Utredning efter upprepade missfall osv... Del 8

Poppy - skönt att livmodern såg fin ut ändå. Den är ju svårast att göra något åt. AS skriver ut fragmin utan diagnos så det ska nog ordna sig.

Jag är lite låg så jag vinkar bara lite till alla er andra och önskar er massor med lycka till!

Intressant med ProteinC brist. Det har ialla fall inte jag tagit prov på....

Krus: Jag vet, men de verkar inte bry sig. De gör väl några prover lite halvhjärtat och säger sen att det inte går att hitta något... Jag får bara ett besök och allt skall göras samtidigt. Helt sjukt.

Kajo: Kul att se dig!

Bling: hej, vännen.

*vinkar-till-alla*

Bettan: Trist inställning! Men man hittar ju nästan aldrig något "fel" i de vanligaste proverna. Bara att få det överstökat och sen hitta någon som vill behandla ändå.

Lite mer ego nu, måste skriva av mig lite... Läs ni som orkar.

Jag är verkligen jätteglad för att det gick bra på ul igår. Ändå känner jag mig så deppig idag. Ensam. Mina gamla kompisar är i princip antingen gräddfilare eller singlar. Gräddfilarna har jag glidit ifrån, de vet inget om mina mf och skulle nog inte förstå heller. Singlarna umgås jag med ibland, men de har ofta så mycket för sig och vill ut och festa och träffa NYTT folk. Dessutom tycker de att det är lite jobbigt varje gång någon blir gravid, så jag är väl inte drömsällskapet heller. Jag känner verkligen inte för att ta upp bekantskapen med gräddfilarna, vi är så olika på många sätt och har egentligen inget gemensamt mer än att vi känt varandra länge. Och hänga på krogen med singlarna orkar jag inte. Känner mig bara tråkig. Så det känns inte som att jag nästan har nån att dela graviditeten med (nu när jag ska börja NJUTA ). Förutom mannen och den närmaste familjen förstås... Vet inte om det är hormoner som ställer till det men jag känner mig plötsligt helt ensam...

Tänk så otroligt lika tankar och känslor vi har i den här tråden. Just ensam har jag också kännt mig mycket, och gör det till stor del fortfarande. Flera av våra kompispar har jag inte orkat umgås med under åren som gått och nu finns verkligen inte orken att göra något åt det. Och träffa nya männsikor går det ju åt massor av energi till, och så måste man ju vara trevlig då så det blir det inte tal om.
Tänk vilket underbart kompisgäng vi skulle bli tjejer!

mamarazzi: grattis i efterhand gumman. Smitta gärna av din lycka... jag fyller år om 3,5 månader.

Krusbär: Hurra för dig och mini krus!

LillaD: oh, raring vad det är tufft med oro. Jag har gått hos en kurator ett tag och försök lära mig behanda just den djävulska ORON. Det var/är svårt. Jag är inte super bäst att behandla den än men  när den kommer det hjälper mig att tänka: OK har min oro någon funktion? Vad finns det för underlag att min oro är berättigad? Det jag aldrig kunde tänka färdigt är: Vad är det värta som kan hända? Och det är just detta man är rädd för och inte kan acceptera. Men jag lärde mig att fly därifrån och tänka i ställe: Är det farligt att tänka positivt? Jag mår något bättre att föra mig i tankarna att jag gör allting som är i min makt och att jag inet har kontroll över det som kan gå fel. Att känna sig maktlös bara för en liten stund ger lättnad som inte är farlig på något sätt. Jag vet inte om min erfarenhet kan hjälpa dig men jag skriver iaf. Sedan tror jag att dina hormoner är galna. Varför döljer du din graviditet ff? Är det jobbigt att folk ska fråga, ge råd osv? jag förstår det. Men det är jobbigt väl att gå med hemlighet hela tiden. Gå med din mage i världen med stolthet gumman. Det är ni värda! OCH DET SKA GÅ BRA NU!

Lycka Ja tror vi alla skulle bli kanon bra vänner :)

nån som ska kolla på melodifestivalen ikväll då ???

Systerkramar til Bling och Krus! Det är tur att vi många har funnit varandra i denna tråd.

Vinkar åt KAJO! Bra jobbat!