Vad gjorde ondast - öppningsvärkarna eller utdrivningen?

Öppningsvärkarna helt klart..
När krystvärkarna sen kommer tänkte jag inte så mycket på smärtan utan var helt fokuserad att ungen skulle komma ut..

krystvärkarna, fyfaan a de gjorde ont!!!!!!!!!! trodde jag skulle dö, total panik! aj jaj aj!!

Utdrivningen lätt! Inte själva värkarna i sig utan just det att jag verkligen kände hur det sträcktes ut mer ooch mer därnere. Då fick jag lite panikkänsla av att nej det går liksom inte mer. Sen sa det ploff och så var huvudet ute och det värsta över.....

Dom säger ju att man liksom helst ska hålla kvar huvudet i öppningen när det liksom sitter i det största läget istället för att det ska "ploffa till" för att undvika att spricka. Det kankse hade varit bra men den möjligheten fanns itne för mej. Det bara kom, hade inte kunnat hålla emot det ever.

Jag fick en bedövningspray när jag födde sonen. De sprayade på den precis innan han skulle ut.Den sved skitmycket. Men jag vet inte om den hjälpte. Men det finns iaf.

de sista öppningsvärkarna precis innan det var dags at krysta var värst. att sen krysta tyckte inte jag gjorde ont var mest jobbigt som ett riktigt workout pass. jag höll på i 1.1/2 timme så det tog ett tag.

Öppningsvärkarna.utan tvekan. Dom sista cm är hemska,,det gör ONT!

Krystvärkarna tog en bråkdel av tiden och det var mest fysiskt ansträngande, men gjorde inte ont på samma sätt tycker jag.

Helt klart värst var värkarna de sista 7-10 cm. Sen var krystvärkarna jobbiga, men då hjälper ju hela kroppen till och det går fort jämfört med hur länge tidigare värkar hållt på.

Jag tyckte öppningsvärkarna var värst. Till skillnad från vad de flesta här verkar tycka så tyckte jag de första ca 5 cm var absolut värst. Kanske för att jag var trött och det gick väldigt långsamt... Efter det gick det snabbare och krystvärkarna tyckte jag var rena befrielsen! Krystvärkarna var dock inte helt regelbundna så ibland hade jag inte chans att andas i mellan och ibland var det långt mellan dem. Den absolut mest sjuka känslan jag var med om var när huvudet var halvvägs ute men jag inte fick krysta för att värkarna stannade av. 4 minuter låg jag helt still och kunde inte göra något och jag hade ett halvt huvud utstickande mellan benen. Denna känsla var bara så absurd att jag inte ens kände smärtan.