Nu får det vara nog!!!
Åhhhhhhhhhh mammor vi måste höja våra röster för att höras........... (sjunger lite...)
Du har så rätt så, det är en häxjakt och det är fruktansvärt hemskt! Det som är mest hemskt är att synen på våra barn och deras värde kommer att bli sämre och sämre i takt med att folk lättare kan välja bort dem. Många vet inte vad det är de väljer bort och jag förstår att de väljer bort för de är rädda för det okända och alla andra gör ju.........
Hur hade jag själv gjort? Jag var också rädd när jag fick veta att Emma hade ds jag ville inte ens ha henne......... Ganska snart insåg jag att ett liv utan henne vore ett hemskt tråkigt och sorgligt liv. Visst är det merarbete och men samtidigt är det mer att glädjas över. Visst är oron för framtiden jobbig ibland men det hänger ju egentligen mer på samhället än på att vi fått ett barn med Downs syndrom. Hur kommer vår dotter att bli bemött i framtiden? Som något konstigt? Som någon som inte kan eller inte förstår? Hur ska jag som mamma lyckas ge henne en så stark grund att stå på att hon inte blir ledsen av att läsa om alla dessa som är så oroliga för att få EN som henne! Eller kanske är det enklare att denna utrensning sker? Kanske kommer det inte ens att pratas om oron och hur hemskt och jobbigt det är med ett sånt barn för allt går på automatik? Och skulle man kanske kunna använda alla dessa resurser man lägger på att hitta 120 barn om året? Resurser som ska läggas på alla gravida utan att de är i någon som helst "riskzon" Var i den övriga sjukvården gör man det? Om folk vill använda sig av denna metoden utan att befinna sig i någon sk "riskgrupp" tycker jag också att de ska bekosta det själv och det ska även skötas helt privat utan inblandning av den offentliga vården. Också tycker jag det är lika hemskt att välja bort ett barn pga ds som pga kön, själva handligen är densamma dvs lika vidrig och den får samma konsekvenser för barnet!