Vad gjorde ondast - öppningsvärkarna eller utdrivningen?

Jag tyckte öppningsvärkarna var värst. Till skillnad från vad de flesta här verkar tycka så tyckte jag de första ca 5 cm var absolut värst. Kanske för att jag var trött och det gick väldigt långsamt... Efter det gick det snabbare och krystvärkarna tyckte jag var rena befrielsen! Krystvärkarna var dock inte helt regelbundna så ibland hade jag inte chans att andas i mellan och ibland var det långt mellan dem. Den absolut mest sjuka känslan jag var med om var när huvudet var halvvägs ute men jag inte fick krysta för att värkarna stannade av. 4 minuter låg jag helt still och kunde inte göra något och jag hade ett halvt huvud utstickande mellan benen. Denna känsla var bara så absurd att jag inte ens kände smärtan.