Spelar det någon som helst roll vilken sexuell läggning ditt barn får?

Jag SKA ha en massa goa barnbarn, så självklart hoppas jag att mina barn är heterosexuella, brukar OFTAST vara lättast att få barn då, störst chanser. Men utöver det bryr ag mig inte ett dugg, DE ska vara lyckliga med sina liv:)

susannemalmö skrev 2009-01-10 22:51:23 följande:

Du har inte sagt ordagrannt att man inte får vara ledsen men ditt sätt att ifrågasätta säger en hel del, jag tolkar det som att du inte håller med? för annars hade vi inte haft den här diskussionen eller hur?

Då tar vi det en gång till...

Jag skulle inte bli besviken för att mina barn inte tillhör "normen". Jag skulle enbart bli besviken för att de inte skulle producera barn om de nu vill ha barn överhuvudtaget.

Det som är lite synd är att vi människor är "skapta" för att vilja föra vidare våra gener, nåt som är en del av oss själva i första hand. Jag tvivlar inte på att det finns människor som bortser från det och väljer att adoptera först. Men det är inte många. Oftast är det så att många adoptivföräldrar har försökt på egen hand innan.

Om det inte blir som man tänkt sig? får inte vi bli besvikna?

Även om homosexuella kan få biologiska barn så vet jag att behandlingar inte är roligt såsom ivf, insemination osv. Det påverkar psyket nåt fruktansvärt och för att inte tala om vad man utsätter sin kropp för alla dessa preparat som hjälp. Det önskar jag ingen. Av den anledningen skulle jag bli ledsen för mitt barn skull.

Sedan om du läste längre ner i mitt första inlägg så tvivlar jag inte heller på att när besvikelsen har lagt sig så blir lyckan total den dagen man får barnbarn, oavsett hur.

Tråden var ju riktad till var och en. Jag svarade utifrån min perspektiv. Varför ifrågesätter du hur jag känner?

Tur att du inte är min mamma då, eftersom jag inte vill ha några barn (men är heterosexuell)

Quintus Zebra skrev 2009-01-10 22:51:09 följande:

Tyvärr så kan inte alla respektera ens känslor utan att ifrågasätta

I sak spelar det mig egentligen ingen som helst roll. Men jag skulle nog bli lite mer bekymrad om det visar sig att något av mina barn var homosexuell för att han/hon då får leva i en värld med massa fördomar och diskriminering. Jag skulle nog som mamma oroa mig mer då tror jag... Men annars så bryr jag mig inte om vem dom blir kära i, bara dom är lyckliga

Nä, ajg har inte sagt det ordagrant, jag har faktiskt inte sagt det alls eftersom jag inte känner på det sättet. Att du väljer att tolka det så är ditt val och gör inte mig pinsam.

Men jag förstår faktiskt inte hur man kan bry sig hurvida ett barnbarn är biologiskt eller inte, det var därför jag FRÅGADE dig, inte ifrågasatte dig.

Sen tror jag inte som du att vi är skapta att föra våra gener vidare, men det betyder fortfarande inte att jag inte har full förståelse för att vissa vill ha biologiska barn. Dock tror jag att det handlar om en okunskap om hur bar det kan bli med obiologiska barn och en rädsla för det man vet lite om.

Jag har fortfarande inte ifrågasatt dig, det blir bara löjligt om du ska prata om mig, vi kan väl försöka vara vuxna?

Nej, det spelar ingen som helst roll.

Ja, lite.

Inte för att jag själv skulle ha några problem med det utan för att så många andra har det och jag skulle önska att mina barn får leva lyckliga utan påhopp från inskränkta människor! Men förhoppningsvis skiter de i dem!

susannemalmö skrev 2009-01-10 23:08:08 följande:

Tydligen så delar vi även åsikt om vad som är "ifrågasätta". Du frågar samma frågor och jag har gett dig mina svar.

Du förstår inte nej. Men jag gör det. Frågar jag ut dig om varför? nej, för att jag respekterar dina känslor och åsikter. Det är skillnaden mellan dig och mig.

Självklart har det med okunskap att göra. Det är inte fel att vara rädd för nåt man inte vet om.