• Anonym (trött på bassning.)

    ni med väluppfostrade barn, får ni också trist attityd av curlingföräldrarna?

    Ok, såhär är det.
    Jag har en 6,5 åring hemma som är väldigt snäll, gosig, busig men lugn. Älskar att pyssla, blir fantastiskt glad över att få något så enkelt som en banan, och har mycket respekt för vuxna.

    Trotsen består av att låtsas inte höra vad vi säger, och lite tjat. (Från barnets sida såklart).
    Jag och min sambo har jobbat hårt på att sätta gränser, att man inte ska ljuga, inte skrika/svära och liknande. Barnet får mycket kärlek och mår bra.

    Mitt problem är nu att jag helt enkelt inte kan ha intressanta diskussioner med andra föräldrar som har curlade barn. De vuxna som har väluppfostrade barn är det inga problem med!

    Exempel; vi pratar om att ibland tvärvägrar barn ta på sig jackan på vintern. (Inget vi haft problem med) men min ståndpunkt där är att vägrar barnet får h*n gå utan och frysa påväg till bilen (då tar jag med mig jackan). Eller så tar vi helt enkelt på barnet jackan under protester. Vi tjatar inte på barnet, och vi varken förhandlar eller använder mutor. Vi blir aldrig arga, skäller/skriker eller svär, vi jobbar konstant på att ha en harmonisk atmosfär där barnet kan leka utan att härja. Vi lägger mycket tid och energi på att leka med barnet (ofta fantasilekar) samtala och mysa.

    De föräldrar som curlar antigen tystnar, låter sura eller kommer med kommentarer att "barn har egna viljor och även du kommer lära dig att lirka!!" Eller; "vänta bara tills 7 års trotsen sätter igång!". (Vilket jag hört flera år nu om varje ålder).
    De menar på att man SKA lirka, och övertala barnet (varje morgon innan dagis/skola) Vänligt varför man ska ha jacka på sig, (och sedan ge sig om barnet är bestämt nog).

    Även lite värre kommentarer har sagts, där de har pikar på den mentala hälsa och barnets integritet kan skadas om vi gör som vi påstår. Vi talar fortfarande om enkla saker, vi tar avstånd från bestraffningar men ger direkta konsekvenser. (Ex, kastar barnet en leksak i golvet med flit, då tar vi bort den). Det ger tydligen barnet en känsla av maktlöshet och kan skada tilliten till andra människor i framtiden).

    Nu har jag alltså bestämt mig för att inte diskutera barnuppfostran mer med vissa i min närhet, men jag undrar om ni också vart med om detta?!?

    Känslan är att den jag talar med blir sur över att mitt barn inte beter sig illa såsom deras gör. Känner de sig hotade? Illa till mods? Tycker vissa att vi torterar vårt barn för h*n inte får äta när h*n vill utan vi har bestämda tider? Att barnet lägger sig själv utan krångel? Att barnet äter det som finns på tallriken?

    Tillägg på det är också att vi får ofta reaktioner att "oj, det verkar konstigt... nästan lite osunt hos ett barn", när vi berättar om enkla positiva sidor barnet har, tex att h*n aldrig svär, slåss eller får utbrott. Även enkla saker som att vi inte ger socker (godis, läsk) mer än ett par gånger i månaden.

    Jag är också trött på att (vissa) andra föräldrar ska "lära mig" om barnets utveckling/ålder/trots fast både jag och pappan är pålästa. Det är som de tycker att jag inte förstår mig på barn för att vi inte låter barnet få utrymme till att slåss/vägra etc. De försöker övertyga mig om att det dem tycker är RÄTT, och att bara för vi hanterar situationer olika gör vi FEL.

    Ibland har jag lust att skälla tillbaka men jag gör inte det. Efter 5e upprepningen att den metoden funkar på vårt barn men jag fortfarande blir tillrättavisad låtsas jag bara hålla med, för det tär på min föräldrarroll.

