ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Tack!Det behövs nu kan jag lova...känns som att det inte spelar någon som helt roll vad jag gör så gör jag fel..allt jag gör är ju för barnens skull...för sååå kul är det inte med alla möten m.m...igår kväll satt jag bara och grät...så less på denna kärring...det tragiska är...hon jobbar här i stan på sjukhust....psyk...fattar inte hur en sån människa som hon får jobba med psyksjuka... Stackars patienter....

madebyinferno: låter ju helt absurt detta vad hade de tänkt sig att man skulle göra då?? Man kan ju inte låta barnet slå sönder allt i sin väg, både människor, sig själv och hem. Man gör ju det inte i kränkningssyfte utan i syfte att skydda barnet och dess omgivning. Min son blir arg och slår på fönstren för det vet han att han inte får. Han kan ju skada både sig själv och trilla ut (vi bor 7 vån upp) och det blir sjukt dyrt att köpa nya fönster hela tiden. Han är medicinerad till max så där kan man inte göra nåt. Vi går föräldrautbildningar, har kontakt med bup mm. BUP tycker det är helt ok att hålla så länge man inte använder övervåld. Och man ska med sin egen kropp försöka täcka så mycket av barnens kropp så det inte blir onödiga grepp. Intressant att höra vad er soc hade att säga om den här saken. Vilka puckon!! Jag tycker ni hade rätt och de hade fel.Sen så är det så jävla typsikt soc att säga vad man INTE får göra men när man ber om hjälp för att hantera det på annat sätt, ja då har de inget att komma med

Härligt Kims mamma!! Vi ska ner imorgon o ta.. se hur det går..

Helt absurt var ordet Maken mådde jättedåligt över detta och gör det iofs fortfarande eftersom soc inte kunde skriva i ärendet att allt var okej när det avslutades utan det kommer ligga kvar ett gäng år, han hade velat ha lite upprättelse eller vad man ska kalla det! Kändes också helt sjukt, vilket vi pratade med bup om, att han gärna berättar olika händelser men "glömmer" berätta sin egen del i händelseförloppet vilket gör att det ofta låter helt knäppt. - typ mamma blir arg och skriker, sen håller hon fast mig så jag inte kan andas - när det egentligen kanske skulle varit att - jag slog lillasyster så hon fick näsblod och då skrek mamma efter pappa som var i källaren att han skulle komma med papper och hjälpa mina andra yngre syskon, och jag blev så rädd för vad jag gjort att jag började välta möbler och dunka huvudet i väggen i ett försök att straffa mig själv och då fick mamma hålla mig tills jag hade lugnat mig och när jag blir så ledsen så börjar jag hyperventilera och har svårt att andas normalt... ett tag vågade vi nästan inte ta i honom för vi var oroliga för hur det skulle tolkas av kuratorn och soc om han återberättade det på ett bristande sätt. Man fångar in honom i en kärleksfull kram i förbifarten och vips så är det vänt till ens nackdel!!! Det sjukaste var när de satt i vår soffa och läste upp kuratorns ord från anmälan och vi får inte ens säga vår "version" av sakern eller berätta hur det gick till. Och ingen kunde fråga sonen själv heller, typ och VARFÖR gjorde hon/han så och vad gjorde DU då tex?? Då kanske de kunde fått en mer liksidig berättelse!!! Tack för ventileringen, det behövs emellanåt Någon som gått COPE-föräldrautbildning förresten???