Varför är du rädd?

Jag kan väl inte påstå att jag har hunnit bli rädd än, är bara i vecka 15, men tankarna kommer mer o mer. Bm skickade mig till deras psykolog, som sen skickade en remiss till auroramottagningen. De kommer att kalla mig efter semestrarna.

Smärtan är jag inte direkt rädd för, jag vet redan att jag har absolut noll smärttröskel, så jag kommer att behöva all smärtlindring som finns, men det får dom hjälpa mig med... det är bara att vika sig inför faktum.

"rädslan" består av att jag blev utsatt för incest som liten. Dessutom av min bror, en person som man ska kunna lita på över allt annat. Därav kan jag inte lita på folk, utom min sambo.
Sen "låser" jag min kropp väldigt lätt, eller "går ur min egen kropp".. vet inte hur jag ska förklara.. men om jag myser med sambon (som jag ändå litar på) o han t.ex råkar kittla mig på insidan av låret, då blir det bensax direkt o kan ta lång tid o slappna av. Dessutom kan det ibland (sällan) hända att jag mitt under allt mys, kliver ur min egen kropp o slutar fungera... alltså.. hjärnan viker sig, o går med på allt, utan egen vilja alls.. svårt att förklara..

men tänk om nåt av detta händer under förlossningen?? De som inte har varit med om liknande säger ofta "men du kommer inte ha tid att tänka på sånt..." Men tänk om?! Vill inte att denna förlossningen ska bli en skräckupplevelse, så att jag inte vågar göra om det fler ggr...

Linny: Tack för ditt svar, alltid skönt med lite tips av nån som har varit med om liknande!

Kram.

Jag väntar min andra men det är 16 år sen jag födde min första så man känner sig lite som nybörjare igen. Jag var inte rädd innan den förlossningen men blev rädd/fick panik under en period av öppningsskedet. Då upplevde jag värkarna som fruktansvärda... det berodde så klart på att jag spände mig så mycket. Nu när jag vet vad som väntar så känner jag mig på ett sätt helt trygg men tankarna kommer ändå... Tänk om jag blir rädd igen! Vill inte uppleva den smärtan. Så min rädsla handlar mest om att drabbas av panik.

Ja har redan fött et barn men ja skriver ändå om ja får Ja var inte nått rädd första gången men ja e hyper rädd inför nästa gång! Ja vill verkligen inte föda igen... vet inte exakt varför ja har blivit så himmla rädd men ja tror att de beror på att ja fick sånn himla ångest när ja väl låg där.. de måste väl finnas nån att prata med om man har förlossnings rädsla va? Ska nog försöka göra de iså fall..

Leather Cravat skrev 2008-06-04 17:59:16 följande:

Ja hade läst på ganska mycket ( plöjde igenom de mesta ja kunde hitta) så ja viste vad som hände under tiden.. de tror ja e bra att man gör, då e man nog lite mer förberedd..

jag litar inte på folket som jobbar på sjukhus dom lyssnar aldrig på vad jag säger, visst är jag lite mesig men man ska väl inte behöva bli arg ocg skrika för att dom ska lyssna. jag har bland annat fått medecin som jag inte tål trots att jag sa nej flera gånger och sa att hon skulle kolla i mina papper. svaret jag fick va bara tyst med dig nu.
jag är livrädd för att det ska hända igen.

Jag är omföderska, mina barn är 17 och 9 år gamla. Jag är inte rädd för smärtan utan att det tillstötter komplikationer under förslossningen som leder till akut kejsarsnitt, eller att bebisen skadas. Min rädsla är nog inte överdrivet.

Inför första förlossningen var jag inte rädd. Nu inför andra är jag rädd för komplikationer för barnet, stor bristning för mig och framförallt dålig lyhördhet hos personalen.. Att dom typ ska "köra över" mig.

Jag kan rekommendera alla att förbereda sig inför förlossningen, det hjälper att veta vad som händer och vad man vill. Profylaxkurs är jättebra!