Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Jag gillar romaner! Men ska försöka fatta mig kort för de som inte gillar romaner, hihi!

Mison, jag fick inget bricanyl första graviditeten. Men det var nog för att de inte trodde på mig när jag sa att jag hade massa sd, men framförallt inte trodde att de påverkade tappen eftersom jag inte upplevde dem som smärtsamma. (Men så här i efterhand har jag förstått att just när det kommer till värkar har jag rätt hög smärttröskel..) Så även om jag bad om det, så fick jag inget. Jonathan föddes ju bara en kort tid därefter, så hade ju inte skadat att testa tycker jag!

Det de har sagt till mig den här gången, är att man inte är säker på om det ger effekt. Man vet att det ger effekt i sprutform (oavsett om man ger det direkt i blodet, intramuskulärt eller subcutant). Men som tabletter är man osäker på om det över huvudtaget ger effekt.

Burken kostade ca 135 kronor och räcker för drygt 3 månader om man äter maxdos varje dag. Så det kostar inte mkt att försöka. Jag tycker i alla fall att jag har märkt en oerhörd effekt!!! Från att ha ca 10 sd i timmen i vila, så har jag nu ca 3-5 totalt om dagen. Men det kan ju vara sprut-effekten från i lördags som håller i sig?

Hur som helst, skulle det vara så att bricanylen bara "funkar" under en begränsad tid (typ en månad sen tappar man effekten), då känns det i alla fall skönt att kunna skjuta på sd och förkortning av livmodertapp nu (var i v 29+0 i lördags, så då kanske jag kan "skjuta på sd" till 33+0, och bara det känns ju fantastiskt om jag får gå så långt). Sen efter v 33 får jag helt enkelt ligga ner benen upp och knipa till i alla fall v 37.... Det känns mer krititskt med bricanylet nu.

Har man märkt att din tapp börjat mogna Mison?

Jag har inte heller något emot romaner, så skriv bara på!

Mison, jag inbillar mig också att bebisen har det trångt, men vet inte riktigt vad min bm menar med tight mage.

Ang. det där med bricanylen tror jag att läkarna inte vill att man ska använda för mycket för att man blir "immun" och behöver högre och högre dos för att det ska ge effekt. Då kanske det inte hjälper om de vill pumpa i en senare (de kan ju - om det verkligen skulle sätta igång - vilja hinna ge en kortison och vilja vinna tid med bricanyk). Jag vet inte säkert, men jag TROR att det är så. Jag är astmatiker och kroppen vänjer sig vid medicinen, så jag tror att det är därför de är restriktiva med att skriva ut bricanyl. Men det är väl en avvägning för om man har mycket sd som påverkar tappen borde det ju vara bra att dämpa sd med bricanyl. Jag har bara tagit en bricanyl-tablett vid två tillfällen och det känns jättebra att ha det hemma att ta vid behov. Men som sagt, detta är bara vad jag TROR. Bäst att fråga läkarna hur de resonerar.

Nej, nu måste jag "springa" iväg och hämta Julie på förskolan!

Ja jag vill verkligen få bricanyl utskrivet, men det verkar helt kört här!!! Blir så arg!! Håller med dig Kiwi, vad gör det om inte sprutorna hjälper i v 34, det är ju nu man vill stoppa en förlossning!!! Kan ni känna att livmodern är extra retlig vissa dagar? Ibland kan bebisen knappt röra sig därinne innan det kommer världens SD.

Angående tappen, så är den helt sluten (för en vecka sen) och 33 mm men till viss del mjuk. Hur vet man om den är mogen? Är det att den är helt mjuk? Jag blir så orolig vid varje undersökning att jag knappt vågar fråga om sådana saker för jag är så rädd för svaret...

Idag har SD varit färre, men igår kväll och i natt kom det säkert 10 ggr i timmen. Inga onda, men vad spelar det för roll? Man är ju lika orolig ändå! Nä fy fan (ursäkta) men kan inte denna graviditet vara över snart. . I helgen bara grät jag, det är ju så otroligt påfrestande hela tiden. För att inte tala om all hjälp man är beroende av hela tiden! Så fort sambon jobbar länge måste ju någon komma hit för att hjälpa mig och det är rikigt jobbigt i längden.... Så nu fick jag spy ur mig lite

Nej Liley! Inget spring, gå försiktigt

Mison, usch vad jobbigt! Kan du inte höra med din läkarvän om han/hon kan skriva ut bricanyl åt dig? Eller bara med någon annan läkare, ibland är ju vissa mer generösa med att skriva ut. Hoppas att dina sd lugnar ner sig! Jag tycker att det kan hjälpa lite att duscha varmt eller ta ett avslappnade bad.

Tycker också att det är så jobbigt att vara beroende av hjälp och att knappt kunna gå ut. Det är så tråkigt.

Det jag tycker är så oerhört jobbigt denna gång är just den psykiska biten. Rent fysiskt mår jag toppen bra! Jag har inte ont någonstans (foglossningen som kom i v 16 försvann i v 26) och blodtrycket ligger bra och blodvärdet har återhämtat sig med hjälp av Hemofer.

