Varför är du rädd?

Jag är inte heller direkt rädd för smärtan den vet jag bara är tillfällig och det kan jag hantera. Inte heller att tappa kontroll eller att inte få hjälp, det kan jag påverka själv. Är mer rädd för att de ska hända barnet nåt. Har läst på alldeles för mycket själv på internet med olika forskningsrapporter statistik osv. Sen har jag frågat BM om mina funderingar och de har tyvärr aldrig kunnat lugna mig utan det som står är ju sant. Men att risken för att det ska gå fel är väldigt små. Men kan inte släppa oron över barnet.

Hmm jag är bara rädd för att sprika eftersom det gör så sablans ont och pinka efter iofs gjorde det ont o kissa med en liten reva med.. Hmm sen är jag rädd för att det ska gå för fort!! Vill att det ska ta sin lilla tid

Jag är inte så rädd för förlossningen, det enda skulle vara i så fall om jag spricker. Det tycker jag lite obegagligt.

Jag ska säga till barnmoskan att jag inte vill ha reda på om/när det spricker.

Jag är rädd för hela situationen och hur låååång den där situationen kommer att bli. Kommer jag att spricka? Kommer jag att skita på mig? Kommer lillen att överleva? Kommer jag att överleva? Jag HATAR att inte ha koll på läget och mer utelämnad till andra kan man knappast bli... Fan... Det är ju inte bra att måla fan på väggen i förväg, men det är ju inte bra att tänka "det händer inte mig" heller. Eller? Vad är värst?

Jag har varit otroligt rädd för att föda barn eftersom vi haft så svårt för att bli gravida så har jag skämts lite för att tala om det då jag känner en sån tacksamhet för att till slut lyckats  och tyckt att det känntrs småsinyt att tala om rädsla när jag vet hur många som gladeligen skulle spricka från öra till öra bara de kunde få föda barn.. Jo jag är lite dum.

Jag har bearbetat min rädsla genom att läsa på så mycket jag kan samt peppa karln till att göra det, mina "studier" har lett till att min rädsla minskad men att skräcken förflyttats till andra områden än de ursprungliga. Jag känner nu även en stor trygghet i att karln min är så intresserad av förlossningen och vet vad jag vill,så jag kan slappna av lite med kontrollbehovet då jag vet att jag har han som kan tala för mig.

Till att börja med har min skräck rört smärta ocjh rädsla för att spricka/bli klippt och att lida av det lång tid efteråt, ja och så självklart tanken på att bajsa ned mig själv bm, karl och förlossningssal.  

Nu är jag mest rädd för att barnet ska dö, eller att förlossningen ska bli långt utdragen och att de vill att jag ska ta ryggmärgsbedövning eller att jag av smärta ska ta en sån. Tanken på att bli värksvag och att förlossningen på så vis ska bli långtutrdragen och fordra sugklocka skrämmer livet ur mig.Tanken på  AkutKjejsarsnitt skrämmer fan livet ur mig vill absolut inte uppleva en vivisektion.

Oj ser ut som att jag är rädd för mycket men så känner jag det inte längre, ser faktiskt fram emot förlossningen men min rädsla rör nog främst komplikationer pga värksvaghet eller oförmåga att fatt hur man krystar, men annars så ska det nog gå bra

Glömde en grej. Hemorojder jag är övertygad om att tarmen kommer att sprängas och följa med ut. Hemorojder tycker jag verkar vara bland de värsta "ofarliga" äckliga plågor man kan drabbas av, och så många verkar få det i samband med förlossningen.

Lite märkligt men det är först nu när jag passerat v30(är i v32) som jag blivit riktigt rädd.
Det som är värst är oron inför att få ett stort barn och att spricka mycket eller att bli klippt..

GudsMestOskuldsfullasteLillaLammOnline: hemorojder är inte så farligt ändå. De kan göra lite ont ibland, men det går över igen.

KÄnde mig jättelugn inför första förlossningen och allt gick åt skogen. Väntar nu andra bebisen (bf 18/7) och känner mig åter lugn. VET att personalen på förlossningen är otroligt proffsig och vet vad den gör. Var något orolig inför att vara naken inför främmande människor, men när det gjorde som mest ont så var det inte något jag tänkte på, då ville jag bara få beskedet att det snart var över
Krysta är något av det BÄSTA jag gjort i mitt liv!!! Ashäftigt!
Lycka till alla!

Om jag fick välje skulle jag helst föda "nomalt", men de blir nog kejsarsnitt för mej, och jag är mest rädd för sjukhuspersonalen! finska sura tanter som ropar åt en å river å drar..å om man blir sövd, då kan ju vad som hälst hända! ush...och så ryggmergs bedövningen...Men de blir nog bättre av att läsa om hur det har varit för andra så man vet va man kan fråga efter.