Nu får det vara nog!!!

Oj är ni igång här ikväll igen! Får väl ta mig igenom tråden lite, men tyvärr verkar det inte som ni kommit någon vart ändå, eller?

Visst har vi båda haft tur Anne! Och visst är C lika perfekt som Emma!

Då borde jag vara olycklig då! Och stackars Noah kommer också bli lika olycklig som mig och Emma *S* Lucas kommer väl bli en medelmåtta lycklig kille *S*

Då borde jag vara olycklig då! Och stackars Noah kommer också bli lika olycklig som mig och Emma *S* Lucas kommer väl bli en medelmåtta lycklig kille *S*Vänd på det, blir olyckan större för att barnet lär sig gå senare? Nej, lyckan blir desstu större när barnet väl lär sig gå!

Att önska sig ett friskt barn utan sjukdomar eller handikapp är inte motsatsen till att man inte skulle välkomna ett barn med sjukdomar eller handikapp. Man kan önska sig ett friskt barn (by the way alla vet väl att Emma är frisk? *S*) och ändå välkomna ett barn med tex DS och tycka det är en självklarhet att dessa barnen ska få födas och leva som alla andra!

Då är man liksom lycklig för att barnet lever! Man får nya mått att mäta sin lycka i!

För att man väljer bort ett speciellt sorts barn. En speciell egenskap som man inte vill att ens barn ska ha. Likväl är det tabu att ta bort ett foster för att det har fel kön!

Men man är ju inte glad för att barnet har DS utan man är glad för att man har fått ett barn som lever och som kommer kunna leva ett bra liv! Precis som man är glad för sina barn man har som inte har DS. Jag är inte glad för Lucas och Noah för att de inte har DS utan för att de är mina fantastiska söner. Precis som jag är glad för att Emma är min fantastiska dotter.

Ja men om den dagen när ditt barn hade varit 3 år och 3 månader och hade tagit sina första steg då hade du varit bra mycket gladare än när ditt andra barn gick när det var 12 månader!

Dina tankar och känslor är inte samma som barnets det är en av de första sakerna man får lära sig som mamma till ett funktionshindrat barn! Vad som gör mig ledsen behöver inte göra mitt barn ledsen! Min dotter var inte det minsta sorgsen för att hon inte kunde gå när hon var 1,5 år gammal hon visste inget annat medans jag tittade på de andra barnen och kände mig sorgsen för att Emma inte kunde gå. Mina känslor är inte mina barns känslor!

Vad är skillnaden menar du? Man väljer att avsluta en graviditet pga egenskaper hos barnet som man inte önskar sig. Jag ser ingen som helst skillnad faktiskt! Konsekvenserna blir de samma för fostret oavsett orsak till varför föräldrarna väljer abort!

Ups är vi inne på cancer nu? Det är väl en av fördelarna med att ha DS, de får mindre sällan cancer om man bortser från den något ökade risken för leukemi. OBS!!!!!! Jag skrev den något ökade risken INTE att ALLA får leukemi, utan snarare är det fortfarande en bråkdel av de med ds som får det (precis som det är en bråkdel av de utan ds som får det)

Ja jag tänkte lägga till det men så kom en Noah ivägen *S*

Och dessutom har det diskuterats en hel del att man skulle kunna lösa cancergåtan med hjälp av personer som har DS!!!!!!

Det är nog ingen här som är glada för just handikappet vi är glada för våra barn för just de dem är! Vi sitter inte och gråter för att de inte är allt det de inte är! Kanske är det så att vi ds-mammor blivit mer ödmjuka till livet. Kanske var det så att vi förut också önskade oss en massa saker men som idag inser att även om man inte får det man önskar så blir man ändå glad över det man får! Tycker det snackas om så mycket att VILJA ha och ha och att JAG ÖNSKAR MIG osv........ Inget fel att önska sig men man ska veta att det är väldigt sällan man får precis ALLT man önskar sig. Som min son han har kollat ut tre olika stora legosatser som kostar runt 1000 kr styck, han får EN av dem och han kommer vara överlycklig för den, han kommer inte sitta och gråta för att han inte fick de två andra. Han kommer inte vilja lämna tillbaka den han fick för att han inte fick allt han ville ha. Samma med våra barn! Visst vi satt inte och önskade oss ett barn med ds MEN idag så kan de flesta av oss inte tänka oss något annat barn än just det barn vi fick!

Vem har påstått att ett barn skulle bli mysigare av att ha ett funktionshinder? Min son skulle nog som den kloka person han är faktiskt varit glad för sitt lego i alla fall och förvaltat de bitarna han faktiskt fick och gjort något bra av dem istället för att sitta och gråta över att det saknades några delar. Visst hade han säkert gärna fått alla delarna med MEN han hade varit glad i alla fall. Jag har inte gnälliga bortskämda barn som bara ska ha och ska ha utan som faktiskt gör det bästa av det dem får! En sten kan vara många saker för vår son tex sa han en dag till några kompisar till oss att han en gång hade hittat en sten som såg precis ut som en motorsåg. Snacka om att vara lycklig i sin tillvaro! Eller när vi var hos några vänner som nyss fått en bebis som inte hade en enda leksak, Emma (som har DS) och Lucas lekte i flera timmar på den inglasade balkongen, där stod en soffa och under den lekte de att källaren fanns osv...... en garderob blev till hiss .......

Nu är det ju inte så att man fattas något när man har DS utan man har ju MER material i sina kromosomer än andra. Och nej det är inte bättre men det är bra nog i alla fall för oss i vår familj!

Det där kan jag köpa! När man är för alla typer av aborter då kan man ju knappast säga att man inte bör göra abort av ett foster med DS! Så om man tycker det är okej att göra abort för att man vill ha ett barn med bruna ögon eller man vill ha en tjej så är det ju inget konstigt att man är för abort av foster med DS! Handlingen är ju den samma.