Franka, vad härligt att höra!! 
Ja boka tid snarast, det är sjuka köer till de populära barnmorskemottagningarna inne i stan. De verkar helst vilja att man skriver in sig i v.7! 
Jag har precis bytt BM-mottagning och ska nu på mitt första besök imorgon hos Barnmorskorna i Gamla Stan. Har kompisar som varit nöjda där, får se om jag blir det också. Jag känner att jag har lite andra krav på en BM än vad mina gräddfilsvänner har. 
Franka: Jag använde min AS första gg i v.12+0 och nu när jag vet hur det ska låta vet jag att det jag hörde den gg inte var fostrets hjärtljud utan mina egna, andra gg jag använde den var i v.17 och då var det inga problem utan hörde hjärtljudet snabbt.
Ginko, vad härligt att det såg bra ut på VUL! Ang. prog så tog jag inte heller mina så regelbundet, en på morgonen och en innan jag gick till sängs, precis som du, men det verkade ha gått bra ändå.
EGO: Nu har jag varit och träffat min nya barnmorska. Döm om min förvåning när det visar sig vara en gammal skolkamrat till mig, dessutom yngre! Men hon var väldigt trevlig och ska även fixa så att jag får komma och träffa specialistmödravården på Karolinska. Jag berättade nämligen att min största fasa är att gå för mkt över tiden eftersom jag tycker det känns otäckt att gå för många veckor utan trombylen (som jag måste sluta med i v.37). Så nu ska jag få träffa läkarna på Karolinska och diskutera "mitt fall". Inte säkert att de gör ngt dock, men det var skönt att BM tog min oro på allvar.
Härligt Krusbär! Underbart! När plussade du? Tar du ngn medicin?
Grattis Bebis igen! Underbart! 
Krusbär, nu blödde jag bara pyttelite på BIM och jag hade inte ngn direkt mensvärk då, men när jag ngra veckor in i graviditeten hade mensvärk sa min doktor ngt väldigt bra: "Bra, då vet vi att allt är som det ska och växer därinne". Dvs, han tyckte att molande mensvärk var ett gott tecken på att allt är som det ska vara. Jag förstår att du är sjukt orolig dock, jag hatar också när man får värk för man blir livrädd för att det är ngt fel, men jag ser faktiskt din värk som ett gott tecken på allt är som det ska vara!
EGO, varför varför varför har jag så svårt för att hantera mina vänners graviditeter, eller rättare sagt det faktum att de glatt annonserar att nu är de gravida? Jag vill ju bara vara glad å deras vägnar men samtidigt dyker ångesten upp som ett brev på posten. Att deras graviditet ska gå som tåget och att de nio månader senare snusar på en liten bebis, medan jag själv får missfall igen och bara dras längre ner i ångestkarusellen. Varför ska det vara på det viset? Varför kan jag inte acceptera att deras liv är deras liv, och mitt är mitt. Att de blir gravida borde ju inte påverka mig (mer än att jag blir glad å deras vägnar)? Varför får jag sådan ångest för en så i grund och botten glad nyhet?
Franka, Gingko, DND och Krusbär, Tack för era tankar! Det känns skönt att inte vara helt ensam om dessa "förbjudna" tankar, även om det är jobbiga känslor att bära på. 
Man vill ju bara vara glad, men ibland sitter det långt inne.
DND, Knepig sits, både med vännen och med minuset. Troligtvis kanske det är kört den här månaden, och då kanske det är läge att släppa fram mensen (det kanske är den som är på väg?). Men samtidigt kanske det ligger ett sent plus och väntar på dig? Du får nog helt enkelt köra på det som känns "bäst". Vad gäller vännen och julen och alltihopa så förstår jag verkligen din tvekan. Om ni har möjlighet så kan det ju vara jätteskönt att få komma iväg ett tag. Där var Japan en hit! Inga gravidmagar och barnvagnar så långt ögat nådde. Samtidigt så känner jag ibland att jag måste "ta tjuren vid hornen" och gå på de där jobbiga tillställningarna med alla gravidmagarna och bebisarna, bara för att det inte ska bli ÄNNU jobbigare framöver. Men det finns gränser, och en del situationer pallar jag bara inte. Man får känna sig fram och testa vad man fixar och inte. Men fy vad jobbigt det är. 
Linan, tack för peppande råd! Det värmde och stärkte. Jag ska verkligen försöka ta till mig att jag faktiskt kommit ganska långt. Själv har du ju kommit väldigt långt! Å tänk, snart en till liten trådbebis. Jag blir så himla lycklig för alla våra trådbebisar - de skänker så mycket hopp och glädje!
Finesssan, ja eller hur? Jag trodde också att den tiden borde vara förbi nu, men idag när en vän ringde och berättade den glada nyheten så föll jag handlöst. Fick verkligen skärpa mig för att lyckas hålla masken. Såg att du börjat träna! You go grrrl!
Mikes, nej precis, man försöker hålla masken så gott det går och sedan ge sig av snabbast möjligt.
Mikes och DND, jag hoppas så att ni får världens bästa present i början på det nya året!
DND, vad är hona pöna syndrom?
Nej Mwb, fy vad trist... Hur känns det? Kram
Mwb, Nej vi får hoppas på tur i oturen, och att du snart har ÄL igen!