ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Jag säger också TACK GODE GUD FÖR DEN HÄR TRÅDEN!!!

Och jag har ändå inte barn med t.ex ADHD utan "bara" strul i skolan. Men det känns så skönt att inte vara ensam.

Vi har lyxen att ha en relativt lugn hemmiljö, nära släktingar som är underbara. Barnen är sociala, gillar att prata och ganska aktiva (fast på ett positivt sätt). Ibland tjatar de hål i huvudet på oss

MEN... så strular det så med äldste sonens skolgång. Det är precis som han går in i en annan roll när han kommer till skolan. Skolan ser inte den lugna, omtänksamma och charmiga killen vi har hemma och vi kan inte föreställa oss hur han beter sig i skolan.

Tänk då alla er som har det så här dygnet runt! Många kramar till er! Sänder även med lite energi så ni kan stärka tålamodet (vilket är det första som ryker för mig när jag är trött)

Som jag sa till sambon i går... Allt detta har ändå stärkt vår relation med sonen. Vi arbetat upp ett bra förtroende sinsemellan. Han vågar komma till oss och berätta om det har hänt något och vi skäller inte utan försöker resonera hur man kan göra istället. Det känns bra!

Än en gång...
Tack för att ni finns!!!

Om man behöver följa med sitt barn till skolan för att reda ut situationen... finns det då någon ersättning man kan få då man måste ta ledigt från jobbet?

Förr fanns det sk kontaktdagar men det är borttaget sedan länge...

Näe... Nu börjar det bli dax att avsluta arbetsveckan och dra sig hemåt...
Lillkillen fyller 4 år. Handla, baka och städa på lördag och 2 kalas på söndag...
Ikväll blir det bara fredagsmyyyys!

Jag hade verkligen behövt ta mig en sydag för min egen skull. Det har varit en jobbig vecka med mycket strul i skolan för äldste sonen. Kanske jag hinner ta mig en promenad för att rensa tankarna lite...

Trevlig helg på er alla!

Medans jag satt och skrev fick jag ett mail från rektorn som faktiskt var positivt. Vad skönt!
R hade bett om ursäkt för sitt beteende mot rektorn igår då han kallat henne för många fula saker. Hoppas nu bara de vuxna på skolan tar sitt ansvar och ber om förlåtelse där de har gjort fel...

Vi har samma problem med DVD-skivorna här hemma. Så fort barnen får en ny film gör jag en kopia (olagligt??) och spara originalet på ett säkert ställe tills kopian är kass. Då gör jag en ny kopia. Detta funkar jättebra om det inte finns kopieringsskydd på filmerna...
Jag vet inte om man får göra så här enligt lagen men det är i alla fall endast för eget bruk. Om man kallar det för säkerhetskopia så det är bättre

Ang svininfluensan...
Sitter här med ett erbjudande om vaccination för dottern i skolan och vet inte om jag ska tacka ja eller nej...
Eftersom ingen i min närhet har drabbats än så har jag inte sett hur farlig den är. Själv har jag inte haft någon influensa överhuvud taget de senaste 20 åren vad jag vet... Barnen har heller aldrig haft någon influensa.
Som ni märker är jag inte särskilt rädd för "svinis". Jag tycker medierna blåser en hysteri till enorma proportioner. Ena dagen läser man att influensan inte klarar sig utanför krpooen någon längre stund och att det räcker att tvätta sig med tvål och vatten och hosta i armvecket. Nästa dag uppmanas man att vaccinera sig för att skydda andra.
Hur länge är man immun mot denna typ av influensa om manvaccinerar sig? 1 år eller resten av livet? (har hört båda)
Vad händer nästa gång denna influensatypen drabbar oss om alla har vaccinerat sig och ingen är immun?
Är Sverige mer hysterisk över influensan än andra länder?
Jag har också hört att färre dör i svininfluensa än i annan influensa...

Hur resonerar ni andra?

Ja, visst blir man splittrad....
Jag frågade sambon hur han ska göra. Jo, det ska jag väl... fick jag till svar... Han flyter bara med strömmen. Han har nog inte tänkt alls.