    Det intressanta är att när JAG säger att barn är olika, så "gäller inte" det snälla barn (mitt). Men det är nog den vanligaste frasen om barnen som beter sig illa...

    Nu börjar det bli för långt men ni förstår!
    Har ni märkt detta och vad gjorde ni åt detta?

  • Svar på tråden ni med väluppfostrade barn, får ni också trist attityd av curlingföräldrarna?
  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 20:45:56 följande:
    Men de har åtminstone råd att förlora lite och behöver ingen vilja bara köper sig fria kan en fattig det ? Svar nej .
    Men ingen vill väl förlora något!?

    De med normal arbetarekonomi har i regel inte råd att förlora något värdefullt.

    Fattiga har väl knappt ens något att förlora materiellt.

    Oavsett vilket så är väl god, normal moral att mitt är mitt och ditt är ditt, vi har alla samma rätt att behålla vad som är ens eget.
    Eller har du en avvikande åsikt här?
  • Anonym (Sol)
    Tom Araya skrev 2014-08-11 20:53:17 följande:

    Jag hoppas det slår tillbaka på dig en dag.

    Det lär påverka dina barn, den dagen någon ledsnar och bestämmer sig för att sätta dem på plats....om inte idag eller imorgon, så någon gång, kanske i tonåren eller som vuxna.

    Jag tycker synd om dina barn som inte har en mamma med större förstånd.


    Vill inte verka otrevlig men det kan omöjligt slå tillbaka , då jag för det första aldrig fått något gratis eller vise versa, utan jag har kämpat och inte utan både svett och tårar så förklarar bara hur fattigdom kan se ut .
  • Anonym (Sol)
    Tom Araya skrev 2014-08-11 20:58:15 följande:

    Men ingen vill väl förlora något!?

    De med normal arbetarekonomi har i regel inte råd att förlora något värdefullt.

    Fattiga har väl knappt ens något att förlora materiellt.

    Oavsett vilket så är väl god, normal moral att mitt är mitt och ditt är ditt, vi har alla samma rätt att behålla vad som är ens eget.

    Eller har du en avvikande åsikt här?


    Nej mitt och ditt vet jag men har inget emot att låna ut om man ändå är ute och leker .
  • Anonym (Sol)
    Tom Araya skrev 2014-08-11 20:58:15 följande:

    Men ingen vill väl förlora något!?

    De med normal arbetarekonomi har i regel inte råd att förlora något värdefullt.

    Fattiga har väl knappt ens något att förlora materiellt.

    Oavsett vilket så är väl god, normal moral att mitt är mitt och ditt är ditt, vi har alla samma rätt att behålla vad som är ens eget.

    Eller har du en avvikande åsikt här?


    Medel inkomst är tveksamt men rika har ju inget att gnälla över .
  • Anonym (Sol)
    Tom Araya skrev 2014-08-11 20:58:15 följande:

    Men ingen vill väl förlora något!?

    De med normal arbetarekonomi har i regel inte råd att förlora något värdefullt.

    Fattiga har väl knappt ens något att förlora materiellt.

    Oavsett vilket så är väl god, normal moral att mitt är mitt och ditt är ditt, vi har alla samma rätt att behålla vad som är ens eget.

    Eller har du en avvikande åsikt här?


    Inget av värde kanske de kan förlora men det de har är ju en trygghet och mycket för oss fattiga , har ju liksom inte råd med annat .
  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 21:24:51 följande:
    Vill inte verka otrevlig men det kan omöjligt slå tillbaka , då jag för det första aldrig fått något gratis eller vise versa, utan jag har kämpat och inte utan både svett och tårar så förklarar bara hur fattigdom kan se ut .
    Klart som tusan det kan slå tillbaka. Folk tolererar helt enkelt inte vad som helst.
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 22:00:35 följande:
    Inget av värde kanske de kan förlora men det de har är ju en trygghet och mycket för oss fattiga , har ju liksom inte råd med annat .
    Jag kan absolut förstå att det slår hårt mot en fattig att bli av med något.

