Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Ni som gjort operation av främre väggen o "lyft upp" livmodern (för jag tror att det är det jag skulle behöva) här är några frågor:

Hur långt efter op fick ni lyftförbud?

Hur löste ni det med små barn hemma o föräldraledig?

(upp i matstolen, upp i vagnen, ut på lekplatsen m.m)

Jag har ju främre slidväggsframfall o nedsjunken livmoder, som jag fick några veckor efter förlossningen (första o tyvärr enda barnet ...många missfall o nu rätt hög ålder)

Det är nu 14 månader sen min förlossning och prolapsringen hjälper inte. Det har blivit värre...urinmynningen har sjunkit ner o det känns konstigt att kissa o som innan obehag när jag böjer mig ner o ska lyfta eller plocka från golvet.

Efterdropp precis efter att ha kissat, trots att jag tar god tid på mig...trängningar.

Rädd att krysta på toa, orolig för att lyfta mitt barn på lite över 10 kg...inget sexliv

(3 gånger sen förslossningen, senaste gången i Maj gjorde det ont baktill mot mellangården, kanske efter stygnen efter perineumbristningen, kanske en svampinfektion...kliar extra mycket efter varje mens, har redan tagit 2 diflucan i år pga det)

Jag har äntligen fått tid till läkare på bäckenbottencentrum om 1 månad.

Så lång tid innan man får hjälp!!!

Men hur löser man det praktiska sen efter operation? (om jag nu kan få operation)

Jag är fortfarande föräldraledig 1 år till, för min man blir arbetslös nu o ska börja plugga en utbildning som är 1 år för att öka chansen till arbete sen.

Så därför kan han inte vara föräldraledig. Vi har väntat så länge på vårt barn så vi vill njuta av denna tiden o dra ut på föräldraledigheten ordentligt.

...men en dag med en 1-1½ åring...det är massor av lyft o bara de till skötbordet kan undvikas (madrass på golvet istället). Men matstol, spjälsäng...osv o vagn för man kan väl inte sitta hemma 5-6 veckor i en liten lägenhet? 1 åringen behöver ju komma ut o leka! Vi är aktiva o går på öppna förskolan någon dag i veckan, träffar andra med barn o går på lekplatser varje dag, ut på promenader.

Någon som vill dela med sig av hur ni löste det praktiska?!

Jag har ju opererat främre, bakre och byggt upp mellangård. Nu 6v sen op och allt är inte bra men oerhört betydligt bättre än innan så jag är mestadels nöjd men visst finns sorg över att jag över huvudtaget drabbats.

Jag blev sjukskriven 6v pga lyftförbudet var 4-6v. Jag har inte lyft en enda gång! Igår lyfte jag upp stora tjejen till toaletten första gången. Jag har dock lyft dom om jag sitter typ i soffan/säng/stol eftersom bäckenet inte påfrestas då.

Jag har klarat mig från lyft för att lilltjejen tacksamt började gå för 4v sen (nu 11 mån) och att sambon, mamma, svärföräldrar och vänner ställt upp. Nu har sambon semester så jag kommer fortsätta undvika lyft men ändå lyfta ibland pö om pö. Mest är jag rädd att bli sämre för det är först nu när stygnen lossnar som det börjar kännas 'bra'. Känns nästan konstigt att börja känna sig hel när man varit dålig så länge...

Jag tycker det är synd att vissa får kämpa så för att få hjälp. Jag fick hjälp nästan per omgående efter att hag slutade amma och de såg att detta inte skulle gå tillbaka av sig själv.

Så mitt tips är att försöka gå hjälp de dagar sambon inte kan agera lyftare. Ditt barn kanske kan gå ifrån spjälsäng (alt lyfta av sidan) så den kan klättra upp själv, till vagnen kan man sitta på en stol och lyfts upp och häkta över. Man är väldigt uppfinningsrik i denna situation men allt tar lååååång tid men det är nog värt i slutändan ändå, hoppas jag...

Håller tummarna att du går den hjälp du förtjänar, man ska inte må som du gör!

Ni som använt östrogenkräm mot skav, har det hjälpt? Jag börjar bli galen på den känslan. Önskade ju att op skulle göra att den försvann. Funderar även på att sluta m cerazette. Griper alla halmstrån...

Söker råd åt en vän. Hon har dock inte alls samma problem som mig.

Hon får så att hela tarmen krampar och kan då inte tömma tarmen och kraftiga smärtor. Läkarna här i Uppsala hittar inget fel. Om hon inte äter p-piller blir det mycket värre.

Vart är det bäst att vända sig? Nån som har koll på musklerna både i underlivet och kring tarmarna.

Nu har jag varit hos specialistläkare på KK.
Hon tog ut prolapsringen (eftersom jag inte klarar det själv sen den första gången då det gjorde så fruktansvärt ont) o undersökte med händer o ultraljud, jag fick krysta o hosta o knipa. Hon tyckte att det var riktigt bra (uroterapeuten sa 3 av 10 på knipet för 3½ månad sen så knipövningarna har varit bra)
 att det inte skulle opereras.
Jag berättade om problemen med kliande o sveda direkt efter mens sen några månader (svamp?) samt att det ibland är svårt att kissa, tar en hel evighet att få ut något väldigt långsamt...hon trodde att ringen jag haft suttit lite fel samt varit i största laget för mig o att det var den jag känt tyngden av som framfallsbesvär..
obehag att cykla o skav o tampongkänslan...jag berättade om det nonexisterande samlivet pga dessa problem.
Hon sa att det såg mycket bättre ut nu än vad det tidigare gjort enligt journalen.
Jag hoppas att det inte bara var pga att ringen precis tagits ut o allt inte hunnit trilla ner igen. Det är 5½ månad sen jag fick den första ringen o 15 månader sen förlossningen. Kanske kan tiden ha gjort underverk?!
Hoppas hon har rätt. Sen igår har jag promenerat en del o lyft bebis som vanligt (alltid försiktig men är ju själv om dagarna så måste lyfta henne en del)
o det känns ganska bra. Bara svider baktill i slidöppnigen efter att hon tog ut ringen, det blir sår där då för den är så stor sa hon...ska smörja med olja o hoppas att det inte ska göra ont mer vid samlag (vilket det gjorde för 2 månader sen sist vi hade sex) Bara 3 gånger sen förlossningen...hoppas verkligen det är tillräckligt bra nu för att inte gå runt o känna av underlivet hela tiden...att få tillbaka sexlusten o inte känna obehag.
Jag berättade också att de bästa dagarna alltid är precis innan mens, då jag knappt känner av framfallet o hon föreslog  då hormonspiral, som skulle likna den känslan i hur hormonnivåerna är just då. Någon som har erfarenhet av det?
Vi har ju inte haft behov av preventivmedel nu o innan förlossningen tänkte vi att blev det syskon så var det kul men vi skulle inte kämpa med fler ÄL tester o missfall o mediciner...men sen dess har det ju inte ens varit en möjlighet pga mina framfallsbesvär o utan sex blir jag ju inte gravid..samt vågar nog inte göra underlivet mer skada med ytterligare graviditet o förlossning (ville ju haft snitt men fick ej)....dessutom fyller jag 44 snart så det är ju ändå ingen större chans. Vi är så lyckliga att vi ens fick vår lilla tjej efter flera års försök o 6 missfall.
Läkaren sa att jag får höra av mig om det blir sämre nu efter ringen tagits ut annars har vi telefontid om 2 månader.
Hoppas det går åt rätt håll nu. Jag var så säker på att det skulle behöva opereras.