Varför är du rädd?
Jag kan väl inte påstå att jag har hunnit bli rädd än, är bara i vecka 15, men tankarna kommer mer o mer. Bm skickade mig till deras psykolog, som sen skickade en remiss till auroramottagningen. De kommer att kalla mig efter semestrarna.
Smärtan är jag inte direkt rädd för, jag vet redan att jag har absolut noll smärttröskel, så jag kommer att behöva all smärtlindring som finns, men det får dom hjälpa mig med... det är bara att vika sig inför faktum.
"rädslan" består av att jag blev utsatt för incest som liten. Dessutom av min bror, en person som man ska kunna lita på över allt annat. Därav kan jag inte lita på folk, utom min sambo.
Sen "låser" jag min kropp väldigt lätt, eller "går ur min egen kropp".. vet inte hur jag ska förklara.. men om jag myser med sambon (som jag ändå litar på) o han t.ex råkar kittla mig på insidan av låret, då blir det bensax direkt o kan ta lång tid o slappna av. Dessutom kan det ibland (sällan) hända att jag mitt under allt mys, kliver ur min egen kropp o slutar fungera... alltså.. hjärnan viker sig, o går med på allt, utan egen vilja alls.. svårt att förklara..
men tänk om nåt av detta händer under förlossningen?? De som inte har varit med om liknande säger ofta "men du kommer inte ha tid att tänka på sånt..." Men tänk om?! Vill inte att denna förlossningen ska bli en skräckupplevelse, så att jag inte vågar göra om det fler ggr...