    Men de moraliska värderingarna om mitt och ditt borde väl ändå vara desamma, oavsett fattig eller rik. Alla vill vi ha våra grejer ifred och ingen ska behöva acceptera att få dem stulna eller förstörda.

  • gbgumman

    Vi trodde också vi var perfekta föräldrar tills vi fick nr.2 då insåg vi hur det egentligen kan vara.

  • Anonym (Sol)
    Tom Araya skrev 2014-08-11 23:39:25 följande:

    Klart som tusan det kan slå tillbaka. Folk tolererar helt enkelt inte vad som helst.Jag kan absolut förstå att det slår hårt mot en fattig att bli av med något.

    Men de moraliska värderingarna om mitt och ditt borde väl ändå vara desamma, oavsett fattig eller rik. Alla vill vi ha våra grejer ifred och ingen ska behöva acceptera att få dem stulna eller förstörda.

    Nej det håller jag ju med om, men det finns ingen moral bland fattiga de kan ju inte göra på något annat sätt än det ...


  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-12 16:30:43 följande:
    Nej det håller jag ju med om, men det finns ingen moral bland fattiga de kan ju inte göra på något annat sätt än det ...
    Det väljer man väl själv. Det blir inte bättre än man gör det till.
    Moral är inget som kommer med pengar.
  • ica
    Tom Araya skrev 2014-08-11 20:53:17 följande:
    Jag hoppas det slår tillbaka på dig en dag.

    Det lär påverka dina barn, den dagen någon ledsnar och bestämmer sig för att sätta dem på plats....om inte idag eller imorgon, så någon gång, kanske i tonåren eller som vuxna.

    Jag tycker synd om dina barn som inte har en mamma med större förstånd.
    Det är alltid synd med barn med föräldrar som inte kan se till att förbereda sina barn till livet.
  • Tom Araya
    ica skrev 2014-08-14 05:43:32 följande:
    Det är alltid synd med barn med föräldrar som inte kan se till att förbereda sina barn till livet.
  • Hallonbåt02
    Anonym (trött på bassning.) skrev 2014-08-07 10:31:21 följande:

    Ok, såhär är det.
    Jag har en 6,5 åring hemma som är väldigt snäll, gosig, busig men lugn. Älskar att pyssla, blir fantastiskt glad över att få något så enkelt som en banan, och har mycket respekt för vuxna.

    Trotsen består av att låtsas inte höra vad vi säger, och lite tjat. (Från barnets sida såklart).
    Jag och min sambo har jobbat hårt på att sätta gränser, att man inte ska ljuga, inte skrika/svära och liknande. Barnet får mycket kärlek och mår bra.

    Mitt problem är nu att jag helt enkelt inte kan ha intressanta diskussioner med andra föräldrar som har curlade barn. De vuxna som har väluppfostrade barn är det inga problem med!

    Exempel; vi pratar om att ibland tvärvägrar barn ta på sig jackan på vintern. (Inget vi haft problem med) men min ståndpunkt där är att vägrar barnet får h*n gå utan och frysa påväg till bilen (då tar jag med mig jackan). Eller så tar vi helt enkelt på barnet jackan under protester. Vi tjatar inte på barnet, och vi varken förhandlar eller använder mutor. Vi blir aldrig arga, skäller/skriker eller svär, vi jobbar konstant på att ha en harmonisk atmosfär där barnet kan leka utan att härja. Vi lägger mycket tid och energi på att leka med barnet (ofta fantasilekar) samtala och mysa.

    De föräldrar som curlar antigen tystnar, låter sura eller kommer med kommentarer att "barn har egna viljor och även du kommer lära dig att lirka!!" Eller; "vänta bara tills 7 års trotsen sätter igång!". (Vilket jag hört flera år nu om varje ålder).
    De menar på att man SKA lirka, och övertala barnet (varje morgon innan dagis/skola) Vänligt varför man ska ha jacka på sig, (och sedan ge sig om barnet är bestämt nog).

