Vi hzr en äldre tant under oss som jämt kommer och klagar på att vi låter för mycket. Vi har två små barn som springer omkring så självklart låter vi. En annan granne (också en äldra dam) klagar på sina grannar som också har småbarn.
Varför bo i lägenhet om man inte tål ljud av grannar?
Har flera ex på detta.
Fast det handlar ju inte om att man skulle skita totalt i vad barnen gör och låta dem låta bäst de vill. Det handlar om att fastän det finns gränser i ljudnivå, så måste det finnas gränser för vad som låter innan man klagar.
Jag pratar inte om "normal" störning.
Inte om barn som gråter eller par som bråkar eller folk som festar.
Jag talar om folk med störningar som gallskriker om nätterna och kastar möbler och slår i väggarna.
Tyck du vad du vill om mig,det skiter jag i.
men jag har jobbat med fastigeter i många år,och jag anser inte att andra hyresgäster ska behöva stå ut med sånt.
TS: Det är INTE bara äldre tanter som klagar - för några år sedan bodde det en ung tjej i lägenheten under oss.
Trots att hon har barn själv (som aldrig fick röra på sig) så klagade hon alltid på våra barn.
Om t.e.x vår pojke ramlade ur sängen i sömnen på natten - oj oj, vilket liv det blev *SUCK*
våran granne under oss klagar över att våran "träningsmaskin" (i hennes huvud en roddmaskin) låter för högt...
problemet är bara att vi inte har någon träningsmaskin överhuvudtaget!
det hon hör måste vara våran dammsugare, vi dammsuger max 1-2 grr i veckan, snacka om känsliga öron! (och hon är inte en gammal tant)
Det jag tycker överlag är att folk inte alls försöker förstå. Om man nu anser att grannen klagar i onödan så tycker jag att man kan göra som så här:
Så fort grannen tycker att "det där irriterande oljudet" hörs igen ska hon/han ringa upp till dem som är upphov till oljudet. Så kan familjen fortsätta hålla på med oljudet (vad det nu är de gör) medan en vuxen går ner och hör efter. Man kan sitta där nere och dricka kaffe eller något (dvs spendera 15-20 min. där) med det konstanta oljudet, dunkandet, skrikandet ovanför. Jag lovar, det fungerar i de flesta fall. Man får i varje fall en inblick i hur grannen har det.
Själv har man oftast ingen aning om hur jävligt det kan låta hos den som bor under även om det inte tycks så för en själv.
Froststar- Jag kan bara instämma. Hur roligt är det dessutom om man sitter där med migrän eller pluggar inför en tenta när ungarna ovanför kommer på att de ska ha basketmatch inomhus?
Man har inte heller mindre migrän eller mindre tentaplugg om grannens barn dessutom skulle råka vara handikappat. Visst innebär ett handikapp en ökad förståelse, men migrän är fortfarande migrän och en tenta måste klaras, annars kan det stå en dyrt. Jag tror inte att grannen skulle bistå med hjälp när csn drar studiemedlet även om deras barn förstört alla möjligheter till studier i hemmet.
Nej, det är inte okej med "dunsar" bara för att man är en barnfamilj. Visst kan det ske olyckshändelser då någon går ikull eller då man tappar något. Men sporter, hoppa hopprep och andra högljudda aktiviteter tycker jag verkligen inte hör hemma inomhus om man bor i lägenhet.