Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Nu har jag passerat 30+3 då min dotter kom, känns helt underbart!!! Dagen D inföll igår och nu hoppas jag att jag kan njuta lite mer av min graviditet...

Annars har det varit några jobbiga dagar här. Hade molande värk i mage och rygg i helgen och åkte in till förlossningen, men allt var ok! Oförändrad tapp och allt såg bra ut på ul. Men sedan var jag hos min bm i måndags och hon sa att barnet låg lågt och att det kunde indikera att h*n skulle komma för tidigt. Hon sa också att jag kunde förvänta mig flera akutbesök till KS... Jag var helt förstörd efteråt och bara grät, men min man påminde mig om att läkarna på KS dagen innan hade sagt att barnet inte alls låg lågt (vilket de såg på ul) och att det inte var något som tydde på att h*n var på väg att komma. Så jag försöker fokusera på det och tänka positivt!

Hur var det med GBS:en, Mison? Hoppas att den inte kommit tillbaka!

Vad skönt att du har passserat tiden då din dotter kom Liley! Grattis!
Känns som det är ett mål för mig också, måste passare 29+3 och det tror jag helt klart jag gör.

Grattis Liley, gud så skönt för dig! Att tappen är oförändrad är ju helt fantastiskt, då vet du ju att det inte gör något med lite molvärk! Hoppas du kan koppla av nu och försöka njuta av din graviditet!! Sen måste jag säga att var det inte lite konstigt av din BM att skrämma upp dig så, jag menar hon visste väl om att de tittat på dig med UL dagen innan? Min bebis ligger också väldigt lågt (har märkt det nu), men så länge inte huvudet ligger och trycker neråt utan att det finns ett litet mellanrum så är det ju ingen fara (vad jag har förstått). Lyssna på läkarna och mindre på BM, hon har väl ingen röntgensyn

Min GBS är nu borta, så nu håller jag tummarna för att den inte kommer tillbaka. Har mycket färre SD nu så det känns skönt, men kan också känna molvärk till och från. Ska till läkaren nästa vecka, om inget händer innan dess. Det otäcka tycker jag är att man vet att allt kan gå så vansinnigt fort, men jag försöker njuta av att ha lugna dagar och då känenr jag mig väldigt hoppfull! Jag måste försöka knipa till jul/nyår för då kom min pojke, hade varit underbart att passera hans vecka...

Annars är det rätt långtråkigt att bara gå hemma? Vad säger du Liley? Vad hittar du på på dagarna??

Latvis: Vad härligt att du är så positiv och optimistisk!! Det gör säkert att du kommer att gå fullt Du är inte sjukskriven va?

Mison: Tack! Skönt att din GBS är borta! I vilken vecka kom din pojke?

Ja, jag tyckte att det var väldigt konstigt av min BM. Vad är poängen med det? Det var faktiskt flera saker som jag känner mig lite illa till mods över. Hon skulle ta cellprover på mig i våras, men det glömde hon bort och enligt spec. mvc kan det ev. vara pga cellförändringar som jag har blött. Men annars har jag tyckt att min BM varit bra. Hon lyssnar och kollar extra om det är något jag är orolig över.

Visst blir det tråkigt ibland när det är så lugnt hemma på dagarna. Men jag sitter och skriver så det gör att tiden går lite fortare! Vad hittar du på?

Latvis: Tack och hoppas att det går bra för dig på MVC idag! Om du inte har haft några komplikationer hittills kanske du inte heller får några denna graviditet. Bra att du tänker positivt! Jag tror att det psykiska också kan påverka. Mina komplikationer började två veckor innan min dotter föddes och även om jag åkt till KS då och då under denna graviditet är mina besvär inte alls av samma kaliber som förra gången.

Hej tjejer!

Får jag vara med här?

Min första graviditet blev jag sjukskriven i v 26+6 då man märkte att min livmodertapp var 20 mm lång (kort). Jag hade inga symtom, men eftersom min mamma hade cerklage med mig och jag vet att graviditeter kan "gå i arv" lyckades jag tjata till mig en gynundersökning för jag var lite orolig.

Efter 2 veckor var jag på återbesök och då märktes att tappen var 13 mm och 1 cm öppen. Då blev jag inlagd och fick kortison. Sen efter några dagar gick slemproppen och jag blev inlagd på kontroll. Fortfarande inga symtom och inga SD kunde registreras på CTGn så blev hemskriven med orden att det inte var ngn fel på min tapp. Några timmar senare gick vattnet och efter några dagar föddes min son i v 31+3 trots inj med Bricanyl.

Nu är jag gravid igen och denna graviditet har varit full av oro. Jag har lyckats tjata till mig ett par kontroller med VUL på spec.MVC och mådde riktigt dåligt i vecka 20-26 och var konstant rädd för att få ett sent missfall eller föda extremt för tidigt. Nu är jag i v 28 (27+4) och igår på VUL mätte tappen 27 mm. Den läkaren tyckte att eftersom jag var så långt gången nu så behövdes inga fler kontroller, men att jag borde boka en tid hos doktorn på min MVC och bli sjukskriven. Jag ringde direkt och fick en tid om drygt 2 veckor.