    Även lite värre kommentarer har sagts, där de har pikar på den mentala hälsa och barnets integritet kan skadas om vi gör som vi påstår. Vi talar fortfarande om enkla saker, vi tar avstånd från bestraffningar men ger direkta konsekvenser. (Ex, kastar barnet en leksak i golvet med flit, då tar vi bort den). Det ger tydligen barnet en känsla av maktlöshet och kan skada tilliten till andra människor i framtiden).

    Nu har jag alltså bestämt mig för att inte diskutera barnuppfostran mer med vissa i min närhet, men jag undrar om ni också vart med om detta?!?

    Känslan är att den jag talar med blir sur över att mitt barn inte beter sig illa såsom deras gör. Känner de sig hotade? Illa till mods? Tycker vissa att vi torterar vårt barn för h*n inte får äta när h*n vill utan vi har bestämda tider? Att barnet lägger sig själv utan krångel? Att barnet äter det som finns på tallriken?

    Tillägg på det är också att vi får ofta reaktioner att "oj, det verkar konstigt... nästan lite osunt hos ett barn", när vi berättar om enkla positiva sidor barnet har, tex att h*n aldrig svär, slåss eller får utbrott. Även enkla saker som att vi inte ger socker (godis, läsk) mer än ett par gånger i månaden.

    Jag är också trött på att (vissa) andra föräldrar ska "lära mig" om barnets utveckling/ålder/trots fast både jag och pappan är pålästa. Det är som de tycker att jag inte förstår mig på barn för att vi inte låter barnet få utrymme till att slåss/vägra etc. De försöker övertyga mig om att det dem tycker är RÄTT, och att bara för vi hanterar situationer olika gör vi FEL.

    Ibland har jag lust att skälla tillbaka men jag gör inte det. Efter 5e upprepningen att den metoden funkar på vårt barn men jag fortfarande blir tillrättavisad låtsas jag bara hålla med, för det tär på min föräldrarroll.

    Det intressanta är att när JAG säger att barn är olika, så "gäller inte" det snälla barn (mitt). Men det är nog den vanligaste frasen om barnen som beter sig illa...

    Nu börjar det bli för långt men ni förstår!
    Har ni märkt detta och vad gjorde ni åt detta?


    Jag kan förstå dig mycket väl och har det varit någon runt mig som påpekat något så har jag inte lagt någon energi på det hela överhuvudtaget istället har jag bara blivit glad över att mina barn är snälla och harmoniska individer och det talar för sig själv mer än vad någon annan uttalar sig om.
    Låt det rinna av som vatten på en gås och var nöjd med dina barn och dig själv.
  • Anonym (trött på bassning.)

    Oj vad många kommentarer!

    Tack för alla fina ord, och konstruktiva kritik!

    Som jag skrev i ts trotsar barnet, jag väljer att kalla det för trots även fast de blev en diskussion om ordvalet för enkelhetens skull.

    Förstår inte varför några tror att jag har en robot hemma?

    Barnet är fullt med liv, skojar mycket, dansar, sjunger och njuter av små saker i vardagen. Ibland blir det härjigt med höga toner och dunsar, är vi inomhus får man tänka på grannarna. Barnet leker bra med andra barn, anpassar sig lätt till olika personligheter.

    Vi har upplevt det typiska "på-affären-härdsmältan" vi också. Om hon vägrar gå ut, släppa godispåsen etc så bär vi ut henne till bilen, sätter oss bredvid och pratar. Men vi står inte och förhandlar på affären för det funkar inte på vårt barn. De flesta barn vill inte bli burna så den metoden fungerar bra för oss.

    Jag har funderat och tagit till mig, har också förstått att vi på vissa plan haft tur med att barnet inte har sömnsvårigheter tex.

