.m
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m48691200.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-16 10:53
    Länken ovanför blev fel, försöker igen
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m48691200.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-11-18 09:15
    Nu provar jag igen! Observera att länkarna ovanför är fel! Ursäkta att det blev så mycket fel!
    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m48668891.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-06 21:32
    Länk till autismtråd 10:

    www.familjeliv.se/Forum-3-60/m50563666.html

  • Svar på tråden Autismtråd 9
  • amomentlikethis

    Boel: Usch så hemskt med lillebrors finger, men ja kan säga att samma sak har hänt här. min äldsta syster smällde igen en dörr och min yngsta syster fick sitt finger avkapat. Dom sydde det och idag har hon ingen känsel i toppen på det men inga andra men.
    Så hemskt bara när olyckor händer!


    www.sweetandsexy.blogg.se/ Mamma åt Tim 061208 & Isabelle 081010
  • Klättermusen
    Boel1 skrev 2010-01-24 05:32:57 följande:
    Nu var det länge sedan jag var här på forumet, vi har skaffat ny dator och sen har det inte blivit av...  Igår hände det en olycka här hemma, Gustaf stod i ytterdörren och skrek efter att åka traktor med pappa, och innan jag hann med så sprang lillebror dit också, lyckades få höger långfinger mellan dörren när storebror smällde igen. Fingertoppen gick av!!!! Jag kan inte sova nu för när jag blundar ser jag den hemska synen av fingret där fingertoppen fattades. Som tur var hade jag maken hemma, han kom precis inom dörren och hade sinnesnärvaro nog att leta reda på toppen och lägga den kallt. Jag var totalvirrig och försökte ringa sjukvårdsupplysning och barnvakt samtidigt. De sydde på akuten, och det finns väl gott hopp om att det ska gå bra, men det känns så hemskt! Gustaf är ju stor och kan smälla igen dörren med kraft, och det går inte att få honom att förstå att det är farligt. Jag känner mig som världens sämsta mamma som inte var där och tog undan lillebror i tid.  Angående förskola så förstår jag mer och mer att jag haft tur, trots att jag bor på en liten ort. Vi fick diagnosen innan G började, och det var redan från början klart att han skulle ha specialträning. Visst har jag också fått höra ibland att det funkar så bra, så jag har fått lov att fråga om de tycker det är överdrivet med träningen. Men det är inte så de menar, utan bara att med tanke på hans handikapp så går det bra. Han är också lugn, det som antagligen direkt hade märkts om han börjat utan diagnos hade nog varit matsituationen för den var svår direkt från början. När jag tänker efter så är det nog mycket saker personalen borde ha reagerat på ganska snart även utan diagnos, men eftersom han kan sitta och leka med en och samma sak i timmar så kan det vara lätt att inte reagera. Det är en otrolig engagerad personal, Gustaf har två stycken som hjälps åt med honom, en väldigt duktig pedagog och en mycket bra assistent.  Så även om man bor på en mindre ort kan det bli minst lika bra som i ett större samhälle där det borde finnas mer kompetens...

    Fy, vad hemskt!
    Hur ska man kunna ha koll på vad som händer ständigt och jämt? Jag är förvånad över att inte fler olyckor händer hemma hos oss eftersom vi ofta lever i ett ständigt kaos. Än så länge är det bara jag som fått åka in på akuten efter att min son tryckt in föremål i ögat på mig två gånger. Då hann jag inte ens blinka innan olyckan var framme!

    Detta med dagis är verkligen varierande. Vi bor ju i Stockholmsområdet och hittills har samarbetet med förskolorna varit uselt. Nu har vi besökt ett nytt dagis, bara en tågstation från de förra, och där har de en helt annan attityd till vår son och hans funktionshinder. Den tjej som arbetat hemma hos oss en tid vill de jättegärna träffa för att hon ska kunna bli hans resurs på dagiset och allt eftersom vi finner fler tränare kommer de också att få besöka förskolan så att de blir fler som hjälps åt med träningen. Det är knappt man tror det är sant och man blir nästan lite skeptisk när de är så samarbetsvilliga. Kan de verkligen mena allvar, undrar man. Det är bara att hålla tummarna.
  • kaffemamma

    Det här såg jag precis på en blogg, kopierat från ett amerikanskt autismforum. En mamma som har skrivit för att förklara för sonens klasskompisar. Kanske kan vara någon som har nytta av att skriva något liknande:


    "What is Autism?


