Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Tack, tack, Mison! Ibland är verkligen den här tråden räddningen, för det känns inte som om någon annan som inte har fött för tidigt riktigt förstår ens oro (förutom möjligtvis de allra närmaste som sett vad man gått igenom).

Det var en vanlig odling (jag lämnar ju prover rutinmässigt). Jag har dock känt lite sveda, men annars är det svårt att säga. Tycker att jag har något mer sd än tidigare, men mest i samband med rörelse och har trott att det berott på att jag nu är så långt fram i graviditeten att det är normalt. Det är så otroligt svårt att avgöra och man tolkar och övertolkar hela tiden. Jag lämnar ju urinprov varannan vecka och har hittills inte haft något. Usch, vad jobbigt allt känns just nu, men jag är ju långt gången... Jag förstår att du också längtar efter att veckorna ska gå, men snart är du också här! Och snart är allt över och man har sin bebis, men så otroligt påfrestande detta är!!!

Bortsett från oron att få ett prematurt barn och överföra GBS nu så har jag sagt till mig själv att föder jag för tidigt igen så vågar jag inte "skaffa" fler barn, men jag vill så gärna ha fler så utgången för denna graviditet är så viktig av flera olika skäl. Men man får vara tacksam om man får två friska barn. Vet inte om jag orkar gå igenom det här igen psykiskt och riskera att föda för tidigt igen. Men det är möjligt att jag känner mig positiv igen om allt går vägen denna gång.

Förlåt för min klagosång! Hoppas att allt är bra med er!

Liley, vilken tur att du lämnar urinprov regelbundet, så att de kunde "fånga upp" GBSen. Snart är den ur världen ska du se, nu när du fått antibiotika! Och imorgon är du 35 fulla veckor! Hurra hurra! Sen är det ju bara 2 veckor kvar innan du är fullgången (jag räknar 37 fulla veckor som fullgånget). Så om GBS:en skulle göra att din tapp börjar förkortas nu så att du föder om 2 veckor... ja, då är det väl helt ok? Kanske gör det inget om du inte går 40 fulla veckor? Du ska se att allt ordnar sig! Men jag förstår verkligen din oro! Hur har sd varit idag?

Min man har sagt tvärt nej till flera barn. Jag tror att det är oron som tär så. Men jag är inte omöjlig. Kan tänka mig att någon dag vilja ha en "trea". Men om det blir en prematur igen nu, kommer jag nog aldrig lyckas övertala maken... Så jag förstår precis det du skriver Liley om att den här graviditeten avgör mycket!

Jag har en känsla av att vi alla kommer bli fullgångna här inne! Vi måste fortsätta tänka positivit! Oron hjälper ju oss knappast utan ger oss bara mer stress och sammandragningar.

Bara Milli jag är orolig över.. ngn som hört ngt från henne?

Jag har börjat få otroligt ont i ryggen.. orkar inte sitta vid datorn längre stunder. Och dessutom så testade jag att vara utan bricanylet i 2 dagar (tyckte att det var så lugnt med mina sd), men idag har de varit hemska, så jag tog en bricanyl nu igen och hoppas jag inte behöver ångra att jag testade vara utan...

Nu ska jag vila ryggen lite framför TVn! Kram på er tjejer!!!

Tack för stödet, kiwi! Ja, det är ju trots allt bara två veckor kvar. Har lite sd, inte jättemycket, men tycker att de gör ondare... eller så inbillar jag mig för att jag vet att jag har GBS. Blödningar och GBS är min stora skräck och nu har jag upplevt båda även under denna graviditet. Det är bara att hoppas att det inte blir några komplikationer pga det.

Jag är lite mer positiv igen, men GBS:en kändes som ett bakslag. Fast vad hjälper det att tänka katastroftankar? Kanske går vi alla tiden ut, som du skriver Kiwi, vi har ju kommit rätt långt nu!

Min man vill ha en 3:a även om detta barn kommer för tidigt, men han vill vänta lite längre för det har varit så påfrestande fysiskt och psykiskt, även för honom, för han får ju ta mycket mer anvar för vår dotter osv.

Vad säger bm om dina sd, Kiwi? Bra att bricanylen funkar iaf. Kommer sd även när du vilar? Kollar de upp uvi för din del också (det kan ju ge sd)? Hoppas att de går över!

Milli, jag undrar också hur det går. Hoppas att bebben stannar kvar och att du får permis snart!

Kram & trevlig helg på er!

Ja, jag får oxå lämna urinodlingar titt som tätt - men hittills har alla återkommit utan spår av bakterier. Vilket ju självklart är jätte skönt, men samtidigt så hade det varit en lättnad att hitta en orsak och ett botemedel till alla sd. Men bricanylen hjälper bra om jag håller mig till en tablett om dagen.

I mitt sinne så pendlar jag väldigt mkt. Från att ena stunden känna "jag kanske går över tiden" till att nästa stund känna oron "tänk om jag föder idag!" Jag kan verkligen gå från rosa moln till djupa deppar flera gånger om dagen känns det som!! Är det någon mer här som känner så?

Jag vill och försöker verkligen tänka positivt, men ibland är det svårt. Har varit lite dålig i magen i några dagar, förmodligen pga hjärntabletterna. Men kan inte låta bli att undra om det är för att kroppen förbereder sig för en förlossning. Och när magen gör ont (även om det är tarmarna) har jag svårt att skilja från "vilken mage" det är som gör ont och tror skräckslaget varje gång att det är förvärkar! Förra förlossningen startade i princip med kräkningar - hade knappt känt av värkarna innan. Så nu om jag blir illamående (kanske för att jag ätit för mkt och magsäcken har det trångt med bebisen i vägen), så blir jag livrädd och tror att det är förlossning på g. Och jag kan inte gå och kissa utan att kika ner i trosorna för att se om det inte är en slempropp där!

