Varför är du rädd?

Jag är beräknad till början på jan 09, hade vi inte fått missfall skulle vi haft jun 08.
Hur som helst, det som känns mest besvärande inför förlossningen är att behöva ligga där och vresa med benen och det ska springa folk och titta och köra in fingrar osv. Alla säger att jag inte kommer tänka på det när jag väl ligger där, men det kommer jag. Har blivit utsatt för övergrepp när jag var yngre och har därför ytterst svårt att visa mig naken.
Det är det som känns tuffast, jag vill inte att förlossningen ska bli en obehaglig upplevelse (förutom dom extrema smärtorna). :P

Hej Ejee09!

Missfallet fick vi i slutet på November 07 och jag plussade nu i slutet på April så för mig kändes det som det tog jätte lång tid även fast det bara handlar om några månader.
Jag har egentligen inte gjort något för att bearbeta det mer än att utmana mig själv men ändå undvika det som känns extremt jobbigt. Jag har egentligen inga större men efter det förutom just det med nakenhet inför för mig främmande människor, då blir det PANIK! Inför min man går hur bra som helst, men definitivt INGEN annan, hade av den anledningen tex aldrig gjort en gyn undersökning när jag fick missfall, vilket i sig gjorde den upplevelsen ännu jobbigare.
Jag har berättat för barnmorskan om hur svårt jag har det och hon är suverän! Jag har ordnat det för mig så att jag in i sista sekund kommer kunna välja att få göra ett kjejsarsnitt istället. Kommer jag in med värkar och känner att det här fixar jag verkligen inte så kommer jag kunna säga till och får göra ett snitt. Bara att veta att jag har valmöjligheten gör att det känns mycket lättare för mig, även om jag fortfarande är väldigt orolig!

Kram Joss