    Imagine if…
    You had a bee buzzing around your head
    And someone asked you to say the alphabet backwards


    Imagine if…
    You were in the middle of a really loud rock concert
    And someone wanted you to name all your aunts and uncles


    Imagine if…
    You were wearing three pairs of gloves
    And someone told you to eat a box of raisins one by one


    That's what things are like for me, a lot of the time.
    I'm autistic.


    Your brain is like the inside of a computer, full of connections and
    wires with messages to your body whizzing around telling you what to
    do.
    My brain looks the same as yours, except some connections work really
    well, and some work really differently. And my brain wires can get
    crossed really easily.


    So, if I'm doing something a bit funny looking… try not to laugh at
    me. It's just one of my brain connections clearing itself out.


    And if I tell you something over and over… just ask me to stop
    repeating. It's just one of my wires plugged into the wrong socket.
    And, if I freak out at some sound that you think is really normal…
    maybe help me get away from the sound. It's just because my ears have
    their own unique volume control.
    And, if you think I'm ignoring you… I'm not. I'm probably just
    focussed on something else, like a tiny spider on the ceiling on the
    other side of the room.


    Autism is a different way of seeing the world.
    And seeing things the way I see them is awesome, but it makes me
    really tired sometimes.


    So, I might not always understand what's going on.
    And, I might need time by myself to thing things through.
    Or, I might crash or jump or swing for a while to straighten myself out
    Don't worry if I don't always do things the way you do.
    Try to imagine what it's like inside my head, then you'll see…


    I'm not being rude
    I'm not being naughty
    I'm not sick
    I'm autistic
    And I'm just being me."

  • mammaannika

    Verkligen tänkvärt!
    Bra skrivet tycker jag. Lite förståelse och empati mår världen synnerligen inte dåligt av.

  • Jonathanmamma

    Helt underbar dikt! Så insiktsfull!

    Du har underbara inlägg Kaffemamma!!

    Kram
    Anna

  • Angi07

    Hej! jag tittar och läser lite här och jag undrar om  tråden är bara för autism eller autism liknande som AS.

  • kaffemamma

    Alla med intresse för autism - oavsett i vilken form - är välkomna! Diagnoserna på våra barn härinne varierar inom spektrat!

  • Angi07

    Ok, tack! nu hittade jag hit. Allt är så nytt för oss alla hemma trots att jag visste redan från början, att min son  inte var som alla andra barn. Min kille är 7 år och är under utredning ännu, från förra året pga AS.  Jag har pratat med psykologen från Habilitering och trots att diagnosen inte är färdigt , han kunde säga i förväg att han lider av asperger. Jag har läst så mycket om detta  men jag kan inte hantera min son och det känns att jag inte klara av längre alla påfrestningar. Vi kommer träffa psykologen som är ansvarig för min killes utredning om ett par veckor , det känns långt  men vi har levt med detta så många år. Det känns så bra att kunna säga här att min son har As, inte många vet om detta. Jag tror att det är en bra början.

  • Boel1

     Vilken bra dikt! Den ska jag använda i "presentationsbrevet" jag tänker skriva när G ska börja 6-årsverksamhet! Kanske inte till barnen, men till deras föräldrar, de kan ju använda delar av det för att förklara för barnen om de undrar om G!
     Välkommen hit, Angi07, hoppas du ska känna att du får hjälp och stöd här som jag tror att många får! 
     

  • MomOfTwo

    Hej, ny här på forumet, känns så märkligt att vara här, att inte vara här av nyfikenhet av andra utan för min egen skull. För mitt barns skull. Jag har en liten kille på 3½år som nyligen fått diagnos, infantil autism eller autistiskt syndrom.
    Det går sakta upp för mig att vi faktiskt har och har haft det jobbigare än "normala" familjer. Jag har skyllt så mycket av hans beteende på mig själv, och på min sambo, att vi är inkonsekventa att vi har misslyckats med uppfostran. Nu vet jag bättre, det är inte pga ouppfostran som han är den enda killen i lekparken som inte lyssnar när hans mamma säger till honom eller vill honom något. Det finns en anledning till att han blir "tokig" när det är för mycket ljud runtomkring honom och när synintrycken blir för många. Det finns en anledning till att han inte slutar när vi ber honom eller slutar när andra barn tycker att busandet gått överstyr. Den finns en anledning. Så skönt, så befriande

Svar på tråden Autismtråd 9