• PMS Princess

    Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

    Jag undrar bara varför Svenska mammor har såååå brottom tillbaka till jobbet efter att dom har fått barn? Och varför tycker dom att det är synd om dom som är hemma med barnen? Jag själv kan inte tänka mig att lämna mitt barn med en främmande människa som måste samtidigt ta hand om massa andra barn. Varför skulle någon främmande tjej veta bättre vad mitt barn behöver? Och hur kan mitt barn lära mer i en dagis? Jag är högutbildad (Msc) och har bott i många olika länder och har mycket erfarenhet som en dagis fröken kan inte ens drömma om. Det är klart att min son kan lära mycket mer om livet med mig än på dagis. Förlåt men jag förstar mig inte på svenska kvinnor... Min man är svensk och jätteglad att hans son inte behöver gå på dagis. Hjälp mig att förstå varför man inte orkar ta ansvaret för sitt eget barn?

  • Svar på tråden Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?
  • grön banan

    PMS Princess skrev 2009-07-27 22:41:45 följande:


    Interresant att ni diskuterar mamma vs. pappa.... som sagt jag tycker inte att det spelar ingen roll vem tar ansvaret. Men när barnet hamnar i dagis vid 1 års ålder är det ju varken mamma eller pappa som gör det.
    Föräldrarna tar ansvaret för att barnet skolas in på ett bra sätt, när de själva inte längre har råd att va hemma. Vissa barn måste börja ett par mån före pga. man annars inte får plats på länge.
  • parvati

    PMS Princess skrev 2009-07-27 22:41:45 följande:


    Interresant att ni diskuterar mamma vs. pappa.... som sagt jag tycker inte att det spelar ingen roll vem tar ansvaret. Men när barnet hamnar i dagis vid 1 års ålder är det ju varken mamma eller pappa som gör det.
    Du kanske ska läsa din ts så att du förstår varför många undrar vilket ansvar män har?

    Jag har hittat ett bra dagis och jag längtar efter mitt arbete nu, självklart är jag lite orolig för hur mitt barn ska trivas men det hade jag gjort om han var 4, 5 eller 7 också.

    Men förstår du inte att Sverige redan har en generös föräldrarförsäkring men att de flesta ändå inte har råd att stanna hemma i 4 år?
    I Frankrike har mamman rätt till 3 veckor, vad tycker du om franska kvinnor då?
  • lovecats

    grön banan skrev 2009-07-27 22:38:21 följande:


    Varför skulle inte pappan ha ut nåt av första året?
    För mig så består mest första året av att knyta an till sina föräldrar och det är klart att pappan ska finnas med i bilden men jag anser att jag som kvinna är mer lämpad att ta hand om ett litet barn. Att jag har lättare att tolka dess signaler mm. och att det är min uppgift som mamma att ha ett starkare band till barnet. och för mig så innebär det att barnet är så mycket som möjligt med mamman, har det sovande hos sig och inte lägger ifrån sig det mer än absolut nödvändigt och då finns inte så mycket tid över till pappan. Men detta är ju bara min åsikt och vad jag tror. Förstår att väldigt många ser det helt annorlunda.
  • Ariella
    lovecats skrev 2009-07-27 22:37:29 följande:
    Är ganska udda som min kille brukar säga och sa till honom redan innan vårt första barn komma att jag skulle vara hemma första året oavsett vad han ville, där hade han inget att säga till om. och samtidigt så anser iaf jag att pappan inte får ut så mycket av just första året utan det är bast att vara pappa när barnet är runt 2-3 år vilket min kille nu i efterhand oxå har märkt.
    What?

    Kan du förklara mer kring det där med att det är bäst att vara pappa när barnet är runt 2-3 år? Bäst för vem och varför?
  • Ilene

    Tycker att vi här i Sverige egentligen har mycket lång föräldraledighet om man jämför med många andra länder där föräldraledigheten högst är några månader. Hur man väljer och kan lägga upp den är upp till var och en. Alla har inte möjligheten att vara hemma i 2-3 år med sina barn. Min don började förskola när han var 15 månader gammal, för att vi inte hade något egentligt val. Föräldraledigheten var i stort sett slut, inte en chans att vi klarat oss på en inkomst etc....alla de klassiska "ursäkterna".
    Arbetar själv inom barnomsorgen och ser hur barn knyter många kontakter med sin omgivning väldigt tidigt i åldern, allt är individuellt, sen haar det väldigt mycket att göra med kemin mellan personal och barnets föräldrar oxå.
    Är inte föräldrarna trygga och litar på oss hur ska barnen då kunna va trygga med oss och förskoleverksamheten.
    Kan själv tillägga att jag kände mig väldigt ensam när jag gick hemma, hade inga riktiga kompisar som oxå hade småbarn, visst fanns öppna förskolan men det var inte riktigt samma sak.

