Jag har märkt på en kompis ärr på armen - Är det okej och notera de och fråga hur personen mår idag?

Fast OM man skäms för sina ärr och inte klarar att ngn frågar om dem så döljer man dem, tänker jag. Har man några enstaka ärr som inte är så utmärkande är det ju ingen big deal(?) MEN jag har sett tjejer med ärr som är så synliga och tydliga så man blir chockad faktiskt. Imponerad att de är så trygga i sig själva så de visar upp dem för den som vill se. (fasansfullt att unga kvinnor skär sig på det viset hur som helst)

Hej!

Jag kan inte riktigt svara på hur nära vi är. Jag vet att det är det mesta relevanta. Men jag undrar hur en person skulle må om man bara liksom visade att man brydde sig.

Jag har mått fruktansvärt precis början av tjugo års åldern. Jag har dock inga fysiska skador som skulle tyda på att jag har varit riktigt dålig i mitt mående. Men om någon skulle fråga, liksom om det skulle synas på mig och någon frågade mina ''ärr'' (Om jag nu skulle ha några) och frågade hur jag mår idag. Så skulle jag bli glad att någon faktiskt bryr sig.

Men hur skulle det vara för andra, tror ni?

Skulle det vara okej och påpeka de och fråga hur personen mår idag?

Eller kan det bli som så för f.d deprimerade personen med självskadebeteende att man får de i skamkänslor eller får de att känna sig svaga för vad de har gjort emot sig själva och mår dåligt att det faktiskt syns till och med?

Jag vill inte få personen må dåligt!!. . .

FAST vi lever inte i ett samhälle där alla har "hyfs". Vi kommer ALDRIG  leva i ett sådant samhälle för vi är människor och individer. MEN å andra sidan så kan man ju tänka att när en person frågar vad man varit med om och vad som hänt så är det väl sällan för att vara elak?

Har JAG påstått att jag brukar ställa ohyfsade frågor? Inte jag inte. Jag noterar en ung flickas fruktansvärda ärr på armarna, tänker HERREGUD så sorgligt, och så tittar jag bort. Varför jag ÖHT kan notera sådant är för att jag är så gammal så jag är inte född med en mobil i näven utan har den i väskan mesta tiden.

Alltså R har i princip alla, vi bär på gamla sår och vissa synliga andra osynliga för andra. En person med självskadebeteende som du beskriver i tråden, om denna har synliga ärr på armen och går med en T-shirt tex, ja då skulle jag tolkat det som att det är ok att fråga lite försiktigt vad är det för ärr tex. Men har du bara anat ett synligt ärr under tex tröjärmen, då är det absolut att tränga sig på genom att påtala vad du råkat se. Så skulle jag tolka det. Men tror dock att ett pågående självskadebeteende ska uppdagas och påtalas, det är väl lite hela grejen, att andra ska se personen ibland i tycka synd om syfte?! Kan ha fel dock.

Då tolkar du det helt fel! Du kan ju inte på allvar mena att bara för att man klär sig i t-shirt som ex förra sommaren när det var trettio grader varmt, att det skulle innebära någon slags inbjudan att kommentera en persons kropp och tidigare erfarenhet och mående?

Man bör ALDRIG kommentera en människas läkta självskade-ärr, eller ta sig någon frihet att lägga näsan i blöt för sin egen nyfikenhet. Vi människor bär de flesta på jobbiga erfarenheter och trauman, och för de med självskade-ärr syns det tyvärr. Men tänk om människor helt plötsligt började fråga ut er om fruktansvärt jobbiga saker, men de gör det oftast inte eftersom traumat inte syns på utsidan.

Att någon bär T-shirt och inte långtröja i sommarvärmen är INTE en inbjudan!!

Nej. Att fråga en människa om dennes ärr när det syns är bara nyfikenhet och otrevligt. Det spelar ingen roll om man egentligen bryr sig eller inte. Det är upp till personen som har ärren att välja att tala om det, är du nära vän med en person med ärr så vet du säkert att personen inte alltid mått bra. Så man ska inte prata om ärr bara för att prata.

Nu slutade jag läsa tråden efter några sidor och hoppade in igen men du har väl hela tiden pratat om någon nära vän dvs inte som trådstarten. Jag skulle kunna fråga min arbetskollega om hennes ärr men varför skulle jag göra så mot henne? Respektlöst som fan. Men det finns uppenbarligen gott om folk som faktiskt frågar om andras ärr utan att de står varandra och många är obekväma med att få frågan. Vem vill diskutera sin ångest på det viset? Det är en helt annan sak än att det kommer upp naturligt när man pratar om tidigare dåligt mående.