• Anonym (trött på bassning.)

    ni med väluppfostrade barn, får ni också trist attityd av curlingföräldrarna?

    Ok, såhär är det.
    Jag har en 6,5 åring hemma som är väldigt snäll, gosig, busig men lugn. Älskar att pyssla, blir fantastiskt glad över att få något så enkelt som en banan, och har mycket respekt för vuxna.

    Trotsen består av att låtsas inte höra vad vi säger, och lite tjat. (Från barnets sida såklart).
    Jag och min sambo har jobbat hårt på att sätta gränser, att man inte ska ljuga, inte skrika/svära och liknande. Barnet får mycket kärlek och mår bra.

    Mitt problem är nu att jag helt enkelt inte kan ha intressanta diskussioner med andra föräldrar som har curlade barn. De vuxna som har väluppfostrade barn är det inga problem med!

    Exempel; vi pratar om att ibland tvärvägrar barn ta på sig jackan på vintern. (Inget vi haft problem med) men min ståndpunkt där är att vägrar barnet får h*n gå utan och frysa påväg till bilen (då tar jag med mig jackan). Eller så tar vi helt enkelt på barnet jackan under protester. Vi tjatar inte på barnet, och vi varken förhandlar eller använder mutor. Vi blir aldrig arga, skäller/skriker eller svär, vi jobbar konstant på att ha en harmonisk atmosfär där barnet kan leka utan att härja. Vi lägger mycket tid och energi på att leka med barnet (ofta fantasilekar) samtala och mysa.

    De föräldrar som curlar antigen tystnar, låter sura eller kommer med kommentarer att "barn har egna viljor och även du kommer lära dig att lirka!!" Eller; "vänta bara tills 7 års trotsen sätter igång!". (Vilket jag hört flera år nu om varje ålder).
    De menar på att man SKA lirka, och övertala barnet (varje morgon innan dagis/skola) Vänligt varför man ska ha jacka på sig, (och sedan ge sig om barnet är bestämt nog).

    Även lite värre kommentarer har sagts, där de har pikar på den mentala hälsa och barnets integritet kan skadas om vi gör som vi påstår. Vi talar fortfarande om enkla saker, vi tar avstånd från bestraffningar men ger direkta konsekvenser. (Ex, kastar barnet en leksak i golvet med flit, då tar vi bort den). Det ger tydligen barnet en känsla av maktlöshet och kan skada tilliten till andra människor i framtiden).

    Nu har jag alltså bestämt mig för att inte diskutera barnuppfostran mer med vissa i min närhet, men jag undrar om ni också vart med om detta?!?

    Känslan är att den jag talar med blir sur över att mitt barn inte beter sig illa såsom deras gör. Känner de sig hotade? Illa till mods? Tycker vissa att vi torterar vårt barn för h*n inte får äta när h*n vill utan vi har bestämda tider? Att barnet lägger sig själv utan krångel? Att barnet äter det som finns på tallriken?

    Tillägg på det är också att vi får ofta reaktioner att "oj, det verkar konstigt... nästan lite osunt hos ett barn", när vi berättar om enkla positiva sidor barnet har, tex att h*n aldrig svär, slåss eller får utbrott. Även enkla saker som att vi inte ger socker (godis, läsk) mer än ett par gånger i månaden.

    Jag är också trött på att (vissa) andra föräldrar ska "lära mig" om barnets utveckling/ålder/trots fast både jag och pappan är pålästa. Det är som de tycker att jag inte förstår mig på barn för att vi inte låter barnet få utrymme till att slåss/vägra etc. De försöker övertyga mig om att det dem tycker är RÄTT, och att bara för vi hanterar situationer olika gör vi FEL.

    Ibland har jag lust att skälla tillbaka men jag gör inte det. Efter 5e upprepningen att den metoden funkar på vårt barn men jag fortfarande blir tillrättavisad låtsas jag bara hålla med, för det tär på min föräldrarroll.

    Det intressanta är att när JAG säger att barn är olika, så "gäller inte" det snälla barn (mitt). Men det är nog den vanligaste frasen om barnen som beter sig illa...

    Nu börjar det bli för långt men ni förstår!
    Har ni märkt detta och vad gjorde ni åt detta?

  • Svar på tråden ni med väluppfostrade barn, får ni också trist attityd av curlingföräldrarna?
  • Anonym (Sol)
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 19:12:01 följande:

    Men barnet skriker ju aldrig efter saker eller frågar ens i affärer och dyligt ..,(-: det är olika såklart .


    Tillhör som barnfattigdom , så det blir ren och skör kärlek bara som tröst ...
  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 17:28:51 följande:
    Så då får man skylla på dagis om de inte klarar det då främst där de lär sig leka .
    Du menar att du inte lär dem någonting?

    Dagis är väl rena koncentrationslägret med alla regler och gränser som finns där...Obestämd
  • Anonym (Sol)
    Tom Araya skrev 2014-08-11 19:20:10 följande:

    Du menar att du inte lär dem någonting?

    Dagis är väl rena koncentrationslägret med alla regler och gränser som finns där...


    Ha ha jo det ör ju bra med dagis och rutiner när det funkar men min slutar lyssna på allt jag säger och blir helt förbytt när hen varit där och jag är till största delen själv med hen och va själv någon vecka i sommar men då va hen helt annerlunda, men visst är dagis bra för övrigt .
  • nozpa

    Har också hyffsat väluppfostrade barn. Svårt att säga om 1 åringen ännu. Men hon lyssnar bra och är inget slag/rivbarn. 3 åringen är däremot en artig liten busfröken.

