Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder
fortsätter våra diskussioner om ev. framfall
fortsätter våra diskussioner om ev. framfall
Hej,
Jag har inte varit och läst i den här tråden på ett tag men nu har det tyvärr börjat kännas mycket sämre för mig igen. Tyngdkänsla, skav, sveda mm. Det är 3 år sedan förlossningen och de läkare jag träffat har gjort mig så nedslagen när man bagatelliserat mina problem. Tänkte fråga igen om tips på ställen att vända sig för att få en bra diagnos och ev operation i Stockholm/Sörmlands trakten. Någon som har erfarenhet av Sophiahemmet? Eller andra tips? Jag förstod på sista läkaren jag träffade för något år sedan att jag hade både främre och bakre slidväggsframfall (men att det var bäst att inte göra något åt det för då kunde det bli sämre...)
Hej alla! När upptäckte ni att ni hade framfall? Jag tycker mig känna något hellustigt så har de aldrig varit innan, de är något som buktar ut och skavande känsla.
Men min son är bara 7 dagar gammal o enligt förlossningen är de helt omöjligt att upptäcka att framfall så tidigt, anledningen till att jag nojjar mig är för att jag har svårt att göra nr två och de är tydligen förknippat med framfall. Hur va de för er? Ska jag stå på mig för en undersökning eller ska jag släppa det o vänta tills kroppen är läkt?
Upptäckte mitt 6 dagar efter min andra förlossning. Då såg det hemsk ut, och jag ringde till bb och gräääät. De sa att jag skulle knipa och ta det lugnt i några dagar. Det blev mycket bättre men det är långt ifrån återställt.
Upptäckte mitt ca 2-3 veckor efter förlossningen när stygnen började lossna. Ringde min BM på mvc o fick komma snabbt o konstaterade främre slidväggsframfall. Men de trodde det skulle gå över efter amning o med tiden osv..så fick ingen hjälp förrän efter 9 månader (slutade amma efter 4 månader ) då jag fick prolapsring. .nu är det 15 månader sen förlossningen (o pga besvären inget sexliv 3 gånger sen förlossningen! ..o rädd för allt som ev kan göra det sämre typ lyft av barn o kassar osv) o prolapsringen togs ut för 1 vecka sen...varken sämre eller bättre. .vissa dagar bättre än andra men tydligen inget att operera.
Upptäckte mitt ca 2-3 veckor efter förlossningen när stygnen började lossna. Ringde min BM på mvc o fick komma snabbt o konstaterade främre slidväggsframfall. Men de trodde det skulle gå över efter amning o med tiden osv..så fick ingen hjälp förrän efter 9 månader (slutade amma efter 4 månader ) då jag fick prolapsring. .nu är det 15 månader sen förlossningen (o pga besvären inget sexliv 3 gånger sen förlossningen! ..o rädd för allt som ev kan göra det sämre typ lyft av barn o kassar osv) o prolapsringen togs ut för 1 vecka sen...varken sämre eller bättre. .vissa dagar bättre än andra men tydligen inget att operera.
Upptäckte mitt 6 dagar efter min andra förlossning. Då såg det hemsk ut, och jag ringde till bb och gräääät. De sa att jag skulle knipa och ta det lugnt i några dagar. Det blev mycket bättre men det är långt ifrån återställt.
Perineumbristning grad 2 efter sugklocka o yttre press o pannbjudning på bebis. Sydd av läkare o mådde jättebra de första veckorna.
men kände sen att något buktade ut o såg en "bulle" mitt i slidöppningen.
Jag var ute och gick när jag kände "någonting" mellan benen. Tänkte att det var levrat blod eller något från avslaget. Usch, kändes jättekonstigt. När jag kom hem och skulle kolla vad det var så såg jag att typ hela underlivet hängde ut. Låter helt sjukt och det var det också. Något mörklila liksom buktade ut ur slidöppningen. Jag kommer inte exakt ihåg hur det såg ut men jag tror att det måste ha varit ett riktigt livmodersframfall. Blev HELT hysterisk, bara grät som ett barn. Googlade och hamnade såklart i massa skräcktrådar om framfall. Ringde vårdguiden som hänvisade mig till förlossningen eller om det var bb, kommer inte ihåg. Där fick jag prata med en barnmorska som lugnade ner mig och förklarade att så nära inpå förlossningen så kan man se ut lite hur som helst. Hela underlivet har ju varit med om en rätt rejäl resa (och min dotter vägde 4,6kg). Efter det låg jag typ 3 dygn i soffan och knep som en galning. Och som sagt så blev det bättre. Nu har jag framväggsframfall och känner mig allmänt "slapp" där nere, stort hål och massa flikar runt hålet. Fyyy fan, det är verkligen ingen rolig syn....:(