ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Hejsan Alla!!

Skickar ett stort gäng med julkramar till er alla!!
Hoppas att alla överlever julen & nyår.
Ha en riktigt God Jul & ett Gott Nytt År!!!

Krrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!!!!!

Jo vi har en park ganska nära men saken är den att jag inte kan gå utanför tomten med båda små ensamma. de har NPF båda två o sticker åt vart sitt håll. För stora för vagnar o håller jag i dem så skriker de. Det funkar inte alls. Vi måste vara både jag o maken isf. Sen klarar inte sig vår äldsta tjej på 12 hemma själv heller så det beror på om hon är o leker med kompis eller vill följa med.
Här hemma så har vi stängsel runt trädgården.

GOD JUL ALLESAMMANS!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag skickar med massa julkramar till allihop i tråden!!
Hoppas alla får en lugn och trevlig jul

GOD JUL

Är så trött att jag håller på att gå under. Min kille på 8 år som nyligen blivit diagnostiserad har problem med att hålla avföring. Det är rätt vanligt bland barn med ADHD/ADD enligt psykologen som vi har haft kontakt med. Vad är era erfarenheter kring det? Någon med liknade problem?

Han gömmer sina bajsiga kalsonger lite varstans vilket innebär att det luktar hemskt då och då från olika ställen. Han byter inte byxor om han har skvätt ner sig i byxorna vilket betyder att det luktar urin titt som tätt om honom.

Jag har förklarat om och om igen att jag blir inte arg och att det inte är något att skämmas för eftersom att han inte rår för det, MEN att han MÅSTE ta av sig byxorna och byta! Har förklarat om och om igen att folk runt omkring märker sådant. Jag har köpt flera likadana byxor till honom som han kan byta till i skolan så inte hans klasskamrater märker att han har bytt.

Jag och hans pappa är livrädda att han ska bli mobbad i skolan pga det här!(han funkar bra annars med sin klass, har kompisar och så) Vad gör man? Har ni snälla några tips? Det här har pågått så länge att varje gång det händer tar så enormt på våra krafter. Det är ju så mkt annat som måste orkas med när det gäller honom.

Hej Flapper

Gå in i vår blogg, där kan du läsa om vår kamp mot min sons kissproblem - han är 9 ½ år och blöt i byxorna varje dag. Han gör som din - gömmer kalsonger lite varstans och det luktar urin om honom + i hans rum + i vår ena soffa som nu nästan bara han använder.

Hans avföringsproblem har avtagit - det har numera bara hänt någon gång lite då och då att han har bajs i byxorna.

www.blogtown.se/blog.php

Vi är frustrerade och ledsna även om vi försöker hålla skenet uppe. Men, den tiden då han förblir torr, kommer vi att känna oss väldigt lättade. Det är som en tyngd över oss alla - och tvättberget bara växer och lukten är inte så trevlig alltid.

MEN... det är inget han kan rå för - däremot måste han ha tillräckligt med motivation att jobba med det själv. Det upplever vi som att han inte har ännu.

KRAM!!!

Flapper & åsau: Känner igen eran situation...min son på 11 år gör oxå så. Han bajsar på sig när det är oroligt, kan ju säga att det har blivit mycket bättre. Innan var det ett par ggr om dagen med nerbajsade kalsonger. Jag skällde aldrig på honom när han hade gjort på sig...han kan ju inte hjälpa det MEN ändå så sprang han & gömde smutsiga kalsonger lite här & var i huset...inte alls fräscht. Ett tag så brydde han sig inte om att alla andra runt om honom märkte att han hade gjort på sig & han kunde aldrig erkänna att han hade gjort ner sig heller....han kunde gå med det en hel dag om man inte var på honom om att gå på toa. Vi har haft otroliga strider här om toabesök & byte av nerbajsade kalsonger....man har gråtit inombords för att man inte vetat hur man skulle bära sig åt.
Sen har jag ju alltid varit noga med att vara diskret...så att han inte kände sig kränkt över att man kommit på honom...tog ju ett tag innan han förstod att jag menade väl & att jag inte ville skämma ut honom. Numera säger han ifrån om han skulle ha gjort ner sig & ber om ett par nya kalsonger. Det jag brukar säga är att vi har toalett att gå på & att det är bättre att använda den.
Vår läkare på BUP föreslog att vi skulle ha belöning för att inte bajsa i kalsongerna MEN det kan jag säga att det funkade inte alls hos oss...blev nästan värre.
I skolan hade han med sig minst 2 extra par byxor & kalsonger, våtservetter & påsar att lägga kläderna i.

Något bra tips har jag tyvärr inte .

Det tar tid innan de slutar bajsa på sig...tyvärr är det bara att bita ihop & försöka se framåt...det kommer att bli bättre....klen tröst jag vet. Men ni är inte ensamma. Man får försöka prata & förklara för dem så gott det går.

Skickar ett gäng med kramar!!

Flapper: vi har med haft dessa problem. Det har dock gett med sig nu men det är så jobbigt. Vår läkare sa med att det har med diagnosen att göra. Det var värre innan vi började med concerta. Innan dess var det ständigt, varje dag i princip. När vi började medicinera så blev det mest i samband med att han var orolig. Tex vid kalas/nåns födelsedagae, jul, påsk, ledighet etc.
Han kunde med gömma det. I blomkrukorna brukade jag hitta. Det var riktigt jobbigt. Vi fick bara rådet att inte göra nån grej av det. Bara säga att nu byter vi kläder och inget mer. Han slutade med det av sig självt sen. Men nu gör han andra liknande grejer. Han måste ha hjälp på toa att torka när han bajsat men han struntar ofta i att säga till utan går där ifrån utan att bli torkad. Det händer ofta och hans kalsonger ser ju inte fräscha ut efter det. Man får liksom passa på toan varje gång han är där så han inte smiter om han gjort nåt.

Skickar kramar till dig!!

Hoppas ni har haft en bra jul hittills allihopa... dagen igår gick bra. Han hade både concerta och atarax och vi satte tydlig struktur på dagen och gav julklapparna på morgonen och då funkade det bra. På kvällen vid 7 tiden var både concerta och atarax ute ur kroppen och då varvade han upp. Fick bryta där och lägga honom i vanlig tid innan han urartade men annars så var dagen bra. Det staffade sig för denna dagen började med ett vansinnesutbrott som heter duga och han var uppe strax efter 5. Nu är han något lugnare när concertan gjort sitt men ändå orolig. Vi ska till min farmor och äta middag och det stissar upp honom lite. Han vet att min pappa kommer dit med julklappar med så det är tjat om det. Det ska bjudas på rostbiffsstek och potatisgratäng. Det kommer jag aldrig att få i honom, inte ens lönt att försöka så vi tar med korv med bröd som han kan äta.
Hur gör ni andra när ni är bortbjudna och har barn som är svåra med maten? Tar ni med eget?? Egentligen låter det ju fel att ta med eget om man pratar om "normalstörda" barn utan jag själv blev ju uppfostrad att äta det som serverades så länge det inte rörde sig om allergi.

Stort tack åsau, Unicorn73 och Trollet Ludenben!!

Nu sitter jag och gråter när jag läser era inlägg/berättelser. Det känns otroligt skönt att vi inte är själva i det här även om det är tragiskt att ni också har kämpat med detta... Hoppas ni förstår min bristfälliga logik.

Min stackars pojke...