Hade jag inte haft oron att föda för tidigt, så hade jag dansat omkring och bara njutit av att vara gravid och rund om magen och mått hur bra som helst.

Men som det är nu, då både jag och maken oroar oss för minsta lilla sammandragning, så kommer vi nog inte våga bli gravida igen (och jag vågar inte lova att jag inte kommer bli sugen på en trea någon gång, men maken har sagt strikt nej).

Och tänk om jag den här gången går hela vägen, eller t o m över tiden, eller t o m behöver bli igångsatt? Då kommer all den här oron verkligen ha varit "i onödan" och då kommer man undra varför man inte kunde strunta i oron (det är inte så att den hjälper ändå!) och bara njutit av att vara gravida...

Nej tjejer, tror minsann att jag och magen ska ta oss ett bad och så ska jag njuta av att vara gravid ett tag och kanske skippa alla höga ambitioner att bli klar med studierna fort och bara njuta av att vara ledig (sjukskriven)!

P.S. Bokade idag en resa till Thailand för familjen när bebisen är 3 månader gammal (räknat från BF). Ska bli så himla härligt! Ska försöka fokusera på att njuta av allt man har att se fram emot och satsa på att bebisen kommer komma runt BF och sluta oroa mig!

Åh vad härligt med Thailand Kiwi! Vad mysigt att ha något att se fram emot!! Vart i Thailand ska ni? Har varit runt där en del och rest (visserligen 7 år sen men ändå) därför blir jag nyfiken

Jag kan bara hålla med om att hade jag inte fött ett barn för tidigt redan så hade jag inte varit orolig överhuvudtaget denna gång. För som sagt, vissa dagar har jag väldigt få sd och magen känns lugn. Men det jobbiga tycker jag är att vara på helspänn hela tiden, bli orolig för minsta sd, molvärk. Så jag tycker i stort att jag också mår mycket bättre denna gång, har inte heller speciellt ont nånstans så det är en stor sorg att inte kunna njuta...

Apropå detta med att gå tiden ut så frågade jag min bm hur hennes erfarenhet kring detta med omföderskor som en gång fått för tidigt var. Hon sa att de flesta går längre andra ggn, men inte jätte vanligt att man går tiden ut. Jag berättade att min svärmor sagt att "det skulle inte förvåna mig om du går över tiden denna gång" men då skrattade hon bara och menade på att det inte var särskilt troligt. Det känns som att hon tror att jag kommer att få barn snart Men jag övertolkar nog det, som med precis allt annat... Man vill ju så gärna tro att man ska gå tiden ut!

Mison, vi ska till Koh Samui och sen vidare till Koh Phangan. Har oxå varit i Thailand några gånger (senast när sonen var 11 mån / 9 mån korrigerat). Men har aldrig varit på Koh Phangan/Samui. Trodde det var riktiga turistfällor. Men då vi åker i maj+juni så är det dit man ska åka för att få njuta av lite bättre väder. Har surfat runt lite på nätet o verkar i alla fall som att många verkligen gillar Koh Phangan, så det ska bli riktigt kul att uppleva!

Vet hur det känns det där med att övertolka allt BM/Läkare säger. Minns särskilt en gång efter ett VUL när dr sa att tappen såg jätte fin ut och att jag inte alls behöver vara orolig och sen frågade hur länge jag hade tänkt jobba. Då sa jag att jag skriver min tenta i v 36+6, då skrattade hon och sa att jag var optimistisk. Nu kommer jag nog inte skriva den tentan med tanke på att jag blivit sjukskriven nu, men om jag "inte alls behövde vara orolig" så tolkar jag det som att jag skulle kunna bli fullgången utan vidare och det är ju efter v 37+0. Undrar om läkare som är i branchen tycker att allt över 30 veckor är lugnt eller ngt??

Hade jag inte varit orolig att föda för tidigt den här gången så hade jag nog inte gått runt och försökt "lyssna" på kroppen så mkt som jag gör nu. Jag hade kanske inte ens lagt märke till hälften av sd!! Men men, nu är det som det är och det är väl bara att njuta av att man faktiskt fortfarande är gravid och inte är på neo!

Ngn som hört ngt från Milli? Har inte hört ngt på länge tycker jag... man blir ju orolig??!

Jag tycker också att den psykista biten är värst. Kanske har man egentligen en helt komplikationsfri graviditet och alla sd och liknande är normala symptom, men det vet man ju först efteråt. Jag känner ibland att jag håller på att missa ännu en graviditet, jag håller på att gå miste om lyckan bara för att jag glömmer nuet och bara längtar till nästa vecka och nästa... Men på sistone har jag faktiskt börjat slappna och försöka njuta av att vara gravid. Ibland känns det bara som om jag fokuserar så mycket på graviditetssymptom att jag nästan glömmer att jag ska få ett barn. Igår insåg jag att det inte är så lång tid kvar för mig, även om jag går tiden ut. Om barnet kommer i vecka 38 är det ju bara drygt en månad kvar!! Hjälp! Jag har inte förberett något. Det låter helt absurt, men det var som om jag först igår plötsligt insåg att jag snart har en bebis! Detsamma slog min man och vi bara tittade på varandra i chock!

