Jag har märkt på en kompis ärr på armen - Är det okej och notera de och fråga hur personen mår idag?

Jag har inte några ärr från självskadebeteende, utan riktigt rejäla ärr på underarmarna men värst är det nog på händerna (tyvärr) från missbruk, som ibland kan vara än mer stigmatiserande.

Om det var en vän som frågar så hade jag blivit glad att hen bryr sej och svarat ärligt, det är liksom oundvikligt att inte se mina ärr oavsett långärmade tröjor så hade känts konstigt om en ny vän inte frågade. Jag själv skulle självfallet också fråga om det ser ut som att en vän har gamla frätskador från syra över händerna. Att låtsas som inget hade känts så fejk. Det visar ju bara att man bryr sej om man frågar på ett ickedömande sätt. Tycker jag om någon så vill jag gärna veta mycket om den personen och tycker att man bör kunna och vilja prata om allt el nästan allt med bra el blivande bra vänner.

Sen varför ska man skämmas för det som inte är längre? För en vän? Nu är jag iofs en väldigt öppen person och jag svarar på alla frågor jag får om mej själv nästan oavsett vem det är som ställer dem, på gott och ont. Så lika klumpig är jag när det gäller andra, men väldigt snäll så jag frågar ju givetvis på ett snällt och försiktigt sätt.

Visserligen hade jag inte frågat om några små vågräta rispor över underarmen ala klassiskt skärbeteende, som är blekta och knappt syns längre, jag skulle ju förstå vad det en gång i tiden har handlat om och hoppas istället på att den vännen har el får sådant förtroende för mej att hen även kan berätta om sämre perioder i livet, men jag skulle självfallet fråga en vän där skadorna är mindre identifierbara.

Anledningen till att jag inte bara har lite vita streck längs med venerna är ärr från infektioner och större sår som ofta uppkommit av något oidentifierbart som tillfälligt varit blandat med varorna pga inkompetens i distributionsleden.

Hade det däremot varit en arbetskamrat hade jag svarat undvikande något om frätskada, förr när jag jobbade och samtidigt höll på (var ej påverkad på jobbet bör kanske tilläggas) och "spåren" utefter venerna var färska kom jag med de mest fantasifulla svar, allt i från riven av katt på dåligt humör till att jag fastnat i ett taggtrådsstängsel på Järvafältet. Rev också lite extra med spikar och nålar så att inte linjerna skulle vara så koncentrerade till venerna.Tror inte att jag alltid blev trodd dock.

Jag tänker att om man har en vän som öppet visar sina ärrade armar (kortärmat) så blir det väl konstigt om man inget säger? Märker man däremot att ärren är ngt som vännen försöker dölja så är man självklart försiktig och ställer bara frågor när man känner att det är rätt. Fingertoppskänslan..........vi har den nog de flesta av oss.

Jag tänker att om man har en vän som öppet visar sina ärrade armar (kortärmat) så blir det väl konstigt om man inget säger? Märker man däremot att ärren är ngt som vännen försöker dölja så är man självklart försiktig och ställer bara frågor när man känner att det är rätt. Fingertoppskänslan..........vi har den nog de flesta av oss.

Förstår inte hur du tänker nu? Att man väljer att ha kortärmat behöver inte ha en djupare mening än att det är varmt och man vill slippa svettas.

Bättre att fråga än tex snacka skit bakom personens rygg .

Bättre att fråga än tex snacka skit bakom personens rygg .

Så... antingen är man påträngande eller så snackar man skit?

Wow.

Nej, du har ingen rätt att fråga.

Vill personen så berättar den för dig.

Eller så gör man inte det heller? Förstår inte vad som är så svårt med att respektera folks privatliv.