norpnäsan skrev 2008-03-05 23:31:34 följande:
Mammapuh: Jag har inget sagt om ditt barn. Du har haft tur som har fatt ett DS barn med en lindrig störning. Jag ville inte ta den risken. 60% föds med hjärtfel och DS kan vara bra mycket jobbigare än din dotter har. Jag är glad för din skull att det gar sa bra för henne. Hon är föresten jâttesöt!(kikade in hos dig)
När du säger barn med Downs syndrom så tar jag det som barn som mitt för hon har ju Downs syndrom. Jag vet att min dotter klarar sig bättre än genomsnittet men jag vet också att utvecklingen och synen på dessa barnen har gått frammåt och ingen vet var de kommer hamna när de blir vuxna. De får en helt annan möjlighet att vara delaktiga i samhället idag även om det innebär att vi föräldrar får kräva och ta för oss mer men vad gör man inte för sina barn? 60% av barnen har inte hjärtfel utan det är ca 50% som har det. De allra flesta har enklare fel som inte ens behöver opereras och många av de andra barnen har hjärtfel som kan korrigeras så de blir klassade som hjärtfriska.
Kul att höra att du tycker hon är jättesöt. Hon är dessutom en väldigt mjuk och go liten tjej som tänker mycket på både små barn och på djur.
Jag kan mycket väl förstå att man väljer att göra abort när man får ett sånt besked tidigt i graviditeten men nu efter 8 år som mamma till Emma har jag svårt att sätta mig in i hur det skulle ha känts att få veta innan. Jag var 26 år och tänkte aldrig tanken på att mitt barn kunde vara handikappad. Det var liksom inget som skrämde mig ändå fick jag en chock när mitt barn föddes med Downs syndrom. Jag hade rätt många fördomar då, och ja de lät nog som många som skriver här! Men idag vet jag ju bättre, jag står liksom med facit i handen! Och nej jag förnejkar inte att det är svårarare att vara mamma till Emma än till mina andra två barn men jag kan ändå inte tänka mig ett liv utan henne. Och rädslan för framtiden är inte så stor (även om man ibland hamnar i tankar kring den) det kommer lösa sig som så mycket annat!