    Däremot ser jag dagligen situationer som kan spåra ur, om vi inte är konsekventa.

    Vi är verkligen inte perfeka, varje dag ser jag något jag kunde gjort bättre eller vart mer pedagogisk med. Jag är inte en expert på uppfostran, jag lär mig med tiden.

    Vet inte om jag kan få ut så mycket mer av tråden än vad jag fått då det verkar vara ett grymt känsligt ämne och att det problemet jag haft får helt enkelt försvinna genom att inte säga något alls till vänner/bekanta som har kritiserat förut.

    Kanske anser de att jag inte har någon "rätt", kanske blir de provocerade eller avundsjuka, kanske uttrycker jag mig klumpigt... eller en blandning!

    Men tack till er!

    Läser lite då och då :)

  • vargaa

    Det är klart man då och då stöter på folk som har en annan syn på barnuppfostran än en själv. Jag umgås med de jag trivs med, oavsätt om vi tänker lika eller ej, de flesta tänker inte som mig tycker jag själv, men det gör inget. Om jag däremot skulle bli ifrågasatt ständigt, så skulle jag nog välja bort den bekantskapen. Nu har jag inga extrema barn åt ngt håll, men jag tycker själv att jag är mindre tolerant med högljuddhet, stök och högt tempo inomhus än de flesta jag träffar. Hos andra får barnen ofta härja fritt och man anpassar hemmet efter leken istället för att lära barnen att anpassa leken efter sin omgivning.


    Mamma till Elise och Vilgot - www.vargaaa.blogspot.com
  • Tom Araya

    Vissa tycks tänka så svart eller vitt i detta.

    Låt barnen leka och ha kul, uppleva saker och vara barn.
    Fostran behöver inte handla om att begränsa detta. Barn hade ofta mycket större frihet förr, trots mer sträng syn på fostran.

    Rätt och fel, hänsyn och respekt samt socialt spel och konflikthantering är viktig även i lek.

    I vuxet sällskap, på fest, vid middagsbordet, i skolan, på idrottsträningen m.fl. tillfällen tillkommer andra regler som ingår i fostran att lära sig.

    Att låta barn vara barn innebär inte att man låter all lärdom dröja, barndomen är ju en enda stor livsskola.

    Barn är vetgiriga och lättlärda, du som förälder har stor del i vad de lär sig.

  • wildean

    Här kommer mina 2 cents: jag var ett utåtagerande barn som mådde dåligt av att mina föräldrar inte satte gränser. Jag trivdes hos min kompis som hade en "sträng" mamma, hon var bestämd och drog sig inte för att t.ex avsluta våra lekar om de var för vilda, hon förväntade sig att vi skulle sitta vid bordet och äta det som serverades, antingen en större eller mindre portion, och så visa tacksamhet mot henne som lagat maten. Och jag älskade det. För mig som agerade ut mycket, hade mycket känslor, var ganska dramatisk och högljudd - alltid rädd att bli förfördelad, inte få stå i centrum, svartsjuk om mina kompisar hade andra kompisar, krävde att få ta mycket plats - var det så SKÖNT med någon jag inte rådde på. Att få ge upp kontrollen och inordna mig i ett sammanhang med tydliga regler, och lyda någon med starkare vilja än jag.

    Just barn som jag var mår ofta bra av det. Men då ska de ha turen att stöta på vuxna med rätt personlighet. För många föräldrar har helt enkelt inte det och det är inte så mycket att göra åt det. Man måste hitta sin egen väg. Men jag minns verkligen min kompis mamma, bonddotter med flera småsyskon, hennes minspel, röst, regler. Önskar flera barn som är som jag var lyckan att få ha åtminstone en så bestämd vuxen med naturlig auktoritet i sitt liv. 

Svar på tråden ni med väluppfostrade barn, får ni också trist attityd av curlingföräldrarna?