Varför är du rädd?

Hej Emma!
Jag ska ha mitt första barn i mitten av juni. Jag var betydligt mer rädd för att föda barn innan jag blev gravid. Under graviditeten har rädslan släppt mer och mer. Jag har diskuterat med min bm vartefter det har dykt upp saker som jag känner mig osäker inför. Oftast är det ju för att man är osäker på hur saker och ting fungerar/är som man blir rädd så ju mer man förbereder sig desto mer släpper rädslan. Sen är det ju vissa saker man inte kan veta hur det blir, men att ändå ha funderat över olika alternativ och diskutera konsekvenserna har hjälpt mig mycket.

Vi gick profylaxkurs i våras och det var en jättebra förberedelse, inte så mycket för andningen även om jag tror stenhårt på att andning och avslappning är bra, utan mer för att det hjälpte till att förbereda en mer allmänt.

Har även diskuterat akut kejsarsnitt med bm, inte för att jag tror/hoppas att det blir så men för att vara förberedd på hur det fungerar om det skulle bli aktuellt.

Alla är vi ju olika men för mig är det viktigt att vara förberedd, sen tror jag ändå att det går av sig självt när det väl sätter i gång.
Just nu är jag mer orolig för att amningen inte skall fungera än själva förlossningen. Så jag får väl börja läsa på om det för att försöka lätta den skräcken...

Än så länge har jag inte hunnit läsa så mycket, har mest pratat med bm. Sen har jag fördelen att ha en svärmor som är bvc-sköterska, även om man inte vill diskutera allt så känns det bra att veta att man har någon om det skulle strula.

Tack detsamma, enligt alla så är vi ju gjorda för att föda barn så det är väl bara att försöka tro på det och hänga med så gott det går... ;)