Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Hej! Op i torsdags och fy f-n vilken pärs. Allt gick bra och jag sov hela tiden. Bakre, främre samt återuppbyggnad av mellangård... Var kvar 2 nätter på sjukhuset och känt mig helt sänkt tom idag och känner mig fortf riktigt tung och slö i benen men ändå förhållandevis fräsch. Svårt att förklara....

Fortf problem med att gå på toa om jag inte är lös för det är ömt och svullet. Ska man vara helt ärlig känns det som rumpan inte vill öppna sig när det är dags... :( något som nån känner igen?! Jag hoppas att det är något som ordnar till sig när svullnaden lagt sig och när jag börjar med knipövningar och återfår styrkan i muskulaturen!

Blivit sjukskriven i 6v tid och ska försöka mig ut på lite längre promenad (mer än runt kvarteret) imorgon men känner mig som sagt både tung i ben och mage. Nog mest rädd. Äter alvedon och Ipren på klockan men ska nog börja trappa bort för det är mest mellangården som spänner och stramar. Inte skönt att sitta!

Sköterskan som tog katetern berömde utseendet- syns inte att du fått barn vilket kändes upplyftande. Har inte vågat se efter själv.

Hur mådde ni andra efter op och när började ni känna av resultat?

Hej! Har ej varit aktiv i tråden, dock läste alla inlägg. Orkade inte helt enkelt att skriva. Jag håller med er att kvinnor måste ha info innan förlossningen om möjliga konsekvenser och kvinnor måste få välja forlissningssätt. Jag har anmält allt som hände mig till IVO där jag också skrivit att jag har ej fått någon info om knippövningar under graviditeten t ex. När det blir dax ska jag berätta allt jag har försökt att driva igenom för att ändra rutiner i förlossningsvården. Jag tror att vi måste organisera oss och kontakta t ex politiker som driver frågor gällande jämställdighet. Vi kommer ej att lyckas om vi driver våra frågor på egen hand. Någon här har skrivit att förlossningsvården liknas en sekt och det är sant. Jag ser här ett system fel. Barnmorskor får ju inte t ex göra snitt, då det är läkarens sak. I Sverige är det brist på läkare och därför försöker landstinget att minska på antal snitt då det inte finns resurser för det. Vidare finns det flera metoder som används under förlossningen som saknar vetenskaplig grund då det inte finns studier: sugklocka, tång samt yttre press. Vidare blir många kvinnor klippta av barnmorskor för att sedan bli sydda på ett felaktig sätt. Här saknas det kanske resurser igen, då kvinnor sys på rummet istället för att åka till op sal. Jag är inte redo att driva dessa frågor just nu men samlar krafter. Vad gäller mig så var jag hos en läkare på Sahlgrenska samt två olika doktorer i US. Troligen blir det operation men jag ska vänta lite till. En professor i US sa till mig att det kan ta upp till 2 år för nerver som blev skadade att återhämta sig. Den andra läkare i US sa till mig att de är vana att städa efter skandinaviska barnmorskor. Han sa även att barnmorskor har för mycket makt och det börjar sprida sig till US, vilket är inte så bra för bäckenbotten då de använder sig av osäkra metoder. Jag har anmält min sjukhus samt mödravården till IVO och kommer att polisanmälla min barnmorska för förfalskning i journalen då hon skrev att jag krystade i en timme fast det var 3.5 timme. Jag jobbar nästan 100 procent och min sambo är pappaledig då jag kan inte lyfta min son under hela dagen. Jag fick ett intyg från läkare i Göteborg att jag inte ska lyfta tungt och det är bra om jag blir tvungen gå tillbaka till mitt gamla jobb som sjuksköterska på en vårdavdelning. De får omplacera mig. En positiv nyhet är att båda amerikanska läkare sa att efter op kan man leva som vanligt. Jag har fortfarande posttraumatisk stresssyndrom och undviker gravida kvinnor. Inatt drömde jag att jag födde igen och han fastnade... Men livet går vidare och det finns hopp.

Jag hade duktigt ont hela första veckan och sedan ett tag till. Tog lång tid med läkningen och innan jag kände ett resultat. Men misströsta inte- efter ca ett år vände det.

Det där med rumpan känner jag igen efter förlossningen. Trodde de sytt för tajt men det var säkert bara svullnaden.

Hej! Har ej varit aktiv i tråden, dock läste alla inlägg. Orkade inte helt enkelt att skriva. Jag håller med er att kvinnor måste ha info innan förlossningen om möjliga konsekvenser och kvinnor måste få välja forlissningssätt. Jag har anmält allt som hände mig till IVO där jag också skrivit att jag har ej fått någon info om knippövningar under graviditeten t ex. När det blir dax ska jag berätta allt jag har försökt att driva igenom för att ändra rutiner i förlossningsvården. Jag tror att vi måste organisera oss och kontakta t ex politiker som driver frågor gällande jämställdighet. Vi kommer ej att lyckas om vi driver våra frågor på egen hand. Någon här har skrivit att förlossningsvården liknas en sekt och det är sant. Jag ser här ett system fel. Barnmorskor får ju inte t ex göra snitt, då det är läkarens sak. I Sverige är det brist på läkare och därför försöker landstinget att minska på antal snitt då det inte finns resurser för det. Vidare finns det flera metoder som används under förlossningen som saknar vetenskaplig grund då det inte finns studier: sugklocka, tång samt yttre press. Vidare blir många kvinnor klippta av barnmorskor för att sedan bli sydda på ett felaktig sätt. Här saknas det kanske resurser igen, då kvinnor sys på rummet istället för att åka till op sal. Jag är inte redo att driva dessa frågor just nu men samlar krafter. Vad gäller mig så var jag hos en läkare på Sahlgrenska samt två olika doktorer i US. Troligen blir det operation men jag ska vänta lite till. En professor i US sa till mig att det kan ta upp till 2 år för nerver som blev skadade att återhämta sig. Den andra läkare i US sa till mig att de är vana att städa efter skandinaviska barnmorskor. Han sa även att barnmorskor har för mycket makt och det börjar sprida sig till US, vilket är inte så bra för bäckenbotten då de använder sig av osäkra metoder. Jag har anmält min sjukhus samt mödravården till IVO och kommer att polisanmälla min barnmorska för förfalskning i journalen då hon skrev att jag krystade i en timme fast det var 3.5 timme. Jag jobbar nästan 100 procent och min sambo är pappaledig då jag kan inte lyfta min son under hela dagen. Jag fick ett intyg från läkare i Göteborg att jag inte ska lyfta tungt och det är bra om jag blir tvungen gå tillbaka till mitt gamla jobb som sjuksköterska på en vårdavdelning. De får omplacera mig. En positiv nyhet är att båda amerikanska läkare sa att efter op kan man leva som vanligt. Jag har fortfarande posttraumatisk stresssyndrom och undviker gravida kvinnor. Inatt drömde jag att jag födde igen och han fastnade... Men livet går vidare och det finns hopp.