Men känns så konstigt att släppa alla kontroller nu. 27 mm känns ju inte helt jätte långt. Och om denna bebis kommer för tidigt vill jag gärna få cortison innan. Jag öppnade mig tyst förra gången utan vare sig smärtsamma SD eller tryck nedåt. Hur ska jag veta om jag behöver åka in på en ny kontroll denna gång? Känns ju som att jag gärna vill få ngn förvarning innan vattnet går så att jag kan få cortisonet.

Jag har visserligen känt av lite mensmol senaste veckan, men aldrig i samband med SD. Får väldigt lätt SD - även i vila, men aldrig smärtsamma sådana.

Bebisen ligger med huvudet neråt, men det var fortfarande en vätskespalt av fostervatten mellan bebisens huvud och livmodertappen, vilket doktorn sa var ett bra tecken (alltså att bebisen inte ligger så lågt ner än att den trycker på tappen).

Jag känner mig så vilsen - är jag bara paranoid, eller är det risk att jag föder för tidigt igen? Räcker det att jag går till dr om 2 veckor och blir sjukskriven då? Hur vet jag om jag bör åka in akut?

Usch, varför kan man inte bara njuta av att vara gravid?!!!!

P.S. Ledsen för långt inlägg, men behövde få skriva av mig lite...

Jag vet inte vad jag ska svara dig, jag är ju ingen läkare. Men måste säga att jag personligen tycker att det låter nonchalant att säga att du inte behöver kollas upp ngt mer då tappen uppenbart förkortats ned till 27 mm. Men du kan väl boka tätare kontroller med barnmorskan?

Och att du redan fått en bebis prematurt. Känns ju skönt att du redan är i v 28, heja heja, och då är ju den värsta faran över, dvs om bebis skulle komma nu. Men jag, (som också är cervixinsufficient och fick min son i v 27+1 utan en enda sammandragning) tycker att du ska se till att ta det så lugnt som möjligt och ligga mycket i sängläge så du sparar tappen och se till att få bli sjukskriven så fort som möjligt. Mycket kan ju hända på två veckor. Om jag vore som dig skulle jag nog vilja bli sjukskriven bums så jag skulle kunna ligga dagarna i ända. Det är ju ingen lek att få en bebis i v 30-31 heller som du ju redan vet

Lycka till!

Jo, tillägg till Kiwi81: Det är ju helt uppenbart en risk att du föder för tidigt igen. Dels har tappen redan kortats, dels vill läkaren att du blir sjukskriven. Fattar inte varför inte läkaren sjukskrev dig
Jag skulle nog inte vilja vänta två veckor på sjukskrivning, min tapp kortades från 27 mm till 8 mm på mindre än två veckor.

Kiwi81: Håller helt med Bliglin! Förstår inte heller varför läkaren som träffade dig inte sjukskrev dig på en gång. Nej, gå på din egen intuition! Var jobbig och KRÄV regelbundna kontroller av din livmodertapp, försök att få en tidigare läkartid och var bara hemma och ta det lugnt. Går du hos spec. mvc också? Annars kan du be om att få remiss dit.

Du har ju passerat de "farligaste" veckorna nu, men jag fick ett barn i vecka 30+3 och även om allt gick jättebra för henne var det ju ändå en jobbig tid och kan man undvika att få ett till prematurt barn är det ju fantastiskt så jag förstår verkligen inte varför du inte skulle få gå på fler kontroller. Jag blir noga följd under hela graviditeten (både på mvc och spec. mvc). Om de är så nonchalanta kanske du kan byta mvc? Jag vet inte var i Sverige du bor, men om du bor i någon större stad borde det ju finnas flera att gå till.

Nej, stå på dig och ge dig inte! Jag är själv jättejobbig och vill att de ska kolla allt möjligt, men de förstår min oro och jag hoppas att dina läkare (och din bm) också kan förstå din oro. Att vilja göra allt som står i ens makt för att inte få ännu ett för tidigt fött barn är inte att vara paranoid! Håller tummarna för att de lyssnar på dig och tar dig på allvar. Stort lycka till!

Inatt vaknade jag med jordens magknip...är det vanligt tror ni? Kunde inte somna om på ett par timmar. Nu på morgonen är den värsta smärtan över, men jag är fortfarande lite öm i magen. Det är nog bara förstoppning eller nåt, men jag blir lite orolig...från att vara positiv och trott att jag verkligen klarar mig från sjukskrivning denna gång så är jag inte längre så säker...

Kiwi81: Välkommen hit och lufta dina tankar och funderingar. Förstår att du är jätteorolig nu och du borde verkligen bli sjukskriven och ta det lugnt. Hoppas du får en tid hos en läkare innan 2 veckor, kontakta Spec. MVC annars om du inte redan går där.