Vad gjorde ondast - öppningsvärkarna eller utdrivningen?
Som rubriken lyder..
Jag får för mig att jag ska klara värkarna bättre än utdrivningen.
Kan tänka mig hur det verkligen stretar i hela underlivet när huvudet trycker på och att det kommer göra att jag drabbas av panik. När man vet hur mycket mer som ska öppnas upp så att säga.. Aj aj aj...
Tar det länge att få ut bebisen när utdrivningen sätter igång? Är det typ som att vara riktigt hård i magen och krysta som en galning utan att nåt händer.. Alltså som det känns att det står still, att inget händer?
Tänker att utdrivningen är en mer skarp smärta än värkarna som är en mer molande smärta?
Usch.. hur kändes det för er?
Tror jag är mest rädd att drabbas av panik.