Varför är du rädd?

Hej Emma!
Jag ska ha mitt första barn i mitten av juni. Jag var betydligt mer rädd för att föda barn innan jag blev gravid. Under graviditeten har rädslan släppt mer och mer. Jag har diskuterat med min bm vartefter det har dykt upp saker som jag känner mig osäker inför. Oftast är det ju för att man är osäker på hur saker och ting fungerar/är som man blir rädd så ju mer man förbereder sig desto mer släpper rädslan. Sen är det ju vissa saker man inte kan veta hur det blir, men att ändå ha funderat över olika alternativ och diskutera konsekvenserna har hjälpt mig mycket.

Vi gick profylaxkurs i våras och det var en jättebra förberedelse, inte så mycket för andningen även om jag tror stenhårt på att andning och avslappning är bra, utan mer för att det hjälpte till att förbereda en mer allmänt.

Har även diskuterat akut kejsarsnitt med bm, inte för att jag tror/hoppas att det blir så men för att vara förberedd på hur det fungerar om det skulle bli aktuellt.

Alla är vi ju olika men för mig är det viktigt att vara förberedd, sen tror jag ändå att det går av sig självt när det väl sätter i gång.
Just nu är jag mer orolig för att amningen inte skall fungera än själva förlossningen. Så jag får väl börja läsa på om det för att försöka lätta den skräcken...

Hej Dixter

Tack för ditt snabba svar! Det är tur att Internet finns så man hittar andra i samma situation. Har Internet hjälp dig mycket?
Va skönt att du känner dig mer förberedd. Tycker profylaxkursen verkar väldigt bra.
Var läser du om amningen någonstans? Böcker eller Internet?
Hoppas det går bra för dig!

Än så länge har jag inte hunnit läsa så mycket, har mest pratat med bm. Sen har jag fördelen att ha en svärmor som är bvc-sköterska, även om man inte vill diskutera allt så känns det bra att veta att man har någon om det skulle strula.

Tack detsamma, enligt alla så är vi ju gjorda för att föda barn så det är väl bara att försöka tro på det och hänga med så gott det går... ;)

Ja, vi är väl det...Har alla andra klarat det ska vi väl göra det med.
Good luck
Emma

För mig är det lite annorlunda.. jag känner ingen rädsla för själva förlossningen, är ganska smärttålig ochjobbar sjäv innom sjukhus så är van vid miljön.. men det jag är jätte rädd för är komplikationer.. och att spricka mkt eller bli klippt
och att nåt kommer hända barnet!!!

Sen är jag lite besatt av att läsa på internet samt titta på olika TV serier (Barnmorskorna på SVT, Sjukhuset TV3, Jordemödrarna NRK).. vilket är både bra och dåligt! När det går lätt och smidigt så är det jätte kul men så fort det blir jobbigt så blir jag panikslagen!

Blue bear, Tack för ditt svar. Har du behövt gå hos en aurora barnmorska eller får du mest hjälp av internet och tv?
Jag känner precis som du när det gäller internet.

Jag är beräknad till början på jan 09, hade vi inte fått missfall skulle vi haft jun 08.
Hur som helst, det som känns mest besvärande inför förlossningen är att behöva ligga där och vresa med benen och det ska springa folk och titta och köra in fingrar osv. Alla säger att jag inte kommer tänka på det när jag väl ligger där, men det kommer jag. Har blivit utsatt för övergrepp när jag var yngre och har därför ytterst svårt att visa mig naken.
Det är det som känns tuffast, jag vill inte att förlossningen ska bli en obehaglig upplevelse (förutom dom extrema smärtorna). :P

Hej JossBergendahl. Tack för ditt ärliga svar. Jag förstår verkligen att du har det jobbigt med att blotta dig. Vilken hemsk upplevelse, vad har du gjort för att bearbeta det? Hur har du förberett dig inför förlossningen? Har du pratat med din barnmorska om övergreppen? Det känns som om jag har små problem när jag läser om dig.
Va underbart att du blev gravid så snart efter missfallet!

Emma

Nu väntar inte jag mitt första barn utan har redan 2, men skriver några rader ändå...
Jag var inte så rädd inför första förlossningen men väldigt rädd inför andra, framförallt var jag rädd för själva smärtan. Livrädd faktiskt, panikslagen ett tag men kom över det.

Jag förberedde  mig genom att läsa exakt ALLT jag kom över, var också besatt av "Jordemödrene NRK", riskförlossningar på tv4FAKTA osv Gick Annas Profylax och det var jättebra tyckte jag. Pratade aldrig med Auroramott. utan kunde prata bra med min barnmorska o sambo.
AvslappningsCD, "inför förlossningen" lyssnade jag på varje dag (toppenbra).
Prata med folk i samma sits, lyssna inte för mkt på allas "skräckförlossningar" bara för många gillar ju att överdriva lite
Stort lycka till

Hej Ejee09!

Missfallet fick vi i slutet på November 07 och jag plussade nu i slutet på April så för mig kändes det som det tog jätte lång tid även fast det bara handlar om några månader.
Jag har egentligen inte gjort något för att bearbeta det mer än att utmana mig själv men ändå undvika det som känns extremt jobbigt. Jag har egentligen inga större men efter det förutom just det med nakenhet inför för mig främmande människor, då blir det PANIK! Inför min man går hur bra som helst, men definitivt INGEN annan, hade av den anledningen tex aldrig gjort en gyn undersökning när jag fick missfall, vilket i sig gjorde den upplevelsen ännu jobbigare.
Jag har berättat för barnmorskan om hur svårt jag har det och hon är suverän! Jag har ordnat det för mig så att jag in i sista sekund kommer kunna välja att få göra ett kjejsarsnitt istället. Kommer jag in med värkar och känner att det här fixar jag verkligen inte så kommer jag kunna säga till och får göra ett snitt. Bara att veta att jag har valmöjligheten gör att det känns mycket lättare för mig, även om jag fortfarande är väldigt orolig!

Kram Joss