  • grön banan
    lovecats skrev 2009-07-27 22:46:55 följande:
    grön banan skrev 2009-07-27 22:38:21 följande:
    För mig så består mest första året av att knyta an till sina föräldrar och det är klart att pappan ska finnas med i bilden men jag anser att jag som kvinna är mer lämpad att ta hand om ett litet barn. Att jag har lättare att tolka dess signaler mm. och att det är min uppgift som mamma att ha ett starkare band till barnet. och för mig så innebär det att barnet är så mycket som möjligt med mamman, har det sovande hos sig och inte lägger ifrån sig det mer än absolut nödvändigt och då finns inte så mycket tid över till pappan. Men detta är ju bara min åsikt och vad jag tror. Förstår att väldigt många ser det helt annorlunda.
    Kan hålla med ang de 6 första mån. Gäller att släppa in pappan också.
  • älskarlivet81

    Har bara läst ts.. Men varför är det just så att mamman ska vara hemma? Och varför gnälls det bara på mammor om de inte vill vara hemma i flera år? Pappan då?

  • 2 ska bli 3 är nu 4

    PMS Princess skrev 2009-07-27 22:29:21 följande:
    [citat]
    2 ska bli 3, har ditt barn ngt val än att trivas? Hur vet du om hon är rädd eller ledsen när ni lämnar henne?

    Förlåt om jag tände på alla cylindrar. men att kalla alla föräldrar som inte gör som du för "ansvarslösa" är helt galet enligt mig. Jag förstår inte ens varför man ska ifråga sätta varann heeela tiden. Jag ifrågasätter ju inte ditt/ert val.

    Ja det är klart att vi hade en plan B inför inskolningen. Om hon inte skulle trivas m andra barn och människor så skulle vi märka det. vi är hennes föräldrar och känner henne bäst! Och då skulle vi självklart lösa det problemet i så fall.
    Vad vet du om mitt barn?? Jag kan berätta om henne, hon är glad, oblyg, självsäker och nyfiken och har alltid varit det. Vi VET att hon inte varit ledsen & rädd. Det skulle Vi märka/få reda på av personalen, far& mor föräldrar som vi lämnat henne till ibland.
    Vi har inte haft några problem med inskolningen varken på fam. daghemmet el dagis. aldrig varit någon gråt el ledsna miner. Jag ser det som ett tecken på att hon är trygg med sig själv och oss och hon vet att vi kommer tillbaka.
    Sådan är vår dotter och vi har självklart tagit besluten efter hennes eget bästa!!!Som sagt alla barn är olika och det är vi som föräldrar som vet deras bästa och tar beslut efter det. Handlar väl i slutändan om barnen eller hur?? Och vår dotter är välmående, nöjd och utvecklas som hon ska! Tack för boktipset men vi väljer att lita på att vi vet dotterns bästa.

  • jamis
    Ariella skrev 2009-07-27 22:47:16 följande:
    What? Kan du förklara mer kring det där med att det är bäst att vara pappa när barnet är runt 2-3 år? Bäst för vem och varför?
    När en kvinna ammar frigörs hormoner som gör att hon lyssnar mer på sitt barns signaler och vill ta det till sig. Dessa hormoner frigörs inte hos pappan...
  • Ilene
    jamis skrev 2009-07-27 22:43:50 följande:
    Alla föräldrar ska få göra som de vill, alltså VALFRIHET. I sverige idag "måste" barnen börja på dagis vid 1-1,5 års ålder pga olika omständigheter. Dagis i sverige är INTE utformat för så små barn. Små barn i grupper med ca 15-17 barn och 2-3 pedagoger är inte bra kvalitet och gynnar inte barnets anknytning. Och angående pappans delaktighet så är det inte fel att mamman är viktigast den första tiden. Båda föräldrarna är såklart viktiga men på olika sätt. Det är min åsikt och jag är väldigt för att vara hemma länge och tänker vara det med mina barn. Men barnen mår bäst av att föräldrarna får välja, mår föräldrarna bra mår barnen bra.
    Måste tillägga att så ser inte alla förskolor ut när det gäller barngrupper...
Svar på tråden Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?