Autismtråd 9

Jag orkar inte med detta mer

M fortsätter att lägga 90% av sin vakna tid på att försöka göra sig illa! eller säga att hon ska döda sig

Det kräver minst en vuxen på henne fysiskt hela dagarna

Börjar fundera på om vi valt fel ang skolan i höst, hon ska börja vanlig klass
Nu känns det som att vi borde försökt få henne in i en specialskola där det är mer anpassning?

SaramedM: Kan ni kontakta någon barnpsykolog på hab eller BUP? Vi får ju hjälp via Banyan med hur vi ska hantera vår sons självskadebeteende. Vi gör en himla massa beteenderegistrering för att kartlägga i vilka situationer det händer och hur vi reagerar. Sedan har vi fått rådet att i första hand hindra (på ett lugnt sätt) rent fysiskt att barnet skadar sig själv allvarligt, sedan lugna och avleda. På lång sikt ska man jobba med kommunikationen och försöka uppmuntra att barnet utrycker sin förtvivlan/frustration på annat sätt.

Skolval är jättesvårt. Kanske en vanlig skola är för jobbigt och stressigt, samtidig som det finns risk för mobbing och utanförskap. Å andra sidan är det ju guld värt för utvecklingen i lek och samspel om barnet lyckas bli kompisar med några normalstörda barn. Jag tror att jag i första hand kommer välja vanlig skola med resurs. Om det inte funkar så får det bli specialskola med inriktning på autism.

SaramedM. Många många kramar till dig! Fy jag önskar att det fanss några ord som kunde få dig att må bättre men jag vet inte vad jag ska säga:`( Ring till psykakuten eller BUP o kräv tid omgående!!!
Ang skola så har vi också valt vanlig skola. Här på orten finns iofs inte några alternativ. Men jag tror att jag hade valt det ändå! Då har man provat iaf, o funkar det så är det ju det bästa. Tänker oxå på detta med att ha "normala" kompisar att ta efter i samspel osv. OM det inte funkar så får man ju tänka om då. Bättre att det är på det hållet äön tvärt om. Sätta de i specialskola o så efter ett tag prova vanlig klass, det hade nog varit svårt. Då har redan klasskompisar en bild av de som annorlunda o då är det nog jättesvårt att komma in i en klass, samt att de själva säkert hakat efter i skolarbetet oxå då.

det bästa hade varit om man hade någon som talade om för en vad som är det bästa, men man har ju inte facit i hand, på gott o ont!!

Måste bara dela med mej av en sak..ska in på utredn för andra sonen nu i Januari.Och det är denna det handlar om...2 incidenter med samma kärring...*grr* Blir arg så arg när jag tänker på det.
Barnläkaren på barnkliniken misstänker autism..sonen visa onekligen vissa autistiska drag..ogillar kroppskontakt ...kan ge det om det är på hans villkor och mot en han känner/känner sig trygg med...tar du i honom och han inte vill eller är beredd blir han helt hysterisk..enda ordet jag kan förklara det med...nu till historien...

Vi var på apoteket.Mina killar gick o satte sig i ett bås som dom inte fatta var kassan...just då så plingar kassörskan...en äldre kvinna kommer fram till killarna..stora hinner flytta på sig..men inte den andra..honom suger hon tag i...hårt och mer eller mindre slänger åt sidan innan jag hinner fram till honom...han blir helt hysterisk och okontaktbar efter det en lång stund..hade hon väntat så hade jag hunnit fram och tagit bort honom...

Incindent nr 2

Vi sitter på bussen...jag,dottern och lilla sonen...son nr 2....vi sitter och pratar med en väninna...plingar och ska stiga av bussen...jag står i mitten...beredd att kliva av med dotter och vagnen...sonen går mot fram  åt mot där chauffören sitter..och dörrarna där...brukar för mej o chaufförerna få kliva av där...så länge både dom och jag har koll...tror du inte på fan samma jädra kärring kommer...suger tag och håller i allt vad tygen håller  i min son..sonen gallskriker i ren förtvivlan..jag blir så arg så jag tappar helt talförmågan men får till slut ur mej :släpp mitt barn!!

Hur kan man bara grabba tag i andras barn...utan att veta nått om det barnet?
Är det ok?!
Denna kärring klämmer dessutom ur sig att det är oansvarigt att låta sonen gå ut där...?På vilket vis då?Chauffören och jag har koll på när han kliver av...

Usch...än idag blir jag arg när jag tänker på det...vet ju hur sonen är och hur han reagerar...det är ibland t o m så vi inte får röra han..allt handlar om hans villkor och premisser...

Vad anser ni?

Fick ju tips av er om att söka assistans för sonen eftersom läget är så pressat här hemma. Han går ju inte på dagis då de inte har utbildning för hans behov och det kunde ta låååång tid innan de kunde få fram en resurs (deras egna ord, vilket inte låter så lovande). Jag vill ju att han ska börja på dagis, men under förutsättning att jag vet att han tas om hand om på rätt sätt. 

Vi kommer troligen att ha samma personer som jobbar som personlig assistent och resurs men jag kan säga att detta är ett riktigt känsligt område att kliva in på. Förskolan vill oftast inte att föräldrar blandar sig i personalfrågor samtidigt som de kan ha problem med att anställa folk som kan utföra ett bra jobb som resurs. Det bästa är att finna en förskola som är öppen och villig att samarbeta på olika sätt, kanske en del privata dagis är mer flexibla...det är säkert olika. Jag har inte tid just nu att skriva mer men jag kan inboxa dig senare och berätta mer utförligt om hur vi har gått till väga för att lösa allt.

M har en konstig magsjuka här

Hon kräktes på nyåraftonen två gånger, sen var hon som vanligt igen
Åt som vanligt igår igen, hård i magen men det är ju inte så konstigt

På morgonen nu när vi packade bilen( vi är inte hemma) så får hon diaree som bara rinner och så mår hon illa igen

Så nu sitter vi oc funderar på hur sjutton vi ska göra, om min man ska köra hem och jag och M ta tåget( opch hoppas på att jag inte blir sjuk) eller om vi ska vänta allihopa

Jag börjar ett nytt jobb imorgon!