ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

måste bara få skryta lite om min son. vi är fortfarande i gbg hos min mamma och igår så åkte vi till g-kås i ullared för att handla det är ju bara 10 mil dit. min sambo försvann efter ca 5 min där inne mamma försvann efter ca 2 min men sonen försvann aldrig. han höll sig nära mig hela tiden och frågade vart vi skulle härnest och råkade jag då tappa bort honom så gick jag bara dit jag hade sagt att jag var på väg så nog stod sonen där å väntade. så himla härligt och han höll reda på vagnen som jag lagt min plånbok i så det slapp jag. när vi kom till leksaksavdelningen så sa jag att jag kan hålla i vagnen så får han gå runt å kolla på det han vill se men han sa att det är lika bra att jag tar vagnen med mig runt jag kan det, sagt och gjort han tog vagnen med sig och gick runt. när vi träffades igen så hade han tre leksaker i vagnen och han förklarade att en grej var till honom själv och dem andra två var julklappar till minsta lillasystern som han skulle köpa för egna pengar han hade med sig. så himla gulligt jag blev aldeles tårögd.
lika gullig var han när vi kom hem å hade ätit då sa han att " jag diskar för jag ser att du är trött mamma" så han ställde sig och diskade. så vill man alltid ha det men så är det sällan så jag njuter som bara den.
får se vad vi hittar på i dag för på söndag bär det av hemåt till dalarna igen om man nu hittar ut ur gbg förståss ;)

Jag måste bara säga att Alicia är sååå duktig på att ta sina "vitamin"-tabletter. Det är Eye Q-kaplar. Skulle jag säga fiskoljekapslar skulle hon nog inte ta dem. Hon är väldigt svår med tabletter annars, hon är sju år.
Hennes pappa trodde inte att det skulle gå men jag gav mig inte som tur var :)

Trollet Ludenben skrev 2009-10-30 10:37:23 följande:

Nejnej, tog det inte illa upp, bara förklarade varför jag gör så.. Står för vad jag gör.

Sol1, vad roligt!

Vi har nog fått en ungefärlig diagnos på min son. Han har ADHD men de vill vänta med att sätta hela diagnosen eftersom hans läkare på BUP redan har bestämt att han också har något inom autismspektrum men kuratorn och psykologen vill gå igenom utredningen igen innan de verkligen håller med läkaren.

Därför dröjer det innan vi får diagnosen/rna i handen..

Vi misstänker nu att pojken blir smygmobbad. Allt är så bra på skolan enligt honom och fröknarna - men emellanåt har det kommit fram saker - och jag börjar verkligen bli orolig. Han är den typen som inte säger någonting, nämligen, och två av hans klasskamrater har varit elaka mot honom en morgon, de sprang och gömde sig (de har sällskap till skolan på morgnarna) och ringde upp hans mobil och sa att han var dum.. Några säger att han inte får vara med och spela fotboll för han är dålig på det. Och de undrar varför han följer efter dem.
Inga klasskamrater är med honom efter skolan. De hör inte av sig, frågar inte, kommer inte på besök.

Igårkväll fick han ett sms... Där stod det kort och koncist: "BAJS"
Misstankarna går till en av klasskamraterna - jag har kontaktat föräldrarna men de har inte svarat på om telefonnumret går till deras son.....

Nu känner jag ångest. Han blev ordentligt mobbad i sin gamla skola. Och vägrade gå dit. Han var rädd för skolan helt enkelt. Grät, vägrade. Mådde dåligt.. Och jag visste inte vad det hela handlade om (som sagt, han är en tyst person som inte berättar såna saker) Men en dag så släppte allt och han började berätta vad som hade hänt i skolan. Några av sakerna har varit hemska. Han har blivit jagad, gömt sig i buskar, blivit påhoppad liggande (på huvudet), tvingad att dra ner byxorna och kissa och sådana saker.

Nu är han inte rädd för sin nya skola, men jag misstänker starkt att han blir smygmobbad.

Upplever ni att mobbingen gentemot barn med ADHD är större? Hur löser man problemet? Fröknarna ser inga problem i skolan.......!

Förtvivlad mamma..

Ang svininfluensan...
Sitter här med ett erbjudande om vaccination för dottern i skolan och vet inte om jag ska tacka ja eller nej...
Eftersom ingen i min närhet har drabbats än så har jag inte sett hur farlig den är. Själv har jag inte haft någon influensa överhuvud taget de senaste 20 åren vad jag vet... Barnen har heller aldrig haft någon influensa.
Som ni märker är jag inte särskilt rädd för "svinis". Jag tycker medierna blåser en hysteri till enorma proportioner. Ena dagen läser man att influensan inte klarar sig utanför krpooen någon längre stund och att det räcker att tvätta sig med tvål och vatten och hosta i armvecket. Nästa dag uppmanas man att vaccinera sig för att skydda andra.
Hur länge är man immun mot denna typ av influensa om manvaccinerar sig? 1 år eller resten av livet? (har hört båda)
Vad händer nästa gång denna influensatypen drabbar oss om alla har vaccinerat sig och ingen är immun?
Är Sverige mer hysterisk över influensan än andra länder?
Jag har också hört att färre dör i svininfluensa än i annan influensa...

Hur resonerar ni andra?