Augustibebisar 2008, del 8

Amelie
Hahaha! Jufsa!? Det var ett nytt uttryck.

Du har fått koll på saker och ting, tycker jag. Du vet att Lille är gravid också, eller? Och sedan har jag nog inte mer att komma med... Jag har varit trött och hängig två dagar med, så hjärnan är trög och seg.

Amelie,
Ja säkert är det så att man tål "skiten" bättre när man inte är tröttoch proppad med hormoner! Sedan så tror jag också att det ärså att man tar allt hårdare när man är gravid, plus att man försöker rota rätt i allt på ett annat sätt. Ja för om man ska få barn så vill man ju att allt ska vara så bra och iordning lixom... jaja,det är nog inte så illa i relationen egentligen, utan meratt jag har så himla mycket som är upp och ner nu,jobbet och sådär... man tappar bort sig själv.. och eftersom vi båda normalt är karriärsmänniskor så tror jag att det gör att ph tappar bort sig också... när jag pratar om att jag hellre vill gå hem än att vara i röran på jobbet osv... plus att vårt konstanta orosmoln, eller ja där vi tänker olika, är ekonomin. och då ser ju ph direkt hur den påverkas av att jag går hem ifrån jobbet igen. ähh det löser sig!

Annars med graviditeten så går allt bra vad jag vet iaf. Hjärtljuden ska kollas första gången imorgon, så än så länge så har man ju inga tecken på att allt är som det ska lixom. Alltid nervöst såklart...

Va, aldrig hör jufsa... det är ju ett jättebra uttryck. Varken vulgärt eller kliniskt.

Jo, jag vet att Lille är gravid också. Långt gången enligt UL. Jag har skickat ett grattis till henne innan också. Superkul med så nära mellan barnen. De kommer att ha stor glädje av varandra (och så kommer de ju att ha någon att bråka med, eller hur Lina!?)

Jucea: Vad spännande med hjärtljuden. Men du hade kännt lite fosterrörelser om jag inte minns fel. Så det är nog som det ska därinne. Och du hade väl sett ett VUL också? *ler när jag tänker på hur det kändes*

Amelie,
ja jag tycker ju att jag har gjoprt det. Och gör ibland, även om jag tycker det är mer sällan... men man vågar ju inte riktigt lita på det heller... :P jo, jag gjorde vul i v 6 och DÅ sågju alltbra.och eftersom jag inte har haft några blödningar osv så ärdet ju rätt liten sannolikhet att nåt skulle vara fel nu...men nogoroarman sig ändå haha..

Jucea: Självklart oroar man sig. Och det är inget emot hur man oroar sig första månaderna när barnet väl är ute. Känner någon igen sig??

Amelie,
FY fan,första veckan! Jag gjorde inget annat än tjöt för jag var säker på att han skulle dö så fort jag slutade titta på honom! Som tur är så släppte det värsta sen!

Tråkväder här....har en bakdag hemma med tjejern, har gjort grahamsbullar nu och ska nu göra kanel och vaniljbullar..

Jucea: Ja visst oroar man sig för att det kanske inte står rätt till där inne i magen. Även om jag såg lilla räkan där inne för en vecka sen och allt såg bra ut då så finns ju inga garantier för att allt ser bra ut idag! Men man får försöka tänka positivt och att chanserna för att allt är bra trots allt är större än att det skulle vara något som är galet. Men att oroa sig hör nog graviditeten och föräldraskapet till tror jag.

När min store kille var liten var jag livrädd för plötslig spädbarnsdöd. Jag trodde hela tiden att han skulle dö. Så när han sov var jag där och tittade jätteofta för att se att han verkligen levde och andades. Stackars liten. Undra på att han sov dåligt!

Med William är jag mycket mer avslappnad. Visst har jag oroat mig ibland när det gäller honom också och framför allt när han varit sjuk och vi åkt in en del till akuten. Men som sagt, inte alls som med första barnet.

Tråkväder här också!! Men då hinner man kanske med lite här inne också... som att hamna vid datorn! Hihi! Nä, men tvätten är iallafall påbörjad här. Alltid något. Låter gott med bullar. Det bakade jag häromdagen.