Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Vet inte vad som skulle kunna göras annorlunda faktiskt... :/

Barn 1: pojke på 3400 g, huvudomfång 36 cm. Krystning: ca 15 minuter. En liten yttre bristning som syddes med ett stygn.

Barn 2: flicka på 3200 g, huvudomfång 33,5 cm. Krystning: 1 minut (!). Ingenting sytt eftersom jag inte sprack det minsta lilla.

Så mima barn har inte varit särskilt stora. Jag har heller inte haft ett utdraget krystningsskede, så jag får helt enkel hålla tummarna för att jag ska slippa framfall den här gången (fast det känns knappast troligt).

Nej, det verkar ju inte vara några riskfaktorer där. Är du äldre? Det ligger ju inte en i fatet så att säga. Vet du om framfall ligger i släkten? Min mamma har fått det så jag antar att min dotter ligger risigt till. Kommer definitivt informera henne om det när hon är stor nog. Och då får man förhoppningsvis välja förlossningssätt.

Nja, var 25 vid första barnet och 27 vid andra. Nu vid tredje barnet kommer jag vara 33, så jag gissar att jag lär åka på framfall igen. Ingen aning om min mamma haft, inte direkt nåt man tar upp vid söndagsmiddagen

Nej, tänkte om hon sagt något spontant. Fast hon kanske inte vet dina problem heller.

Då är det nog bara så att din kropp inte är ämnad för vaginalförlossning helt enkelt. Hoppas ändå på att det går bra för dig.

Varför gör du inte snitt?

Snitt kan man tyvärr inte välja hur som helst.

Jag vet tyvärr den hårda vägen. Blev nekad trots förlossningsrädsla sen många år..6 missfall. .rädsla för att spricka o skadas i underlivet. .rädsla för att barnet skulle skadas eller dö vid förlossningen. .samt min höga förstföderskeålder..o rädsla för komplikationer pga det..plus Crohns sjukdom o extra rädd för shinkterruptur pga det.

Fick förlossningsförberedande samtal med BM...avslappningsövningar i grupp samt samtal med läkare på spec.MVC och extra kontroller på slutet.

Så slutade förlossningen med att mitt barn mådde dåligt o behövde komma ut fort. .det var massor av folk i rummet o sugklocka drogs 6 gånger under 16 min..barnet kom ut med pannan först o fick en jobbig start med stort hematom o svullnad i pannan o jag perineumbristning grad 2 o efter 2 veckor upptäckte jag framfallet. Så jag upplevde min mardröm o har fortfarande besvär av framfallet trots att jag nu har prolapsring o det är nästan exakt 1 år sen förlossningen. Inget sexliv..kissnödig o tyngdkänsla o obehag.

Men om inte allt detta jag radade upp gav mig rätten att "välja snitt" hur ska man göra då undrar jag?

Jag tänkte om man kommer tillbaka och har fått skador bägge gångerna med VF (innan e man ju inte lika "trovärdig" när man "bara" pratar om sina rädslor, vilket är helt jävla sjukt!!!

Men som i minxys fall kan hon ju peka på att hon blivit skadad och att hon vill ha snitt.

I värsta fall har jag hört såna som hittat på att de blivit våldtagna.

Förlossningsvården i sverige är helt katastrofal. Som en jävla sekt...

Panik!! Skall operera mig imorgon och ta bort ett ärr jag fått efter min bakre plastik. Men har fått min mens någon som varit med om samma eller någon som vet om jag kan göra operationen ändå? Har väntat länge och har ganska mycket besvär så vill ju inte behöva ställa in :-/

Tacksam för svar

Jag har fått förklarat för mig av min BM (och de två olika BM jag haft med mina tidigare barn) att ett visst framfall är fullt normalt och något man egentligen får räkna lite med. Sorgligt men sant

Visst är det sorgligt att man inte får veta det innan man får barn...