    Dom har alltid varit "exemplariska". Nu är det inte min personliga åsikt då jag förmodligen hade ansett dom vara toppen hur dom än är. Men vi får ofta höra att vi vet inte hur det är att ha barn. Och vänta ni bara tills..
    På förskolan så är det bara positivt om 3 åringen, hon är det perfekta förskolebarnet enligt personalen.
    Så jag antar att dom ses som väluppfostrade och trevliga barn. Vi har regler hemma, men det är ganska enkla civiliserade regler. Inga konstigheter alls. Tålamod har vi också. Och det tror jag är grunden till att just våra barn är som dom är.

    Som i helgen, 3 åringen hade pratat i en vecka om att köpa en bananglass. När det äntligen var lördag fick hon köpa den.
    Senare under dagen var hon med mormor på stan. Mormor tänkte bjuda henne på glass och dom gick för att köpa. Mormor valde sin och frågade sedan vilken min dotter skulle ha. Hon svarar helt självklart "Nej, jag har redan ätit min glass idag." I andras öron kanske det låter helt konstigt, (även i mina) vem vill inte ha glass liksom?
    Nu fick hon en glass ändå. Och hon var totalt överlycklig. "Wooow, tack, hääärligt!!" Ungefär så.

    Nu när jag låtit som världens skrytmoster här så ska jag ändå skriva att ingen vet hur det är om 1 år eller 5 år. Får kanske världens små rebeller här hemma i tonåren. Det återstår att se.

  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 18:48:58 följande:
    Visst den gränsen finns ju oftast men samtidigt måste de ju få prova lösa sina konflikter själv på lekplatsen eller var det än är för att lära sig av det kan säga som så att att min tex är inte konflikt rädd för fem öre .
    Jag tycker att de ska få prova sina vingar utefter personlig förmåga, mognad och kunskap/erfarenhet. Tid för att uppnå detta måste också finnas och då behöver de guidning.

    Det finns ju ytterligheter här och ytterligheter är i regel inget positivt.
    Motsatsen till att vara konflikträdd kan vara att skapa eller söka konflikter och lösa dem genom att trycka ner andra.
    En god mellanväg är att kunna ta och hantera konflikter, inte fly undan, lösa konflikter på ett konstruktivt sätt och att kunna kompromissa på en realistisk nivå.
    Detta tar tid att lära sig, en utveckling som pågår hela livet och som olika individer är/blir olika bra på. Barns utveckling i det är något man bör stötta och ha lite koll på. Vad lär sig ett barn av att "lösa" en konflikt genom att spöa upp andra ungar?
  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 19:27:29 följande:
    Ha ha jo det ör ju bra med dagis och rutiner när det funkar men min slutar lyssna på allt jag säger och blir helt förbytt när hen varit där och jag är till största delen själv med hen och va själv någon vecka i sommar men då va hen helt annerlunda, men visst är dagis bra för övrigt .
    Så du kan se fördelar med regler och rutiner trots allt?
    Varför då inte köra på samma koncept hemma?
    Kanske är det därför han inte lyssnar på dig...Drömmer
  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 18:35:21 följande:
    Klarar de bra grupptryck faller lätt på barn dessutom , fördelen är att de ör inte konflikträdda .
    Det där inlägget får du skriva om så det blir begripligt.
  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 17:22:05 följande:
    Finns säkert men de väluppfostrade är väldigt tjuriga bölar för inget antagligen är de väluppfostrade väldigt bortskämda .
    I god fostran ligger bl.a. att lära sig att man inte alltid kan få som man vill, alltså motsatsen till att vara bortskämd. Det är inte bara pengar och materiella ting som räknas.

  • Tom Araya
    Anonym (Sol) skrev 2014-08-11 17:25:24 följande:
    Fast det är barn föräldrar får gärna sätta gränser på sina barn, det du beskriver är inga gränser hur ett barn ska leka lite skillnad .
    Allt som talar om vad man inte får göra är gränser. Vad har du för uppfattning?
  • Anonym (Sol)
    Tom Araya skrev 2014-08-11 19:36:54 följande:

    Jag tycker att de ska få prova sina vingar utefter personlig förmåga, mognad och kunskap/erfarenhet. Tid för att uppnå detta måste också finnas och då behöver de guidning.

    Det finns ju ytterligheter här och ytterligheter är i regel inget positivt.

    Motsatsen till att vara konflikträdd kan vara att skapa eller söka konflikter och lösa dem genom att trycka ner andra.

    En god mellanväg är att kunna ta och hantera konflikter, inte fly undan, lösa konflikter på ett konstruktivt sätt och att kunna kompromissa på en realistisk nivå.

    Detta tar tid att lära sig, en utveckling som pågår hela livet och som olika individer är/blir olika bra på. Barns utveckling i det är något man bör stötta och ha lite koll på. Vad lär sig ett barn av att "lösa" en konflikt genom att spöa upp andra ungar?


    Slåss bör man inte nej och det håller jag med om får hen inte hellerb både för sin egen och andras skull men det är oftast så fattiga barn löser konflikter dom har inte råd att förlora, eller så kommer det från grupptryck någon annan stans .
Svar på tråden ni med väluppfostrade barn, får ni också trist attityd av curlingföräldrarna?