Det känns bra att veta att jag inte är konstig när jag funderar på detta.
Mina 3 barn är också kärnfriska. Ingen av dem har haft öroninflammation, äldste sonen hade misstänkt halsfluss en gång, dottern har haft ett par urinvägsinfektioner och yngste sonen hade RS-virus när han var 4 månader. Det är nog det allvarligaste vi har haft i familjen annars är det ett par ordentliga förkylningar per år och möjligtvis någon släng av magsjuka. Så någon riskgrupp tror jag inte vi tillhör

Nu var det länge sen jag kikade in här. Det har varit relativt lugnt i skolan efter en hel del samtal med rektor och annan personal.
I går hamnade R i olycklig incident igen och skolan river upp himmel och jord.
Detta var vad som hände:
R gick och skojbråkade med en klasskompis och råkade då av en olyckshändelse knuffa till en annan elev. Denna elev blev arg och slog R upprepade gånger i ansiktet. R tände till och gav eleven ett slag tillbaka. När personal ingrep kände R sig orättvist behandlad och gick irriterad där i från och knuffade då till några andra på vägen bort.
Jag ser denna händelse som en ren olycklig händelse. Det var inte meningen att R skulle knuffa till den här eleven. Skolan ser denna händelse som allvarlig och funderar nu på hur man ska förhindra att R hamnar i slagsmål. Min fundering är att hur ska man kunna hämta hjälp från en vuxen om någon står och slår en i ansiktet?

Det jag ville komma till är att rektorn nu frågar mig om det kan vara idé att göra en hälsoundersökning på R och kolla hans blodsocker. Är det någon som har gjort det och vet vad det innebär? Jag vet att R blir arg om blodsockret sjunker. Hans pappa och farfar är likadana. Det är bara att peta i dem något ätbart så är de som änglar igen.
Sen så är R 12 år i mars och tränar innebandy 2 ggr i veckan och är hungrig för jämnan. Lite tonårssymptom?

Trollet Ludenben skrev 2009-11-24 13:19:34 följande:

Trollet Ludenben skrev 2009-11-24 13:41:14 följande:

Hur ska man reagera när det ringer andra föräldrar som är oroliga för sina barn?
I går ringde en mamma och sa att hennes son blivit jagad av R på väg hem från skolan och att R hade kastat hans mössa under en bil. Det var så illa att denne killen inte vågade gå hem utan mamman fick leta efter honom. (enligt mamman). R:s version var att denne killen retas hela tiden, så även på hemvägen i går och R tröttnade och jagade i väg killen tills han försvann och gick sedan hem.
Föräldern ringde sin sons lärare och fick telefonnumret till oss. Hon hade även fått höra att det anställts en person enbart för att ha koll på R, vilket rektorn inte sagt till oss utan att denne är anställd som extra rastvakt för hela skolan... Vad ger det för signaler till andra föräldrar om det sägs att en elev måste ha en extra vakt...? Föräldern antydde också att R oprovocerat gav sig på andra elever, vilket är helt fel enligt mig!
För mig är det skrämmande när skolan verkar ge dessa signaler till andra föräldrar...

En annan skrämmande sak är när R:s lillasyster i samma skola berättar för mig att hennes klasskompisar pratar om R i skolan och vad han hittar på (inte de positiva sakerna). Hon tyckte inte det kändes så bra... Stackars flicka!! Vad ska jag säga till henne? Det enda felet med R är ju att han går in i en roll när han kommer till skolan. Hur ska man förklara det för en 8-årig flicka?

Usch! Jag känner mig riktigt ledsen i dag Det som varit så bra i skolan den senaste månaden...

Nej, jag visste inte sonens version då.

Jag mailade rektorn i går kväll och berättade hur vi tänker lösa hemgången och bad rektorn reda ut det som händer i skolan innan det går för långt. Sen kunde jag inte låta bli att fråga rektorn hur skolan ser på vår son och vilka uppgifter de lämnar ut.... Och en kopia till alla inblandade lärare...