Din älskade hund är instängd i ett brinnande hus tillsammans med en för dig okänd 6 mån flicka......

Kanske de redan är döda?

Barnet.

Har haft hund och det skulle verkligen göra ont att lämna honom där. Men barnet är en människa och ja, hon skulle prioriteras högre än hunden.

Dessutom kvittar det. I stundens hetta så ställer jag mig inte och funderar
"undrar vad flickans föräldrar är? Hmmm.. "

I stundens hetta så griper jag tag i barnet och springer utav bara fan. Spelar ingen roll vad folk tänker säga .. om de tänker försöka övertala mig. Barnet är det självklara valet från min sida.

Och nu tänker jag säga något som får alla hundägare att ta sig om hjärtat och sedan kippa efter andan: Hunden är mindre värd i mina ögon.

Skulle troligtvis kunna strypa hunden utan att det brinner ifall jag blev tvungen om det skulle leda till att ett barn blev räddat.

Så det känns självklart att rädda barnet om det gällde en brand.

Det är inte samma sak som att jag inte älskar hunden men jag anser att en människa är mer värd, det ligger inpräntat i känslosystemet och går inte att förhindra i ett skarpt läge.

Vissa saker ser man ju bara ändå.

Om du tittar på mig så ser du ju att jag är en kvinna i ca, 20 års åldern, eller hur?
Utan att tänka på saken.

Tänker man sedan djupare, så kommer ju andra tankar upp sen

Självklart barnet. Hur kan man ens tänka tanken att man hellre räddar sin jycke som ändå kommer att dö om några år???

Men det är väl en självklarhet att man räddar barnet?