Vi hzr en äldre tant under oss som jämt kommer och klagar på att vi låter för mycket. Vi har två små barn som springer omkring så självklart låter vi. En annan granne (också en äldra dam) klagar på sina grannar som också har småbarn.
Varför bo i lägenhet om man inte tål ljud av grannar?
Har flera ex på detta.
Jag håller med. Man får ju tänka på att barn låter och ta hänsyn till detta anser jag. Annars kanske de borde flytta till annat boende där det endast bor äldre..?
Ovanför oss bor en barnfamilj med 3 barn tror jag och det låter alltid därifrån men inte på sena kvällar och nätter så varför ska jag klaga eller ens störa mig? Det är ju sånt man får tänka på och ta hänsyn till. Snart kommer vi ju själva också ha en skrikande liten bebis och då hoppas jag ingen kommer klaga på oss. Visserligen bor här nästan bara barnfamiljer..
Det förstår inte jag heller.Då kan de väl flytta ut på landet.Samma sak me en del som bor mitt i stan och tycker att trafiken är störande,men FLYTTA då.......
Ja precis.
Min favoritpub fick sluta ha livemusik då det störde grannarna. men varför bosätta sig mitt i en storstad om man vill ha det tyst?
Om mina grannar tål att jag har musik på högt, eller högljutt sex, så tål jag att höra deras barn 
"Varför bo i lägenhet om man inte tål grannar??"
Svar: För att man inte nåt jävla val! Skulle ALDRIG bo kvar i lägenhet om jag hade haft råd med hus! Som det är nu har vi _kanske_ råd med ett hus långt bort som fan men då blir restiden absurt lång...och det är tyvärr inte ett alternativ i skrivande stund.
Så fort tillfälle ges kommer vi flytta ifrån lägenhetseländet för att aldrig mer bo i flerfamiljshus.
Det är både jobbigt med störande grannar samt att man själv måste ta hänsyn hela tiden.
Född och uppvuxen i villa!
Fast jag tycker att man kan vända på det. Varför bo i lägenhet om man inte kan visa så pass mycket hänsyn att man inte springer omkring inomhus, hoppar, skriker, osv.
Jag har bott i lägenhet som barn och mina föräldrar var jättenoga med att förklara för oss att vi inte fick kuta omkring inomhus, utan ville vi busa så fick vi ta på ytterkläder och gå ut. Det funkade jättebra! Men tyvärr är det inte alla som visar samma respekt.
Håller med. Min son får definitivt inte springa/hoppa/skutta inomhus eller låta i trapphus. Det är mycket, mycket sällan som vi för väsen, och min son skriker i princip aldrig. Skulle aldrig tillåta honom att föra oväsen som kan störa grannarna.
Grannen däremot, har NOLL PLI på sina jävla ungar. Ibland skriker de åt varandra långt in på nätterna och det är inga vackra haranger de drar (jag hör hur de skriker "jävla hora, fitta" till sin pappa och han svarar med samma mynt). De springer och slår i trappräckena i trapphuset, slänger saker inomhus och beter sig genomvidrigt. Varför bo i lägenhet om man har noll pli på sina snorisar?
Fast om barnen springer och låter, så är det väl på dagen antar jag? Då får man faktiskt tåla det. Många har som sagt inte råd med hus etc och då är lägenhet enda valet. Ska man säga åt barnen att leka tyst jämt bara för man bor i lägenhet?
men det är ju inte dina grannars fel, att du inte har råd att bo i hus?
Själv har jag faktiskt lite ångest. Vi bor i lägenhet och väntar barn. Jag tycker det kommer vara skitjobbigt om vårt barn kommer skrika på natten o så, även fast man vet att jag inte kan göra ett dugg åt det. Jag skulle verkligen önska att vi hade råd att bo på landet eller åtminstone i radhus. Men för den sakens skull så kommer jag inte säga åt våra barn att de inte får springa, leka och låta. Sen finns det alltid en gräns förstås.