Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

Tycker att vi här i Sverige egentligen har mycket lång föräldraledighet om man jämför med många andra länder där föräldraledigheten högst är några månader. Hur man väljer och kan lägga upp den är upp till var och en. Alla har inte möjligheten att vara hemma i 2-3 år med sina barn. Min don började förskola när han var 15 månader gammal, för att vi inte hade något egentligt val. Föräldraledigheten var i stort sett slut, inte en chans att vi klarat oss på en inkomst etc....alla de klassiska "ursäkterna".
Arbetar själv inom barnomsorgen och ser hur barn knyter många kontakter med sin omgivning väldigt tidigt i åldern, allt är individuellt, sen haar det väldigt mycket att göra med kemin mellan personal och barnets föräldrar oxå.
Är inte föräldrarna trygga och litar på oss hur ska barnen då kunna va trygga med oss och förskoleverksamheten.
Kan själv tillägga att jag kände mig väldigt ensam när jag gick hemma, hade inga riktiga kompisar som oxå hade småbarn, visst fanns öppna förskolan men det var inte riktigt samma sak.

Vi är inte högavlönade någon av oss, jag jobbar 90% och min sambo jobbar 100%, sitter i en 4:a (hyresrätt) har tyvärr 2 bilar för att det behövs.
Började jobba 85% men märkte att det inte gick runt och att vi fick in och nalla från vårt ansträngda sparkonto hela tiden, då kom beslutet att antingen jobba 90% eller så fick vi göra oss av med den ena bilen.
Vi behöll bilen då det visar sig att jag måste pendla med buss (har möjlighet till det) men bussarna passar inte mina arbetstider. Ska jag börja kl 07,00 så får jag ta bussen kl 6, då kör sambon till jobbet och vem ska då lämna sonen?? Slutar jag kl 13, som jag gör en gång i veckan så finns det ingen buss hem, antingen vänta tills 14,30 eller gå ner till stan, ta tåget och sen gå från nästa ort.
Detta hade betytt att istället för ca 38 timmar/vecka som sonen har nu hade han fått mellan 43.46 timmar/ vecka på förskolan...
Så ja, jag väljer förskolan framför att leva på existensminimum....