Blir galen! Varför kan jag inte bara ta det lugnt och njuta??

Är det någon mer som känner så här, eller är jag ensam?

Ledsen för ett så "negativt" inlägg, men är nog lite nere och orolig just nu och känner att jag behövde prata av mig..

Jo, Kiwi, jag känner också så. Det är så otroligt påfrestande att pendla upp och ner. Min mage är också konstig pga alla järntabletter jag proppar i mig (6 st). Man vet aldrig vad som är vad. Man är nervös och analyserar allt, tror hela tiden att jag ska börja blöda eller att vattnet ska gå. Jag är också nervös över mitt lilla sf-mått som bara var 28 cm sist (i vecka 34+3). Även om jag har kommit långt i min graviditet är min bebis nog ganska liten... Och jag hoppas att den inte är tillväxthämmad.

Skönt att det räcker med bara en bricanyltablett för att hålla dina sd i schack! Försök att inte oroa dig. Så länge din tapp inte blir påverkad är det ju jättebra. Förstår att du blir nervös av ditt illamående eftersom du associerar det med förra gången, men jag mår också illa ofta nuförtiden så det kanske är ett normalt graviditetssymptom. Det har nog hållit på i fyra veckor för min del. Jag tror att det kanske beror på att magsäcken är ihoptryckt. Det känns lite som att vara i första trimestern igen.

Vi får försöka tänka positivt även om det är svårt ibland!

Styrkekramar!

Tack för styrkekramarna och de stöttande orden!

Veckan som kommer har jag praktik och har nog bestämt mig för att gå. Jag har velat fram och tillbaka hela tiden. Jag har ordnat så att jag har det nära hem, så om jag skulle känna av ökade sd eller det på ngt annat vis känns dåligt, så är det bara att åka hem (ca 5 min med bil) och så kan jag ligga på soffan resten av dagen. Har ju trots allt min sjukskrivning så känns ngt fel så har jag en "ursäkt" att gå.

Praktiken i sig är nog väldigt lugn och inte alls fysiskt krävande. Så hoppas att det blir ett sätt för mig att få bort tankarna från oron och försöka fokusera på ngt annat. För just nu känns det som att om jag går hemma kommer jag bara nojja och deppa. Vill bara att dessa veckor fram t v 37 ska vara förbi, så att man slipper vara orolig.

Jag har dessutom kommit in i en otrolig "boande-period". Hur mkt jag än försöker att ligga på soffan så kommer min man på mig hela tiden med att t. ex. rensa ut garderoben, tvätta fönstrena, sortera i lådor och städa. Jag har så otroligt svårt att ta det lugnt här hemma och min man har flera gånger påpekat att han nog snart får sätta mig i bältes-säng.... Kommer jag iväg på praktiken kanske jag faktiskt tar det lugnare än jag gör hemma. För när jag kommer på mig själv med att städa etc så får jag genast dåligt samvete och funderar på om jag kommer orsaka att bebis föds för tidigt.

Får nog gå imorgon i alla fall och känna efter hur det känns.

Hur gör ni andra? Jobbar ni? Och ni som blivit sjukskrivna, hur ser era dagar ut? Jag går inga promenader, lyfter inget tungt (inte ens sonen, utan går ner på golvet och kramas istället) och sitter inte på huk.

Förresten, hur är ert tapp-status?

Hej på er!
Hoppas ni alla har haft en bra helg. Själv var vi hos svärföräldrarna, där får man alltid vila upp sig vilket är skönt. Jag mår i alla fall bra, nästan så att jag mår bättre nu än för några veckor sedan vilket nog beror på att man passerat den "kritiska" gränsen då Lucas föddes. Går in i vecka 30 imorgon så nu är jag hur lugn som helst, även fast det fortfarande är tidigt, men allt över vk. 29 är jag nöjd med. Min mage växer och jag ligger tydligen över kurvan också..hur ska detta sluta
På tisdag ska jag till spec. MVC och jag kan tänka mig att det blir mitt sista besök för vad har jag egentligen där att göra när allting är bra...Ibland känns det som det är för bra, när kommer egentligen bakslaget?! Nästan som jag går o väntar på att nåt ska hända, helt sjukt....
I fredags köpte jag min vagn, köpte den via blocket och det är så skönt att det är fixat nu. Nu är det egentligen bara skötbordet kvar och tvätta lite kläder mm.
men det får nog vänta till slutet av januari.
Ha en riktigt bra start på veckan och snart är det jul Kramar

Kiwi81: Jag jobbar på heltid fortfarande, men om jag har "dåliga" dagar så jobbar jag hemifrån, det är skönt att kunna göra det så slipper jag känna mig tvungen att gå till jobbet. Än så länge går det bra att jobba, men vi får se hur länge det varar. Min vikarie börjar imorgon så då kan jag äntligen börja lära upp henhne och förhoppningsvist koppla av lite. Jag mäter inte min tap regelbundet så jag vet inte hur det ligger till där, men jag antar att den fortfarande är normal...

Latvis: Vad får du göra för kontroller på spec.MVC? Skönt att du mår så bra och redan gått in i v 30! Härligt att magen växer som den ska! Vad har ni köpt fär vagn?