Gällande fler barn har jag sagt att jag inte vill ha fler om denna bebis också kommer för tidigt eftersom risken att få ett tredje för tidigt fött barn är större (ca 40% statistiskt), men min man är inte oroad på det sättet. Han vill ha ett tredje barn, men vill vänta för att han tycker att det har varit så hårt eftersom han tar så mycket ansvar för vår dotter och hemmet, plus att han arbetar och studerar samtidigt. Men om detta barn kommer i fullgången tid vill jag inte vänta jättelänge för jag är redan 33 år och vill inte vara hur gammal som helst. Dessutom kan jag tänka mig två till om allt går bra

Jag har också märkt att många läkare har en mycket klinisk inställning till graviditeter som våra. De tycker att allt efter v. 28-30 är ok verkar det som. De förstår inte alls den känslomässiga aspekten. Det var en läkare som menade att det gjorde ju inget om detta barn också kom i vecka 30, det brukar ju gå så bra. Ok, det går oftast bra, men det är ett trauma att få ett för tidigt fött barn och inget man vill uppleva igen. Dessutom är det oron, man vet ju inte från början hur det ska gå och man är länge försiktig med smittorisk, det är svårare med amning, man oroar sig över vikt etc. Dessutom missar man ju sin graviditet. Jag blir väldigt irriterad när sjukvårdspersonal har den där inställningen.

Det där som din bm sa, Mison, om att omföderskor som fött för tidigt inte ofta går tiden ut andra gången var mycket konstigt. Vad baserar hon det på för fakta? Rent statistiskt är det tydligen ca 15% att föda för tidigt igen enligt tre läkare jag har talat med och det betyder ju att vi har 85% chans att gå tiden ut (om man bara fått ETT för tidigt fött barn, får man fler prematurer ökar risken). Sedan beror det väl på varför man födde för tidigt, men Julies barnläkare sa till mig att det inte var så stor risk att jag skulle föda för tidigt igen. Men jag känner precis som du, Mison, att min bm tror att jag ska föda för tidigt igen. Hon säger att jag bara ska ta det vecka för vecka och att hon blir lika glad att se mig varje gång för att det betyder att jag fortfarande är gravid. Hon försöker säkert bara vara snäll och säga de rätta sakerna, men jag har faktiskt bestämt mig för att gå tiden ut, så det så! Jag vill hellre försöka peppa mig själv för jag tror att det psykiska kan påverka. Därför är min målstolpe v. 38-42. Jag VÄGRAR att fokusera på annat.

Åh, vad härligt att resa till Thailand, Kiwi!! Det har vi också talat om att göra lite längre fram, kanske med nästa barn (om det blir fler). Vi bodde ju på Seychellerna ett tag för min man fick jobb där. Det var helt underbart! Det gick bra med Julie också, fastän hon var liten. Vi hade med oss ett solskyddstält på stranden som var jättebra! Och så hade vi solskyddskläder och -hatt. Lite besvärligt var det med solen, men hon trivdes bra. Hon brukade få bada på skuggsidan av ön och det älskade hon! Vi längtar ofta tillbaka till Seychellerna...

Har inte hört något från Milli... Hoppas att allt är bra!!

När ska man egentligen börja oroa sig?? Har haft en rätt stressig vecka och känner av det i magen, men mest när jag rör på mig. Får jätteont i magen och känns som att man får håll i nedre delen. När jag sitter eller är stilla så känns det mycket bättre. Jag vet inte riktigt när det är dags att ta tecknena på allvar så det är jättejobbigt att försöka tolka allt. Går jag till och beklagar mig så blir jag säkert sjukskriven och det är inget jag vill eller ens hinner med för tillfället så därför drar jag mig att kontakta bm. Om man har sd så borde man väl även känna av dom när man sitter så därför tror jag inte jag har det, men vad vet jag...

Varken min bm eller läkaren på spec. MVC är oroade att jag ska föda för tidigt utan säger bara att jag ska ta det som en normal graviditet...ingen här som "skrattar" åt att jag skulle gå full tid. Känns också lite märkligt att dom inte är mer oroade än så, men det kanske inte är någon risk då. Går inte ens på några extra kontroller längre, har mitt näst MVC besök om två veckor och då även ett tillväxt ul, det är det enda.

Gud vad härligt att ha en resa till Thailand att se fram emot! Det skulle jag också gärna vela ha, men min man är tyvärr rätt flygrädd av sig så nu har vi inte rest på över ett år, annars brukar vi försöka komma iväg en gång per år åtminstonen. Ska nog åka nånstans nästa år eftersom min man fyller 30 år fast det blir nog först på hösten.

När det gäller vagnar så slipper jag tänka på syskonvagn då Lucas redan är så pass gammal att han inte behöver någon vagn längre så det underlättar lite. Har inte köpt någon vagn ännu, men kommer att köpa begagnat och det finns rätt mycket ute så det är nog ingen brådska med det. Måste först klara av alla utgifter inför julen innan det blir aktuellt med en vagn, förhoppningsvist kan man vänta till januari...

Hoppas ni alla får en lugn och trevlig dag!